Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, våldsamt skakad, nästan upplöst i ångerns
och samvetsqvalens tårar, ned på soffan. Och
djupt i hjertat träffad af den trogne tjenarens
allvarliga ord, hvilka på en gång ryckt
sjelf-förblindelsens slöja från hennes ögon,
upprepade hon i synnerhet dessa:
”Men hvad icke jag vågar fråga, skall han,
som eger rätt att fordra räkenskap af alla,
åtaga sig!”
Denna dag, som helgades åt eftertanken,
visade sig Edith ej mera nere, men den
följande syntes det liksom en ljus vårsky jagat
bort alla dimmor från hennes själ: hon var
mer än någonsin slösande på ömhet mot sin
trolofvade . .. Åter hette det:
”Sätt dig här hos mig, min gode Herman,
så skola vi tillsammans betrakta dessa sköna
gravyrer öfver Rhentrakterna: det är ju der
du önskar välja vår bostad!”
Rörd och öfverraskad sjönk grefven till
den nyckfulla herrskarinnans fötter och njöt
ännu en gång försmaken af paradisets anade
salighet.
”O, gud,” stammade han med ett uttryck
af vältalig tacksamhet, af svindlande
hänryckning, ”hon hade ändå icke öfvergifvit mig:
mina böner, mina tårar ha lockat engeln
tillbaka!”
”För att ej mera öfvergifva dig, min dyre
och bäste vän!”
”Hvad — du skulle vilja .. .”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
