Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL MORKULLANS BIOLOGI
167
tagas och studeras. Bakom gården växte blandskog och utom
den större sjön på gårdens nordsida funnos både i väster och
öster smärre vattendrag och småsjöar eller tjärnar.
Landskapet var sålunda idealiskt, och goda resultat borde kunna
erhållas.
Vid månadsskiftet kom också bref från redaktör Knöppel
meddelande, att ej mindre än sex (6) kullar nykläckta
morkull-ungar påträffats och flera kunde väntas. Ett antal af
Riksmuseets aluminiumringar för märkning af fåglar nedsändes för
att tagas i bruk för morkullungarna. Om de följande
efterforskningarna, som redaktör Knöppel företog i sällskap med
kand. Hägerstrand och med hjälp af en pålitlig vorstehtik
»Heika», har han i bref omtalat följande, som med hans
medgifvande här meddelas delvis med hans egna ord. Den 3 juli
träffades en kull. Den 6 juli fanns ånyo en kull ungefär på
samma ställe. Då ungarna i den föreföllo vara väl små för
att stämma med ungarna från den 3fr är det möjligt, att det
var en annan kull. Ringarna voro för stora för att kunna
genast användas för denna kull, alldenstund de gledo ned öfver
fötterna.1 Märkningen måste sålunda tillsvidare uppskjutas.
På förmiddagen den ’’Ii gjordes en lyckad ringmärkningstur.
Först uppsöktes den minsta kullen från gårdagen.
»Vorsteh-tiken fann också »kullan» efter en halftimmes sök ungefär på
samma plats, där hon i går anträffades. Hon gick upp och
flög ned mot stranden. Framför oss skulle ungarna ligga i
boklöfvet. Hundens näsa pekade rätt fram, men vi kunde trots
noggrannt ögnande ej se någon unge. Hunden fick krypa fram,
och där, tätt under hundnäsan låg en liten dunig unge i färg
väl stämmande med de vissna boklöfven. Och så bredvid ännu
en, och slutligen en tredje. De plockades alla i en hatt och
sedan vidtog sökandet efter den fjärde ungen. Vi måste föra
hunden i cirklar och hittade den slutligen ett 20-tal meter från
de andra. De äro fullständigt orörliga och kunna läggas på
1 Man får naturligtvis ej använda för små ringar, utan beräkna så, att
ringarna ej utgöra något hinder för tarsens tillväxt och ej vålla fåglarna något
besvär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
