Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smärre -meddelanden
Gråärlan funnen häckande i Sverige.
Helt nyligen har Hr Tage Lakjer meddelat i Dansk
Ornitho-logisk Förenings tidskrift (Årg. ii, hft 2), att han gjort den
intressanta upptäckten af ett par häckande gräärlor under en vistelse vid
Taberg i Småland sommaren 1916.
Gråärlan brukar i de länder, där hon är hemma, välja till
vistelseort bergiga trakter och slå sig ned vid bäckar eller strömmar
därstädes. Alldeles en dylik plats hade äfven det nu ifrågavarande
paret valt. Det höll till vid en å med delvis klippfylld bädd och
steniga stränder, som kläddes af alsnår och höga örter. Gråärlorna
sågos först den 14 juli, och det iakttogs liera gånger, att de buro
föda i näbben. Den 19 juli höllo de till med sina nu flygga ungar
vid själfva än. Så snart som Hr Lakjer kom i närheten af ungarna,
varnade de gamla fåglarna dem med ett skarpt skrik, och hela fam il
jen gömde sig i buskarna vid åbrädden, där de höllo sig tysta. När
ungarna voro i säkerhet, visade sig åter de gamla och satte sig på
telegraftrådar o. s. v. Hr Lakjer lyckades dock få se ungarna, och
äfven huru de matades. Det syntes blott vara två ungar.
Under loppet af 14 dagar sågos gråärlorna ofta, alltid i närhet
af vattnet och aldrig på närliggande betesmarker bland boskapen.
I träden satte de sig gärna, särskildt dä de oroades. När
vattenståndet längre fram på sommaren sjönk, så att stenar och små
grusöar stego upp ur vattnet, löpte de omkring på dessa med stor
liflighet.
De gamla fåglarnas läte liknade mycket sädesärlans, men är
olika gulärlans.
Gråärlan förekommer som bekant i Storbritannien ända till
Orkneyöarne samt på europeiska kontinenten och i
Medelhafsländerna. Den går i öster till södra Ural. Den håller sig dock blott
i bergstrakter och saknas i mellanliggande lågland. I norra Asien
finnes en mera kortstjärtad ras, melanope Pallas, och på Madeira och
Azorerna en tredje ras.
Vanligen har gråärlan på senare år kallats med Linnés namn
af år 17 7 i, Motacilla boarula. Det har dock nyligen uppdagats, att
detta namn redan förut var upptaget, i det att Scopoli 176g
användt det för gulärlan. Det tidigast användbara namnet för
gråärlan blir på grund häraf Motacilla cinerea Tunstall.
En ringmärkt gräsand
sköts enligt en tidningsnotis i Mälaren af hästskötaren O. Olssön
vid Hässlö gård för någon tid sedan. Ringen bar numret 34842
samt inskriften »Witherby. High Holborn, London». Sedan Mr.
H. F. Witherby erhållit underrättelse om saken, har han
meddelat, att gräsanden ifråga ringmärktes vid Stranraer, Wigtownshire i
Skottland den 20 febr. 1914. Detta utgör sålunda ytterligare ett af
de nu ganska många bevisen för att våra änder och för öfrigt också
många andra af våra fåglar öfvervintra i Storbritannien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
