Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 3
Härmed lämnar jag frågans religiösa
sida ock öfvergår till den mänskliga, som
synes mig vara den viktigaste ock den
afgörande.
Att »sabbaten är gjord för människans
skull« ock "ej tvärt om, är en sanning,
som redan tidigt uttalats. Fastän denna
sats stundom varit bortglömd, ock fastän :
den vanligtvis upprepats företrädesvis med
tanke på människans andliga välfärd,
torde det dock ej vara för mycket sagdt, |
att kyrkan, genom att upprätthålla sab-
baten, gjort mänskligheten en af de stör-
sta timliga välgärningar, anledningen till
sedvänjan må nu ha varit hvilken som |
hälst.
Man har någon gång satt i fråga,
huruvida hvilodagen värkligen är någon
välgärning, motsvarar något mänskligt
behof. Ar det så nödvändigt att låta
hvar sjunde dag gå bort till ingen nytta?
Räknas alla dessa förlorade dagar ihop,
mister jag ju hvart sjunde år af min
lifstid; genom att arbeta dagligen i sju
år skulle jag vinna ett helt år, ja, ett
helt år af idel arbetsdagar! «Tid är pän-
gar», heter det; ock detta år kunde jag
ju fått gratis, såsom ren vinst, ty vare
sig man arbetar om söndagen eller ej,
underlåter man ändå icke att äta lika
mycket för det. Men hvad som kunnat
bli ren vinst, det har nu blifvit ren för-
lust — — 0. 8. v.
Dylika funderingar äro lätt gjorda;
det går också ledigt att uträkna den
ofantliga nationalförlusten, pänningvärdet
af den arbetskraft, som söndagligen går
till spillo: man multiplicerar värdet af |
ett dagsvärke med summan af den ar-
betsföra folkmängden. Vill man sedan
veta den årliga förlusten, återstår ännu |
att multiplicera med 52 (eller med 62, |
ifall. högtidsdagarne skola inräknas); utan
tvifvel skall man komma till häpnads-
väckande siffror.
Imällertid äro dessa beräkningar lika
lätt kullkastade. Utgångspunkten är falsk:
det är icke sant, att hvilodagen går onyt-
tigt till spillo.
Att bevisa hvilodagens nytta ock nöd-
vändighet från medicinsk ock fysiologisk
synpunkt, därtill är jag ej kompetent.
Men auktoriteter på detta område (P. |
Niemeyer m. fl.) försäkra, att en efter
korta arbetsperioder regelbundet återkom-
| mande khvilodag är oumbärlig för bibehål-
| landet af människans hälsa, hennes kropps:
ock själskrafter. Ock om detta är sant,
måste tydligen den vinst vara illusorisk,
| som köpes med uppoffring af arbetsför-
| mågan själf, som är källaa ock skaparen
af allt välstånd.
Det är kanske möjligt, att den, som
| gör hela året till idel arbetsdagar, hinner
i med mera arbete än den, som tar sig
| hvilodag hvar sjunde dag. Detta är,
som sagdt, måhända icke omöjligt under
| första året; men det är säkert, att i läng-
| den, efter 20, efter 10 år, ja, långt dess-
| förinnan, resultatet skall vara omvändt.
I Ock likaså är det alldeles säkert, att ett
helt folk i längden ej vinner något på
att elita ut sig. Den skenbara förlusten
genom arbetets nedläggande under hvilo-
| dagen nppväges mer än väl genom in-
| sparandet af den tvungna arbetsförsum-
| melsen under sjukdagarne; vidare genom
Ill en ej ringa förlängning af den ålder,
| hvarunder arbetaren är fullt arbetsför;
ock slutligen genom. arbetets större: nit
ock kraft under arbetsveckan.
Att arbetaren själf ej drager någon
värklig vinst af öfverarbete ock öfveran-
strängning, är väl någorlunda tydligt.
| Att arbetshärren kan skörda vinst däraf,
är kanske icke alldeles omöjligt, såvida
| nämligen tillgången på arbetskraft är så
ymnig, alt ban utan svårighet kan med
friska krafter fylla luckorna efter de i
förtid utslitna. Förhållandet har en viss
likhet med frågan om behandlingen af.
maskiner; mången anser det för god eko:
nomi att anstränga dem intill deras ytter-
sta förmåga ock sedan ersätta dem med
nya. Men om också arbetshärren kan
öka sin vinst genom att behandla arbe-
’ taren helt ock hållet såsom maskin, kan
’ likväl denna ökade vinst ej få namn af
rättmätig, den har fullständigt karaktären
af ocker, utprässning. Ock svårligen
’ torde någon tvekan uppstå därom, huru
en dylik vinst skall bokföras inom natio-
nens hushållning.
Imällertid, äfven om allt detta är rik-
| tigt, återstår ärdå sjelfva hufvudfrågan:
» kan staten på dessa grunder förbjuda
söndagsarbete? Huru står en sådan åt-
’ gärd tillsammans med grundsatsen om
arbetets frihet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
