Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I svampbackarna
En utflykt med Bengt Cortin
Överallt i svampbackarna kan vi under
denna tid stöta på en hel del
läckerheter av första rangens ordning. Låt oss
nu göra sällskap upp i en sådan
svampbacke ett slag och titta litet närmare på
ali härligheten. Alldeles i skogsdungen
träffar vi då på några exemplar av den
stolta fjällskivlingen, alla
svampplockares vän. Den är en av våra vackraste
svampar med ett mycket imponerande
yttre och känns igen på sitt
paraplyliknande utseende, d. v. s. när paraplyet är
utspänt. Vi plockar genast med oss
fjäll-skivlingarna, som sedan kan tillagas som
en vanlig biff. På samma sätt gör vi
också med de fårtickor vi anträffar.
Får-tickan är ju en god och användbar
svamp, särskilt som ung, och duger
också att salta in för vintern i stora förråd
och den tillvaratages även av
landsortsbefolkningen för detta ändamål.
Men under det vi nu fortsätter in i
svampskogen lägger vi märke till några
fingerliknande eller smått om blomkål
erinrande svampar. Deras färg är gul och
då vet vi genast, att det är den höggula
fingersvampen vi lyckats uppspåra.
Denna svamp är god och på den kan man
tillreda en härlig svampsoppa. Den
höggula fingersvampen passar också utmärkt
som nedsaltad för vintern liksom de
flesta svampar, som har fast konsistens i
köttet.
Strax intill råkar vi på en ringförsedd
flugsvamp med sin karakteristiska strum-
pa nere vid fotbasen. Vi tittar på
skivorna och lägger märke till att de äro helt
vita. Hade det nu varit en champinjon, så
hade den visserligen haft ring, men om
den hade varit strumplös nere vid foten
och skivorna skulle haft en svartbrun
färg. Flugsvampen hör till de giftiga
rackarna och slängs därför utan
förbarmande! I stället dröjer vi invid en
lövträdsstubbe, där vi finner en
massförökning av honungsskivlingen. Även den har
en ring på foten och skivorna äro vita
men fotbasen är utan strumpa. En
gammal sats säger för resten, att alla
stubbsvampar med ring på foten äro ätliga,
och denna enkla regel kan ni gärna lägga
på minnet. Och därmed nyper vi av hela
kolonien honungsskivlingar! Men så
plötsligt upptäcker vi några andra
ring-försedda svampar på samma stubbe. De
dofta aromatiskt och ha en sån där
specifik svamplukt, som vi ska lära oss att
uppskatta. Dessa svampar har
kanelbru-na skivor (honungsskivlingarna hade ju
vita), men vad var det vi lärde oss nyss?
Jo, att stubbsvampar med ring på foten
äro ätliga — och därför tar vi dem
tryggt. De kallas föränderliga
tofsskiv-lingar och tillhör svampeliten och står
till och med i klass med champinjonerna.
Vi gratulera varandra till det goda
fyndet och fortsätter vår klappjakt och
träffar därvid på flera grupper med
stinkande svampar. En del luktar rättika, andra
lysgas — men alla illaluktande svampar
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
