- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
1:8

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

Denise i Stockholm.

kymrar mig icke det ringaste. Jag säger
kanske, ty han har i mycket icke fullt
uttalat sig i sin bok, och den skrefs för
ivå år sedan, och han — är ju ung ännu!

Denise i Stockholm.
I

&T
théåtre frangais. - Fullständig succés, pu-
bliken var intresserad, damerna greto och
tidningarne strödde blommor.
nos ej blott kvickhet och nobless, här
funnos nya tankar, och det var ju också
en revolution i åsigterna, som man hade
rätt att vänta af Dumas. Det var Illustra-
tion, som yttrade dessa ord — till öfverrask-
ning visserligen för fjerran från pariser-
luften boende kättare, som väntat sig en
reform i åsigter från helt annat håll än
från Dumas.

Man fann också stycket något ska-
bröst — »assarement scabreuse» — och
de orden tryckte franska tidningar med
samma typer,
föregående fransk komedi.

Nu har Denise kommit till Stockholm,
och nu vill hela Stockholm se stycket.
»Lapp på luckan» för hyar gång, det
gifves. Stort intresse.

Man skulle tro, att Denise dryftade
någon fråga af så djupgående betydelse
för en svensk allmänhet, att intresset
härledde sig deraf. Men det är just det,
som. Denise inte gör.

Ar det en fransk tidsbild? Det är
hvad man undrar, när man läser stycket.
Ah ja, kanske — ehuru franska literatu
ren -har vida bätire och mycket, mycket
mer lefvande tidsmålningar iromanform,
och ehuru man känner på sig,att Denise
är uppkommen ur konstruktionen och
konklusionen vida mera än ur lefvande
lifvet. Hemmagjordt från början till slut
— på arbetsrummet.

Hvad rör det der oss? Det är tanken,
när man ser stycket. Bevars, vana äro
vi vid. de franska komedierna. Vi äro
ju uppfostrade af dem, vi känna dessa
ädlingar, resonnörer och vivörer, dessa
kallblodiga intriganta och oskuldsrena in.

|
|

|
|

genuer, vi känna till punkt och pricka
herrarnas sätt att orda om hederns for-

| dringar, och vi känna de onda damernas

| moderskärlek,

som alltid försonar. ’Pea-

| terns moral; olik emot lifvets, ha vireda
| på, och vi förvåna oss aldrig — sällan

i
I

åtmiöstone -— öfver scenens konstlade lif,
dess för oss så fullkomligt främmande
verld, som rent ut rör oss bra litet.

Att Denise bland franska komedier

| intager en ganska framstående plats, —

början af detta år gafs Denise, Ale- | i alla fall hittills en undantagsplats —

xander Dumas fils’ senaste arbete, på |

är dock säkert. Det bjuder ej på en ny

| stil, nytt innehåll — som Henri Becques
| »Les corbeaux» — utan det är tankarne,

Här fun- |

som afvika från det vanliga. Likväl med
försigtighet, med en tamhet, som skarpt
faller i ögonen, då vi jämföra Denise med
de arbeten af nordiske författare, som be-

I handla samma ämne, förhållandet mellan
I man och kvinna.

som lofordat så mången |

Dumas har ej velat såra sin publik,
tvärtom vinna dess medkänsla. -Derför
har han advocerat på sätt som i Denise:
Och det är just olikheten mellan demnor-
diske och den moderne franske författa-
rens sätt att se och behandla frågan, som
ger stycket dess intresse.

Men inte tror jag, att stockholmspu-
bliken går på teatern för att göra dylika

: jämförelser.

Dumas har, då han gaf sig in på
kvinnofrågan, sådan han behandlar denna
i Denise, alls ej velat eller kunnat tränga
till botten af sitt ämne.

Stycket upptages, som bekant, af dis-
harmonier om, huruvida en ädel man
kan och bör gifta sig med en kvinna,
som haft ett kärleksförhållande med en
annan och som är eller har varit moder.

Grefve André, styckets manlige huf-
vudperson, slutar med att låta sin kärlek
till Denise förmå sig att glömma hennes
felsteg. Han gör henne till sin hustru -—
ingen utom familjen stående vet någon-
ting om hennes föregående och ingen
kommer att få veta något. Och grefven
har handlat storsinnadt, ja, så storsinnadt,
att den franska kritiken fann hans upp-
offring af sin stolthet för sin kärlek »svår
att smälta.» ;.

Men han gör det emellertid derför,

latt han älskar henne — och det är ju

godt och väl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free