Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 5
sig, men kände, att ensam skulle hon ej |
kunna reda sig. Då blef hon en dag kal-
lad till en lektor Geitlin vid normalsko-
lan, som hört talas om hennes håg för
latinet och som frågade, bvarför hon så
gerna önskade lära detta språk. Hon kunde
endast svara, att hon kände, att hon al-
drig skulle kunna lefva lycklig, om hon
ej fått lära latin; ja, att hon inte kunde
dö, innan hon fålt inbemta den kunska:
pen! — Vid detta ovanliga svar erbjöd
lektor Geitlin henne lektioner, ifall hon
ville underkasta sig att ofta få gå för-
gäfves, ifall han vore hindrad att läsa
med henne, då hon kom. Man aftalade
två gånger i veckan, men ofta blef det
blott lika många gånger i månaden. Inal-
les fick hon omkring 40 latinska lektio-
ner. "Hennes första lexa var alla dekli-
nationerna, 24 sidor i grammatikan och
flera sidor extemporaiier. Men hon lärde
sig uppgiften felfritt på några dagar. Hen-
nes lycka var nu så fullkomlig, att köld,
hunger, umbäranden af alla slag knapt
funnos till för hennes förnimmelse.
Ryska regeringen hade med anled-
ning af de ryska studentinnornas delta-
gande i nihilistiska sträfvanden förbjudit
kvinnor att aflägga studentexamen eller
andra universitetsexamina. Det var der-
för genom enskild bemedling af den för
henne intresserade universitetskanslern,
som åt. Emma Åström utverkades tillstånd
att aflägga alla universitetsexamina. —
1873 på våren tog hon studentexamen
och. blef så lärarinna vid flera skolor i
Helsingfors i afsigt att, medan hon på
detta sätt uppehöll sig, fortsätta att läsa.
på kaudidatexamen. Ty hon tyckte sig
ännu blott ha läppjat på kunskapen och
kände, att området för frågorna hade blott
vidgat sig. Hon åhörde föreläsningarne,
hon lärde mycket, men hvad hon hade |
sökt, sanningen, den hela sanningen, som
hon trott att de lärde universitetsprofes-
sorerne egde och utdelade åt sina lyss-
nande lärjungar, den hade hon ännu icke
funnit. Hon sjelf visste ännu för litet,
tänkte hon; men tålamod: en gång skulle
den komma, den stund, då hon lärt nog
för att kunna spränga skalet kring san-
ningens kärna!
Och hon arbetade 20—30 timmar i
veckan med lektioner samt dessemellan
med egna studier till sommaren 1874.
Hon kallades då till sitt hem, der
hennes fader var döende, och der käm-
pade hon under månaderne före hans
död en af dessa strider i det tysta, som
icke täljas bland mensklighetens hjelte-
dater, och mot hvilka dock många lof-
sjungna stordåd bli ringa. Hon visste,
att när hennes far dog, skulle hennes
mor och tre bröder, af hvilka den äldste
var tio år, sakna hvarje stöd. Hon visste,
att om hon lemnade sina egna studier å
sido och egnade sig endast åt förvärfs-
arbete, skulle-hon kunna hjelpa modern
samt uppfostra bröderna. Och innan
fadern dog, var hennes beslut fattadt.
Allt hvad de egt gick åt att betala hans
skuld, och Emma återvände till ett mång-
dubbelt träget arbete vid Eknäs semina-
| rium och sedan i Helsingfors; hon hade
nu många munnar att skaffa åt och hen-
| nes egen själs hunger kändes ej så tä-
| rande vid detta medvetande. — Svårast
| var henne det ogillande, som hon från
många . håll mötte, emedan hon börjat
| något, som hon ej kunde afsluta; man
framdrog henne som exempel på, huru
det skulle gå med studerande kvinnor;
de stanna, sade man, på halfva vägen
med bruten helsa; hon grämde sig för
| kvinnosakens skull, för alla deras, som
| trott på henne, hjelpt henne; hon led
för sin egen del af tvifvel på, att hon
valt det rätta arbetssättet för sitt mål;
och alla dessa själsliga grämelser gjorde
henne slutligen kroppsligt sjuk. Hon
skulle kanske aldrig hemtat sig, om icke
I doktor Cygneus i sitt hem på landet bju-
dit henne ett års hvila.
Återkommen började hon med mera
kraft sina aldrig helt nedlagda egna ’stu-
dier, men under fortsatt lektionsarbete
| och endast sista terminen, innan hon 1882
på våren tog kandidatexamen, var hon
| tjenstledig.
| Nu, när framgången var vunnen, kom
| all den sympati i dagen, som förut varit
| så sparsamt visad från kvinnornas sida.
Ty Emma Åström hade under föregående
år gjort den erfarenheten, att de flesta
hinder på hennes väg kommit från kvin-
norpa, den mesta hjelpen från männen,
| ty männen lemna aldrig en kvinna, som
| fullt .oegennyttigt, allvarligt, samvets-
grannt/ och renhjertadt sträfvar framåt,
, utan/hjelp; detta är en erfarenhet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
