Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storverk och nationens deremot svarande tacksamhet och
erkänsla; men denna proposition blef af intet stånd
besvarad, icke heller af Konungen samtalsvis gillad. Allmänheten
trodde likvisst, att Konungen icke illa upptagit, om denna
minnesstod hade blifvit honom af ständerna påtvungen.
Med Hans Kongl. Höghets döpelse-akt drogs ut öfver
åtta dagar, som voro nödiga till ceremonielets reglerande
och flera anstalter för högtidligheter. Hela residenset var
illumineradt, dagen efter kronprinsens födelse.
Ceremonielet vid döpelse-akten var mycket vidlyftigt,
men ordentligt och vackert. Kapellets illumination, de nya
klädedrägternas uniformité och skiftande iargor,
personer-nes placering och altarets prydnad, der fyra biskopar i
chorkåpor jemte erkebiskopen mässade — gjorde ett
vackert intryck för ögat.
Hertiginnan af Södermanland bar det Kongl. barnet.
Konungen, hertigarne och prinsessan Sophia Albertina voro
närvarande. Erkebiskopen Mennander höll ett mycket långt
tal, hvarefter döpelsen förrättades. Hertiginnan gaf barnet
till grefve Brahe, som det till erkebiskopen öfverlemnade,
för sjelfva döpandet. Med kanonskott och salfvor af
gardet och militären i Stockholm blef denna betydliga akt
menigheten förkunnad.
Prestéståndet var nog misslynt, ätt se fyra biskopar
och erkebiskopen, med mitror på hufvudet, förrätta
guds-tjensten för ett lutherskt altare, hvilket stridde emot
kyrkoordningen och Upsala mötes beslut. De kriotade mycket,
men dristade ej deröfver göra någon föreställning. Driften
att offra smicker på konungamaktens altare fick företrädet
framför kyrkans, och det heliga ståndet lät sig benöja med
Konungens befallning och åberopande af prejudicatet, som
biskop Filenius gifvit, vid tillfälle af hertig Carls bilägers
akt. Dock lemnade detta ett hemligt misstroende i
pre-sternes sinnen, om Konungens tankar rörande lutheranismen.
Efter slutad döpelse lades kronprinsen uti sin
parade-vagga i Konungens galleri, der riksrådet grefve Carl
Schei-fer, såsom ordenskanslär, beprydde prinsen med alla ordens
band och tecken. Väggan var omgifven af prinsens
frun-timmersstat, officers vak t och drabanter och var detta dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
