Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på hur väl det varit, om hans far förut
uttalat de orden — i det fallet skulle denna
villo-samma tvekan icke hafva inträffat. Och ehuru
han ej ville tillstå det för sig sjelf, kände han,
oaktadt sin yttrade glädje, ett slags tomhet
genom denna hastiga öfverensstämmelse i
huf-vudsaken. Han var försatt i ett helt
främmande tillstånd, vida skildt från det, med
hvil-ket han under två års tid gjort sig så
förtrolig. Han hade väntat sig den vanliga striden,
väntat öfvertalande af alla slag, väntat att hans
önskan skulle blifva motverkad genom varma
skildringar om Elviras kärlek och sorg och
framför allt genom hans fars egen smärta vid
att se det kära Helgenäs gå ur slägten. Men
ingen strid, intet öfvertalande kom i fråga:
han kunde nu obehindradt fria till Fanny, när
han behagade — ingen satte sig deremot, och
noga räknadt, tycktes hans far i sin
närvarande sinnesstämning lika gerna vilja ha Fanny
som Elvira ,till sonhustru.
Letsler förstod ganska väl Georgs stumma
bryderi. Men han föresatte sig att icke låtsa
se hans svaghet, öfvertygad att en häntydning
ditåt skulle såra hans lättretliga känsla och
så drifva denna att åter rusa eftertanken i
förväg. . ’ j, , .. i
I detta sista bedrog sig dock Letsler. .*
Georg var icke i den grad svag, att han
en enda sekund betänkte sig på den sak, för
hvars skull han haft så mången het;|stund och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
