Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOT EN NY GUD
"T T år t liv är ett oavbrutet
sökan-* de efter en ny Gud" — så
anger Grønbech redan i Religiösa
strömningar den linje han i vart
och ett av sina verk avtäcker i ett
allt rikare och mångsidigare ljus.
Efter renässansen, harmoniens
tidsålder, slites människan loss från sin
hittillsvarande ankargrund, då
börjar den väldiga kamp, vars virvlar
nu sugs allt tätare samman kring
oss. Grønbech påpekar hur Wesleys
förkunnelse betecknar den sista
gång kyrkan går i spetsen för den
andliga -utvecklingen: "Sedan dess
är det diktare och tänkare som gå i
spetsen i kampen för Gud och viska
evighetens ord i människornas
öron." Grønbech är själv ett
exempel härpå. Han har gjort sitt ämne,
religionshistorien, till ett
instrument på vilket han med diktarens
inlevelse tolkar mänsklighetens
gång genom växlande tider och
skiftande kulturformer för att uppnå och
bevara den dyrbaraste av allt, det
•enda i världen: Liv. — "Jag kan inte
sätta mig till doms över vår kultur,
ty jag tillhör den själv och öser ur
den",’yttrade ban en gång. Ändå är
han en kulturkritiker av eminent
kvalitet. Men icke i negativ, utan i
positivt skapande mening. Resolut
rycker han marken undan fötterna
på mycken "vederhäftig"
historieskrivning och avslöjar oanade djup
med orden: "Historien är bara en
beskrivning av den yttre form, i
vilken inspirationerna från det tidlösa
djupet i människan inramas och
klädas." Det är alltså människan,
som står i centrum för Grønbech,
och härur uppspringer hans an-
Vilhelm Grønbechs.
greppspunkt på kulturen. Steg för
steg påvisar han med sin geniala
förmåga att dra upp perspektiv och
kasta blixtbelysningar över de inre
sammanhangen denna kulturens
långsamt frätande dualism, som
bottnar i att kulturen förnekat
människan. Han koncentrerar liksom sin
kartläsning av mänsklighetens
eriksgata i sina
människoframställningar. Hans gestaltskapande konst,
hans förmåga att inifrån
individualitetens centrum kasta ett
bländande ljus över dess inramning i rum
och tid spelar här fritt över hela
registret. En bok som den om Teresa
de Jesus är en av de mest levande
kvinnoskildringar, som skrivits:
kvinnan skildrad inifrån utan
något utifrån påtvingat psykologiskt
schema. Osökt falla hans gestalter
på ömse sidor om den organiska
vattendelare hans intensiva
orientering över mänsklighetens träng till
Livet utgör: å ena sidan de
"skriffel-’ ’ -
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
