Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grefven uppoffringen af ett nöje, ett infall eller
af hvad som helst, som kunde öfvertyga
honom om frökens ömhet.. Dessa ynnestprof
blefve då lika många dyrbara högtidsstunder
för hans hjerta.”
”När mitt omdöme uttrycker sig så der,
kunna vi gerna medgifva att det ej röjer
alltför mycken egenkärlek, annars hade jag visst
uteslutit detta ’då’, som tycks vilja öfvertyga
mig att mina förnyade ynnestprof lätteligen
torde göra högtidsstunderna till en vana.”
”Jag förmodar att man i sjelfva himlen blir
van vid saligheten.”
”Jaså, herr Helmer förmodar det! Men
detta är ju afskyvärdt.”
”Hur så?”
”Att ingenting mera kunna hoppas,
ingenting mera kunna njuta!”
”Fröken yttrar der en besynnerlig
definition på vanan. Hvad den jordiska åtminstone
beträffar, innefattar den tvärtom (när det är
‘ fråga om vanan vid en stor lycka) den tysta
förhoppningen att dess ljufhet ej måtte
af-brytas.”
”Nå, då är ju allt bra!”
”Kanske icke så bra heller, ty vanan
föder omedvetet fordringar: dessa gömmas i
förhoppningen, och vidare . ..”
”Vidare?”
”... skulle det kunna hända att, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
