Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Om söndagsarbetet.
straffa någon för att skaffa Gud upprät-
telse; lagens arm påkallas ej för att om-
hägna hans rättigheter.
Men fastän omsorgen om Guds ära
ej vidare kan utgöra skäl till att för-
bjuda söndagsarbetet, står detta dock
fortfarande såsom »sabbatebrott» uppta-
get ibland de s. k. religionsbrotten (se
Strafflagen VII: 3).
Med religionsbrott menas handlingar,
som. straffas emedan de anses angripa
religionen ock därigenom undergräfva ett
af rättsordningens stöd. Att man hit
hänfört söndagsarbetet beror väl på en i
allmänna föreställningssättet ännu allt-
jämt mycket utbredd mening, hvilken
tillägger hvilodagen en särskild helgd,
alldeles oberoende af huruvida den värk-
ligen tillgodoser något mänskligt behof
eller intresse, ock hvilken således fördö-
mer söndagsarbete såsom i ock för sig
syndigt. För min del måste jag här-
uti se ett stycke vidskepelse, en kvar-
lefva af flydda tiders trolldomstro, som
åt utvärtes åthäfvor ock bruk tillerkände
själfständigt religiöst värdet Då jag
alltså icke kan finna arbete irreligiöst
endast därför, att det sker på en söndag,
synes mig sådant arbetes upptagande
ibland religionsbrotten obefogadt. Kan sab-
batsarbete anses såsom ett brott mot »e-
ligionsfriketen? Alldenstund det är ett
faktum, att det värkligen skulle kränka
många människors samveten att nödgas
arbeta på sabbaten, måste samvetsfrihe-
tens grundsats utesluta allt tvång till
sabbatsarbete.
Men kan man gå längre, kan man
åberopa samvetsfriheten såsom tillräckligt
skäl för att utesluta äfven fillåtelsen till
sabbatsarbete? Skall lagen med sitt för-
bud binda äfven den, hvars samvete ej
lägger hinder i vägen för dylikt arbete?
Uppdrifver någon sitt samvetes ömtålig-
het ända derhän, att han känner sig
kränkt af att se andra frivilligt arbeta,
ock yrkar han på lagens hjälp imot en /
’ En from ock tillika klok man, reforma-
torn Lawrentius Petri säger härom: Sabbatsbu-
dets ändamål är blott det att ge folk tillfälle att
höra Guds ord ock därjämte att bjälpa fattiga
trälar, som äljes platt ingen hvila få; men för
MR vore det oskäligt att för någon helgs skull
örbjuda fattigt folk att arbeta; så uti andetid,
fiskelek 0. dyl, då bör man ej förspilla Guds
lån på marken.
’ dylik förment kränkning, då gör han ej
längre anspråk på frihet men på härra-
välde, hans yrkande kan då ej stödja sig
på samvetsfrihetens grundsats.
Med -religionsfriheten sammanhänger
rätten till «religionsfrid>. Månne man
från dennas synpunkt kan yrka på la-
gens ingripande, på det ej den ene med
sitt arbete må störa den andre i hans
gudstjänst? Ja, om arbetet drifves å
sådan ort ock på sådant sätt, att det
värkligen är störande för gudstjänsten.
Men genom att förbjuda dylikt störande
arbete har man ännu ej kommit till
| något allmänt förbud mot söndagsarbe-
"tet: man har ej därmed gjort sönda-
gen till någon hvilodag.
Här tages religionsfriden mycket in-
skränkt: såsom rätt till ostörd gudstjänst,
ock detta är den enda synpunkt under
hvilken religionsfriden synes förtjäna lag-
ligt skydd imot det störande, som kan
ligga i andras arbete. Härunder inbe-
’ gripes sålunda icke rättigheten att vara
ostörd i sin enskilda andakt, hvilken rätt
ej rimligtvis kan ge anledning till något
| arbetsförbud från det allmännas sida.
| Men, såsom kändt är, betyder «religions-
| frid vanligen något helt annat, nämli-
| gen rättighet att skonas för sådant, som
sårar ens religiösa känsla, Huruvida en
dylik rättighet värkligen är rimlig ock
| förnuftig, därom kan tvistas, ock här är
’ej tillfälle att inlåta sig på skälen för
I ock imot. Hvad man än härom må
| tänka, bör man ändå kunna medge, att
| söndagsarbetet åtminstone ej får hänföras
under religionsfridsbrotten. Vore man
nåamligen skyldig att ta hänsyn till den re-
ligiösa känsla, som stötes af att se andra
arbeta på söndag, så inser jag ej, hur man
kan undandraga sig att utfärda arbets-
förbud älven på lördagen, judarnes ur-
gamla sabbat, ock hvarför inte jämväl
på .katolikernas alla helgonadagar! Ock
om det skulle inträffa — hvilket iman ej
har rätt att förklara för alldeles otänk-
bart — att nya sekter finge det infallet
att utvälja några eller alla öfriga vecko
dagar till sabbat, så ser jag ej, hur den,
som ställer sig på den vidskepligt miss-
förstådda religionsfridens grundval, skall
kunna vägra att göra hela veckan till
| hvilodag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
