Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRY PETER MATT Hl S
Varför liar t. ex. i Sverige under
det gångna året den historiska
diskussionen rört sig mer om Karl
XII:s knapp än om grundläggande
problem i Nordens gemensamma
historia?
När historieskrivningen är en
modern statsfunktion och man har
viktiga läroämnen vid universitet och
skolor som heter historia, är
grunden till detta ingalunda något
behov hos ett folk att finna vägar för
samgående, samförstånd och
samarbete med andra folk.
Det bästa i glädjen åt historia
eller driften att framlägga historia får
väl anses vara behovet att lära
känna sig själv, vinna klarhet över sitt
förflutna, sitt ursprung och det rätta
sammanhanget mellan händelser
förr och nu. Vidare är det ju
tillfredsställande att lära känna
människor som har levat före oss, helst
så nära stående att de kan kännas
tillhöra oss själva. Historien får en
tillsats av saga med det
romantiska draget, som tillmötesgår en
längtan efter det avlägsna och
främmande eller det overkliga,
fantastiska. Detta romantiska inslag i
historien har likaväl inte så lite att
säga.
Men historia som mer eller
mindre officiellt intresse har ett
särskilt syfte eller låt säga uppgift. Den
är en för den vanligast verkande
statsledningen gynnsam, genom
skeden och ämbeten systematiserad
propaganda —■ "fosterländsk"
propaganda, följdriktigt konservativ,
med tonvikt på traditioner,
"fäderneärvda" ideal och "bestående"
värden. Den betyder för det eller
det folket ett "osökt" tillfälle till
nationell agitation såväl utåt som inåt.
Som sådan är den dels en nog så
naturlig självhävdelse, dels helt
simpelt ett nationellt skryt. Och allt
skryt, också det omedvetna, tjänar
till att avgränsa och skapa
motstånd, framkalla blindhet och egga
till fientlighet. Så blir historia
utmärkt som andlig arsenal för både
nationalistiskt våld och nationellt
försvar.
Att genomskåda den brist på
saklighet och reellt värde som vidlåder
en hel del "historiekunskap" är inte
så enkelt för den enskilde som blir
föremål — så gott som livet igenom
— för den nationella propagandan.
Verklig kunskap är inte möjlig utan
en motvikt mot det ensidiga i
"fäderneslandets historia". Därför har
vi i skolorna också "allmän
historia". Men därvid är det av största
vikt hur denna är skriven. Är den
tråkig eller kylig, kanske gentemot
andra folk nedsättande, hjälper den
bara till att förstärka den egna
historiens ensidighet. Då blir också
den allmänna historien utnyttjad i
det nationella "försvaret", och den
fördjupar fiendskapen mellan
folken.
Det säger sig nu självt varför
nordisk historia är så viktig.
Den hävdar gemenskap, lägger
grunden till förståelse och hjälper
naturligt samhöriga nationer att
förena sina synpunkter. I riktig och
levande framställning är den en
verksam motpropaganda mot
ensidighet och begränsning. Den är i
sig själv en kritik mot splittrande
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
