Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fågel. Som sagt höllo de till hela dagen här i ett litet, denna vår
planteradt granbestånd af omkring manshöga granar.
Mycket skygga flögo de bort, då jag gick ut på sandgången,
men voro efter en stund åter där och sutto under granarna och
tryckte, eller gingo som stararna ifrigt letande efter mask, särskildt
såg jag en hona, som fått fast i en så lång mask, att hon måste
»backa» flere steg innan, daggmasken följde med.
Hos Nilsson, alla uppl. sånär som Ornithologia Suec.,
Sundevall, Kolthoff och Jägerskiöld, båda uppl., Holmgren etc. etc.,
(möjligen förekommer något i Vet. Akad. skrifter, men äro de så
svårtillgängliga genom saknaden af generalregister), i allt har jag ej
funnit ett ord om ringtrast förekommande i östra Sverige, hvarken i
flyttningen eller ännu mindre häckande. Då under alla
förhållanden detta ej kan afsändas i dag 3/s, hoppas jag i morgon möjligen
få komplettera det.
Hvad beträffar nötkråkorna ha de hela tiden vistats här. Nästan
dagligen har karlen rapporterat, att han sett dem vid ladugården,
och sista gången jag själf såg dem var annandag påsk. Förgäfves
har jag spanat och klättrat i träden efter färska bon, äldre dylika
tror jag mig ha sett. Egendomligt, att de exemplar, som nu sist
setts, fortfarande förefunnits i ungdomsdräkten, ej så klart
spräckliga; skulle möjligen ungfåglarna första året ej häcka?
Den é/b voro ringtrastarna ännu kvar, men den 5/s voro de
försvunna. Så länge de voro kvar, höllos de i närheten af
granplanteringen och sprungo in i den, då någon närmade sig, men
kommo snart fram igen.
Lidö 5/s 1914.
C. Otto Wibom.
En jättelax.
Fiskeriinstruktoren i Västernorrlands län, hr J. A. Ling, har
lämnat följande meddelande.
Vid Flo i Längsele fångades hösten 1913 i Faxälfven en
laxhanne, som vägde ej mindre än 35 kg. Fiskodlaren A. Eliasson
i Flo, Österås, verkställde vägningen med en fjädervåg, och då dessa
ej alltid äro absolut exakta, kan möjligen laxens verkliga vikt ha
afvikit något från det uppgifna, men skillnaden kan likaväl ha gått
uppåt som nedåt. I hvilket fall som helst torde denna lax ha nått
ungefär den maximivikt, som är känd för detta fiskslag. Man tänkte
först att tillvarataga och låta uppstoppa denna jätte, men tyvärr blef
detta ej fullföijdt. Det skulle ju varit önskvärdt, att en dylik bjässe
hamnat i något museum.
Enligt Lilljep.org skulle 35 kilo vara den högsta vikt, en lax
kunde nå. Från England uppgifves 318/4 kilo och från
Nord-Amerika, på hvars atlantiska kust äfven vår blanklax förekommer,
talas om blott 40 amerikanska skålpund som maximum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
