- Project Runeberg -  Fauna och flora / Sjuttonde årgången. 1922 /
244

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244

FAUNA OCH FLORA

Pasvig älf, Muonio, Torne älf) till Bottniska viken och längs
dess kust söderut. Likaså söka sig skarfvar från Hvita hafvet
långs älfvarna Kouda, Keret, Kem inåt landet (Kuusamo,
Suomussalmi) och långs Vig-floden öfver Suojärvi och Ladoga
ända till Saimavattnen. Vid Uleåträsk anträffas enligt munt-
ligt meddelande (herr Renfors) hvarje höst skarfvar, t. o. m.
flera samtidigt. De flyga sannolikt upp långs Uleå älf, liksom
Kumo älf kan utgöra trafikled för de skarfvar, som anträffas i
Satakunta och ännu längre in i landet. Om sålunda älfvarna
utgöra en vägledning för skarfven, synas de äfven göra af-
stickare från hufvudvägarna och komma ur kurs, såsom fynden
i Lappland och annorstädes visa. De hafva en utpräglad vand-
ringslust utan att vara flyttfåglar i samma bemärkelse som
t. ex. alfaglarna och prutgässen m. fi. Ej heller förekomma
de hos oss i stora skaror — den flock jag såg vid Klöfskär
på Åland räknade omkring 30 individ. Det är sannolikt
kringflackare bland de där vistande skarfvarna, som äfven som-
martid stundom ertappas i Bottniska och Finska viken (jfr
Wright-Palmén 1. c). I Porkalatrakten har man meddelat
mig, att enstaka skarfvar ses där jämväl sommartid utan att
de häcka.

*



Beträffande de olika geografiska formerna af storskarfvar
särskiljer Hartert (Die Vogel der paläarkt. Fauna H. XI—XII
S. 1387 f.) mellan två former Phalacrocorax carbo carbo (L.)
och Phalacrocorax carbo subcormoranus (Brehm). Den förra
skall utmärka sig genom större och starkare näbb, 62—82 mm.,
och djupt blåsvart nästan purpurblå glänsande fjäderskrud,
medan subcormoranus skall ha en näbb af 65—70 mm. och
»blågrönaktigt svart» skrud (hufvud, hals och nacke, rygg,
öfvergump, öfre stjärttäckare samt undre sida hos fullvuxna).
Här är inte rum för ett närmare ingående på färgerna. Men
måhända intressera de mätningar af Zoologiska museets i
Hälsingfors skarfvar, som jag företagit särskildt för att få näbb-
måtten. Jag skall förteckna dem jämte korta notiser om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:22:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1922/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free