Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Lyrik.
Han står och njuter af att vara fattig
och nödgas försaka, Hade han haft pän-
gar till mat, skulle han haft denna ujut-
ning mindre: Nu känner han sig stolt
och ädel vid sin tvungna försakelse. All
barnsagornas romantik har vaknat till lif.
Han är den misskände hjälten i en vac:
ker berättelse.
Hjältinnan kommer just uppför trap-
porna. Hon är rik och har råd att äta.
Det är det, som gör henne intressant.
Och så är hon mörk och minner om
södern, fantasiens och drömmarnes soliga
söder. Och hon ser utländsk uti sin res-
mössa af siden. Hon minner om den
vida världen, den sköna, härliga världen
med dess vinkande äfventyr och dess
lockande möjligheter — den okända värl-
den, dit hela barnets och ynglingens läng-
tan står.
Han kan icke dölja sin beundran.
Hans blickar hänga fast vid hennes an-
sikte och det är för hennes skull, han
gär så illa åt cigarrerna.
Jag vänder mig om och ler — ett öf-
verlägset, blaseradt löje.
mer nu, fint och skärt.
de åren.
Man har lärt honom tro på » kärleken»
— ett mystiskt ord, som genom sin blotta
Han är just i
klang sätter hans nerver i dallring. Han |
går i ständig feber. Han kan icke se en
kvinna, som är ung, utan att fråga sig
själf: är det henne; jag skall komma att
älska? Hvarje minut känner han sig
andligen på pulsen, och minsta förlupna
känslostämning fyller hans hjärta med |
underliga aningar och kommer det att
slå med fördubblade slag.
Kärleken är stor och imponerande;
den höjer, den förädlar. Den gör uslin-
gen ädel, stackaren modig och den svage
stark.
Kärleken är en mäktig lidelse. Den
varar öfver lifvets gräns, den är starkare
än döden.
gaude passion och är då sublim. Men
dess högsta form är dock den, som »kan
alt försaka».
Kärleken är själens uteslutande prero-
gativ. De låga känslor, som kittla i blo-
det och fylla hjärtat med glädje ha vis- |
serligen i sina symptomer en förvånande
likhet, men de höra dock icke dit.
Hur han dröm- |
Den kan flamma upp i lå- |
| Kärleken är osinlig och fin. Den har
"intet gemensamt med de råa drifterna.
| Yttrar den sig i längtan att äga — 0;
| då är den icke ren! —:-— =
Dumma, dumma pojke — visste du
hur enkelt lifvet vore, om du kunde, om
du tordes lefva det på egen risk! — — —
Vädret blir alt värre och värre. Vin-
i den sveper kring masterna, böljorna växa
därute. Här och hvar skymtas skum-
höljda toppar, som glänsa fram i de
dunkla vattenmassorna likt spridda floc-
kar af hvita gäss, lefvande, snabt sim-
mande, oroligt dykande.
Molnen på himmelen sänka sig alt-
mer; form och konturer försvinna, alt
flyter samman till en tjock, fuktdrypande,
| mörkgrå filt, som spänner sig lågt öfver
hafvet. Nidingarnes tvillingbåk svinner
| akteröfver i diset. Kustens vågiga klipp-
| linje grånar mer och mer, suddas ut och
| förtonar.
Fördäckspassagerarne sitta på balar
I och lårar, krypande tätt tillsammans som
| en skock får i oväder.
På akterdäck promenera två herrar al
| och an, balanserande sina kroppar efter
| båtens slingringar. De öfrige ha svept
sig i tjocka ytterplagg och tyckas möta
ovädret med hopplös undergifvenhet.
Den unge gentlemannen har dragit
| sin öfverrock på. Den är gammal och
omodern; han lider däraf. Cigarren är
släckt. Han ser melankolisk ut.
Med stora troskyldiga ögon betraktar
han sin romanhjältinna. Det är som om
hvarje drag i hans barnsliga ansikte ville
| förkunna hans ungdomliga förtjusning,
| hans naiva beundran.
Återigen måste jag vända mig bort
| för att dölja ett litet smil, som ovilkorli-
gen kom mig på läpparne.
| Jag betraktar den unga flickan. Hon
är icke vacker, men så behaglig att se
på
En späd, outvecklad figur, en smula
lång i lifvet och ingalunda harmonisk.
Ett smalt ansikte; ögon glänsande mörk-
bruna som polerad valnöt. — Näsan är för
stor, absolut för stor enligtstränga skönhets-
| mått, munnen kanske också för liten.
’ Men . det passar godt i stycke och man
skulle icke ha hjärta att önska det an-
norlunda. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
