Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om ett egendomligt massuppträdande af
korparoch någraordom ej häckandefåglar.
Af
Einar Lönnberg.
et torde vara rätt allmänt kändt, att en del
fågelarter, särskildt bland de större, ej fort-
planta sig, förr än de blifvit inemot två år
eller t. o. m. i vissa fall ännu äldre. Innan
de nått denna ålder, föra de ofta ett m. 1. m.
oregelbundet lefnadssätt och kunna välja till
uppehållsort en plats, som kan vara ganska aflägsen från
deras ursprungliga hemvist eller egentliga häckningsområde,
men som erbjuder dem gynnsamma förhållanden för deras uppe-
hälle, d. v. s. i främsta rummet riklig tillgång på näring. En
del fågelarter stryka under denna tid omkring från ställe till
ställe. Såsom ett typiskt exempel härpå skulle hägern kunna
framhållas. Detta ha vi under de senare åren rätt ofta haft
tillfälle att kunna iakttaga, sedan denna fågel dels genom frid-
lysning af vissa häckplatser, dels genom enskildt skydd kunnat
ökas. Det är nämligen numera ej någon ovanlig syn äfven i
våra mellansvenska insjöar att se en eller annan yngre häger,
långt från någon boplats för denna art. I andra fall infinna
sig väl de unga fåglarne i sin hemtrakt dock utan att häcka.
Ett godt exempel därpå finna vi i de sjöar, där en större stam
af knölsvanar finnas såsom t. ex. i Tåkern och i Hjälstaviken
m. fi. ställen. Där finnes det ju ett betydligt större antal
svanar än de, som häcka. Att ej alla roffåglar hvarje vår äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
