Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
15
samt. Det knappa utrymmet tillåter oss
ej häller en utförlig skildring af en för:
näm kvinnas lif under sextonhundratalet,
utan "endast att i allmänna drag följa
Christina Brahes lefnadslopp, hvarvid vi
skola så mycket som möjligt låta henne
själf tala.
Christina Brahe var född 1609. Fadern
var den från Karl IX:s strider med Si-
gismund kände Abrabam Brahe och mo-
dern var Axel Oxenstjernas väninna, Elsa
Gyllenstjerna. Bland hennes bröder min-
nas vi alla Gustaf Adolfs vapenbroder,
Nils Brahe och det ryktbara drotset, Per
Brahe d. y. — Christina uppfostrades
dels på Rydboholm, delsi Stockholm, när
modern vistades vid gamla drottning Chri-
stinas hof. Hennes systrar ingingo för-
nämliga giftermål, själf var hon en tid
anstäld vid Maria FEleonoras hof, men
blef snart hemkallad af modern, som tyc-
kes hafva varit sjuklig och af ett ängs-
ligt lynne, så att hon var i stort behof
af sin ogifta dotter för att kunna med
den noggrannhet, som utmärkte den ti-
dens kvinnor, sköta sina många gårdar
och sitt: stora hushåll. Christina fick också
snart andra pligter. Hennes broder, grefve
Per, kallades att utom Sverige vårda fä-
derneslandets intressen, hans maka följde
honom, och deras barn lemnades i Chri-
stinas vård. Det blef dock ett uppdrag,
blandadt med sorg. Den 19 jan. 1635
måste Christina meddela de frånvarande
föräldrarne, att deras enda son gått bort,
»det kära barnet, som förtog farmodern
mången bedröflig stund med sitt ljufliga
umgänge.» Här som vid alla tillfällen i
hennes bref framträder det undergifna re- |
ligiösa drag, som kännetecknar tiden.
Christina fortsätter: >Gud hugne och glädje
den kära piltens ädla själ i sitt saliga
rike — — — — låt Guds vilja vara den
bästa och trösta oss därmed, att detkära
barnet är nu så väl och skild vid all ve-
dermöda, såsom andra människor måste
utstå i denna verlden, och är nu en här-
lig planta i Guds örtagård.»
+-Det gammaldags språket är betecknande för
tiden, vi låta det vid citationerna kvarstå oför-
ändradt; till våra läsares bekvämlighet hafva
vi dock modärniserat Christina Brahes alt annat
än regelbundna och lättbegripliga stafning.
Hon hade dock kvar lilla Elsa Beata,
och hon skötte och vårdade henne som
sin egen dotter.
Christina och hennes mor vistades dels
på Rydboholm, dels på Dymai Vestman-
land samt äfven på Skofteby i Vester-
götland. Deras nöjen bestodo i kortare
eller längre uppehåll hos grannar och
fränder särdeles vid bröllop och begraf-
ningar, hvilka stora familjefäster den ti-
den firades med en nu ej känd ståt. Om
det så passade sig, följde den ena högtid-
ligheten omedelbart på den andra, medan
gästerna voro samlade, och man roade
sig lika tappert till de dödes som till de
lefvandes ära. — Christinas och hennes
mors största glädje var dock att besöka
broder Pers ståtliga grefvesäte Wisings-
borg och att der få sammunträffa med
honom och hans grefvinna under deras
korta uppehåll i Sverige.
Christina skulle dock få ett eget hem.
Friaren var Åke Henrikson Tott, den bi-
stre krigaren från trettioåriga kriget, »snö-
plogen», som Gustaf Adolf kallade honom.
Något hjälteideal, som väckte kvinnokär-
lek, tyckes Tott ej hafva varit, och han
hade hört sig före hos mer än en välbo-
ren fröken; innan: han anmälde sig hos
den tjuguåttaåriga Christina Brahe, ja,
han hade till och med för flera år till-
baka sökt sin lycka hos en af hennes sy-
strar. Några ömma känslor tyckes han
ej häller hafva väckt hos Christina, men
man var ej van på den tiden, minst inom
Braheslägten, att låta känslorna tala, om
partiet i öfrigt var godt. Christina skrif-
I ver den 4 febr. 1637 till brodern Per
och omtalar Totts frieri samt begär hans
| råd. »Ni är ej allena som bror utan ock
| som en god och trogen far, hvad I däruti
| täcktes att befalla, så ställer jag i Ert goda
| betänkande, Er trogna, kära och tjenstvil-
| liga syster till min död.» Brodern tyckte,
| att hans syster såsom grefvedotter
| möjligen kunde finna sig sårad af att
| gifta sig med en adelsman. Tott fann
| sig därföre föranlåten att skrifva och på-
minna, »att han vär afen urminnes gam-
mal slägt, att han alltid hade varit -»cu-
| rieus» om sin reputation och nog skulle
| se till, att Christina blefve väl aktad.» Den
gamle riksmarsken Jakob de la Gardie
| uppträdde såsom hans böneman och hop-
| pades, att Tott som en redlig kavalier af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
