Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3 - Anna Lindhagen, Norrland i skönlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granarna och strök förbi som heta tankar.“ Det är bilder från den korta,
bedårande sommaren i Norrland.
Jämförelsevis litet beröras i dessa norrlandsböcker skogsfrågan såsom
socialt spörsmål, det är som om det brännande ämnet undvekes, men i
följande arbeten har den tagits upp på allvar. I Jungfru Jämtland af Redaktör
Lindström-Saxon förekommer en berättelse benämnd “Skogen“, som behandlar
skogsskötseln. Han visar hur en duktig bonde, som alltid förståndigt
hushållat med skogen, har en solid ställning, medan det säkraste stödet ryckes
undan för den, som säljer sin skog eller ger sig in på oförsiktig afverkning.
En annan norrländsk skribent Valdemar Lindholm gaf för 3 år sedan ut en
bok med den uppseendeväckande titeln: När skogen dör. Det är en
ungdomlig, glödande harm i den boken. Författaren berättar om denna så vanliga,
djupa tragiken, hur bonden själf afverkat eller låtit bolaget afverka skogen,
för sent och under bittraste ånger insett att när skogen är borta är också
jordbruket dömt till undergång och hur till sist den fordne bonden intet
annat blir än den lösa löntagande arbetaren eller arrendator till den f. d.
egna gården. “Folket ser ej att det med yxan i hand arbetar på sin egen
undergång. Men en dag skall komma, då man vaknar. En dag skall
komma, då fraset af smutsiga sedlar ej skall kunna ersätta suset i
furu-kronoma — då guldets glans ej skall ersätta solglansen på brunröda
furustammar — då spriten ej längre ersätter förlorad ungdomsfröjd“. I
samlingen förekommer äfven en talangfullt skrifven lapphistoria. Valdemar
Lindholm är dock icke mannen, som är mäktig att göra sig hörd i diktning
om dessa Norrlands stora lif sfrågor. Men när skall den komma, som har
både viljan och förmågan att taga upp Molins fallna mantel?
Ännu en norrländsk författare återstår att nämna, en af Norrlands aldra
bäste, skildraren af Norrbotten: Hugo Samzelius. Han ger norrländska bilder
mindre i romantisk dräkt än i direkt upplefvade verklighetsskildringar, men
med en både djup och poetisk uppfattning. Såsom jägmästare i Norrbotten
har han haft riklig tillgång på erfarenheter. Fänriksår innehåller intressanta
reflexioner och bilder litet hvarstans ifrån och däribland utmärkta
norrlands-bitar, t. ex. “Enslingen“, en skildring af käckt och tilltagset nybyggarlif.
Här berör han också den allvarliga skogsfrågan, ty nybyggarfolket hade
förlorat skogen på oerhördt underbetalad försäljning. Om dessa säger
Samzelius, att det endast är folk med sådan segervisshet som kunna göra
ödemarken fruktbringande. “De gå dit med hängifvenhet, med rena händer,
deras är landet, och de älska det. — Men alla de andra, de snikna
tempel-skändarne från skilda väderstreck! Hvad skall det bli af, när man
exploaterat våra vattenfall, huggit ut våra skogar och sprängt sig ner i våra berg
för att bryta bort malmen!“
/ nordanland innehåller hufvudsakligast reseskildringar, hvilka äro en
enda stark lofsång till vildmarkslifvet. Den har till motto: “Till skogs jag
gick, gick till vildpark ut, trollgrenen att taga, trollgrenen jag tog“. Det är
resor i Norrbotten och därtill gränsande delar af Norge och Finland under
de noggrannaste studier af natur, djur- och folklif, som här på ett
synnerligen lärorikt och medryckande sätt skildras.
1 ett kapitel benämnd “vargspår“ säger författaren rent ut sina tankar i
skogsfrågan. Det är bolagen och deras inspektörer som här äro vargarne, och
spåren det elände som uppstår, där dessa vargar gått fram. Först ger
författaren en skildring af den trefna gården, innan skogen såldes, sedan skildrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
