Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Vid donna tanke, skälfvande af fasa, Begaf sig Svante
hastigt derifrån.
En annan sal är inredd af signora,
Som, för att ej Italien helt förlora,
Hit bragt en samling, som hon der begynt,
Af böcker, bilder, taflor, geinmer, mynt.
Med dem bedref hon - sådan klagan fördes
Af socknens fromma prest - afguderi.
Också af böndren sorl mot henne hördes,
Por det hon brukte sydländskt trolleri;
Ty när de tittat in, de funnit Eva
Och Adam - Venus och Adonis så
Utaf dem nämndes - ej som bilder stå,
Men på dem se med blick som syntes lefva.
Nu för ett rum med gäster uppfyldt tog
Det Svante sjelf, och sig tillbaka drog,
Tills han sig sansa hann, då der en Dido,
Med dolken upplyft, i hans ögon föll.
Men i detsamma såg häri en Cupido,
Som pilen rigtad mot hans hjerta höll,
Med listig blick som sade: «Eörst af denna
Skall du det rätta sår, o yngling, känna.))
Ej Svante det likväl ännu förstod;
Dock rördes vid en tredje bild hans blod.
Det var en Gratie, klädd som jägarinna,
Som att ett rådjur, redan såradt, hinna,
Sprang åt ett berg, i spåreri af en hund,
Ej olik tärnan i M ar gr e t as lund.
Han drog en suck, men hvad den kunde mena,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
