Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TJECKISKA HUMANISMEN
och det är i första hand dera Jan Hus’
tragiska slut får tillskrivas. Av
kejsaren hade han erhållit fri lejd för att 1414
inför kyrkomötet i Konstanz försvara
sina åsikter. Men ändock kastade man
honom i fängelse och slutligen, då han
vägrade att återkalla sina läror, fördes han
år 1415 till bålet. I lågorna förgick väl
hans stoft, men hans ande levde kvar och
bålelden i Konstanz satte stora delar av
Mellaneuropa i brand — hussitkrigen
bröto ut. I Tabor, en liten bömisk stad,
upprättade hussiterna till och med under
några tiotal år den första socialistiska
statsbildningen i Europa. Det var ett
slags kommunism i kristlig kärlek, där
alla inkomster lades i en gemensam
kassa för att ge alla medborgare bröd för
dagen.
TA å genomförandet av denna sekteriska
-L’ statsgemenskap senare började visa
sig problematisk och då den till slut gick
under inför fiendernas angrepp, levde
likväl Hus’ ande vidare dels bland folket,
vilket gång på gång reste sig mot
livegenskapen i regelrätta bondeuppror,
och dels i en sekt, som gick under
namnet ’de bömisk-märiska bröderna" och ur
vilken senare andra pietistiska
strömningar utgingo. Som ledare för denna
rörelse stod under dess första år en slags
bömisk Tolstoj, bonden Peter
Cheltschic-ky. Först i senare tid ha hans
lekmanna-predikningar grävts fram ur sin glömska
och det är förvånansvärt vilket även för
moderna människor verkningsfullt språk
denne man, som levde strax efter Hus och
som troligen dog 1456, hade. Det
omdömet gäller framför allt hans bok, "Trons
nät". Mot adelns övermod, mot skrånas
ofördragsamhet och mot förfallet inom
munkväsendet höjde han med kraft sin
anklagande stämma. Därjämte var han
en stridbar tolk för de förtryckta
bönderna och samtidigt en människa av
nästan genial religiositet. Masaryk såg i
Cheltschickys manbarhet och fasthet ett
ideal för den tjeckiska saken liksom för
sig personligen. Och likväl stod den
tredje i raden av de stora bömiska hu-
manisterna, Jan Amos Komensky, honom
närmare. Komensky eller "Comenius"
som han själv latiniserade sitt namn
enligt tidens sed, föddes 1592 i en liten
märisk stad som son till en mjölnare.
Han uppfostrades inom den bömiska
brödraförsamlingen, till vilken hans
fader var ansluten. Han blev sedermera
dess präst och slutligen dess biskop.
Men hans stora betydelse ligger på det
pedagogiska området. Man måste
beteckna honom som "folkskolans fader, ty han
har i sina talrika skrifter liksom i
praktisk undervisningsverksamhet ej blott
gjort sig till en förkunnare av moderna
pedagogiska grundsatser (vänlig och
för-ståelsefull ledning i den omhuldade
prygelpedagogikens ställe) utan även
kämpat för idén, att "allt skall undervisas
alla". Ty han var den förste som gjorde
sig till talesman för ett allmänt skolväsen
och en enhetlig skolgång från
kindergarten till universitetet. Hans läroböcker
voro ända fram till Goethes tid nära nog
förebildliga, emedan de ej nöjde sig med
att undervisa grammatik utan därjämte
ett allmänt historiskt, geografiskt och
litterärt vetande, såsom exempelvis hans
mest kända verk: "Orbis pictus", ett slags
ABC-bok i bilder... I sina skrifter
vände han sig mot sin tids lärdomsflärd och
kastanda. Han var en religiös man, om
än med en viss böjelse för mysticism,
men tillika en verklig människovän och
en förkämpe för tanke- och trosfrihet.
Han blev ej heller skonad av den tid som
var hans, det 30-åriga krigets. Två
gånger brändes hans böcker och ali hans
egendom. Tidigt ryckte döden bort hans
närmaste anhöriga och själv irrade han
största delen av sitt liv som landsflyktig
över Europa för att i den höga
ålderdomen sluta sina dagar i Holland fjärran
från sitt land. Det är ett ärofullt blad i
den holländsk- svenska släkten de Geers
historia, att Louis de Geer och dennes
son under flera år och ända till hans
död visade denne landsflyktige lärde sin
gästvänskap. År 1642 kom han på dessas
inbjudan på besök till Norrköping, där
ban hade ett givande samtal med
rikskansler Oxenstierna. Sålunda kom det
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
