Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oration till firande af Jubelfesten i Borgå Gymnasium den 7 Mars 1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riksdags-Beslut och Kongliga Författningar blifvit, för både
Öfverhet och undersåtare, så stadgad, at ock ingen Konung
kan här regera, som ej är af samma tro med sitt Rike!
Sedan en oförsedd siuklighet mig tilstött, som giordt
mig oförmögen at fullborda mitt första utkast til det vid
detta tilfället åtagna och anbefallta tal, har jag varit högst
bekymrad, hvad och huru jag vid denna högtidlighet skulle
kunna tala; och måste så mycket mer bedja Eder samteligen
på det ödmjukaste om ett ädelmodigt öfverseende af min
svaghet. Både för dennas skuld och för den däraf
förorsakade tidens korthet, til nogare utarbetning af något
egenteligit ämne, nödgas jag allenast förblifva vid några allmänna
betragtelser och anmärckningar, til vår gemensamma
erhindran och upmuntring!
Om tacksamhet emot männigskior är en ibland våra
ovilkorligaste och tillika ädlaste pligter, såsom emot
Öfverhet, föräldrar och alla slags välgörare; hvad skulle då icke
tacksamheten vara emot Gud? och för hvilken ibland alla
hans oräkneliga välgerningar kunde vi vara Honom högre
förpligtade än för Hans saliggörande Ords kundskap?
hvarförutan alla öfriga förmohner blefve oss både onyttiga och,
hvad mer är, skadeliga. Om ej alla tiders och tidehvarfs
erfarenhet, så långt som historien och verldskännedomen
kunna gå, detta intygade, skulle väl hvar och en af oss, som
ej upsåteligen vil förblindas, härom påminnas af de
fasansvärda oordningar och grufligheter, dem vi både af offenteliga
tidningar och andra effterrättelser veta hafva träffat ett kort
förut så lysande och mägtigt folkslag och allt dess
grannskap. Gifve Gud! at vi öfrige Europeer, som jämte mycket
godt och nyttigt därifrån hämtat, än mera fördärf i så
långliga tider, och isynnerhet at alla vi inom Svea Landamären
boende, måtte för evigt blifva befriade och förskonte ifrån
dylikt raseri! Om vi så aldeles äro fria allt frö til detta
onda, så utan all fara för dylika ohyggeliga upträden, lämnar
jag til hvars och ens egit medvetande. Vår nådiga Öfverhets
flere idkeliga erhindringar och isynnerhet Hans Kongl.
Höghets ej länge sedan utgångna varning med de händelser och
anledningar, som denna förordsakat, lämnar oss visserligen
ingen anledning at öfverlämna oss til säkerhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
