Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Ur min ringhet ropar jag til Dige
uplyft mig til Din thron; värdigas til de
gåfvor Du redan gifvit mig tillägga alt,
det Din mildhet kan förunna mig. Jag
känner Dig i mit hjerta; uplifva ännu
mer denna känsla, ty det är en välluft at
njuta Dig; jag förnimmer Dig; men gif
at jag pà et ännu mera lyfande fatt må
fkåda Dig, at jag, O Evige! ej mà
förlora Dig ur figte! Et förflåndigt och
känslofullt väfendcs ftörlta olycka vore Din
vareHe utan at känna den.
Är icke Du källan til alt det Iköna
och alt det goda? Himmel/ka urfprung;
jag längtar at få Häcka min törft i lifvets
flod! Beundran, vettgirighet, kärlek, alla
de känslor, fom tilhöra männi/ko-hjertat,
eger jag för Dig. Det med häftighet
njutna nöjet npar til min fjäl: det äc
Honom jag är /kyldig tackfägelfe för
denna ljufva känsla; tanken, fom danas i mig
och gör at jag ibland beftämmer mit
eget värde, yftrar fig äfven til mig: det är
Honom jag har at tacka derföre: det jag
vet tilhör Dig; jag äl/kar kun/kap, ty
jag kan ej begrunda Naturen utan at
komma Din llorhet et fieg närmare.
O Evige, Starke och héägtige Varelfe!
När vid förfta betraktandet min fjäl
inta-A 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
