Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38o
Eri fördom fom vi ärft af våra
Förfäder, och fom lika litet hedrar deras
tän-kefätt, fom den vore en vanära för vårt
tidehvarf, om den ännu kunde förfvaras
och bibehållas, har verkat, at man på
Fruntimmers upfoftran fäftat få ringa affeende,
och näftan anfett den vara af ingen
betydenhet. Dels har man gifvit Fruntimren ,
få til fägande, ingen upfoftran j dels har
man upfoftrat dem utan något verkligt
ändamål ; dels har man danat dem på et fätt,
fom fnarare ledt ifrån än til det rätta
målet. Således tyckes det, fom man velat
döma den vackrafte och ällkvärdafte
delen af vårt (lagte, at blifva den fjolligafte ,
den lättlinnigafte och odugligafte, och
genom faknaden af alla förftåndets
prydnader och fjälens förmonliga egenfkaper,
väcka en olycklig contraft mot det yttre
ut-feendetsbehag. Kan det väl undfly någon
tänkande männilkas upmärkfamhet, at
Fruntimren lika forgfälligt böra upfoftras fom
Karlarne, eller anfer man dem för varelfer, fatte i
verlden utan något ändamål ? Ega de icke
en få \igtig inflytelfe på det andra könets
fällhet eller olycka , at’ ej deras fätt at
tänka och verka kan blifva för det aldeles
likgiltigt?,— Och ännu mera, beror icke
hela den tilkommande Generationens förfta
upfoftran af Fruntimren? — Hvilken o-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
