Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 3
m från mannen lagligen skild är, vare
ätt.»
Under de trettio år, som förflutit, sedan
adgandet om ogift qvinnas rätt att vid
n viss ålder vara myndig först föreslogs,
r’ jag blifvit: mer och mer befästad i
nin öfvertygelse om rättvisan. deraf. Det
ärer ock knapt kunna bestridas, att qvin-
ans "bildning, ej mindre här i Sverige
n annorstädes, under denna tid gjort så
etydliga framsteg, att hon nu mera i
sundt vett och
unna i allmänhet mäta sig med den
tora mängden af andra könet. Jag tror
enne således, nu vida mera än förr,
iga anspråk att se sitt sanna värde er-
ändt äfven i frågan om rättigheten att
jelf råda öfver sig och sitt gods.
Man har mot mig. åberopat de ytt-
anden, som blifvit afgifna af sex leda-
vöter i högsta domstolen, tre i Göta hof-
rätt och två i hofrätten öfver Skåne och
3lekinge. Med den djupa aktning jag
Utid hyser för andras tankar, bygger
ag dock icke på auktoriteter min egen
tvertygelse. Men för dem, som möjligt-
is bedöma en mening efter de mer eller
nindre goda namn den har för sig, kan
let måhända vara "intressant att veta,
vilka de män voro, som i lagkomitén
ied mig sammanstämde uti förslaget att
öra qvinnan vid en viss ålder myndig.
onligt komiténs protokoll för den 1 Juli
317 och d. 16 November 1825, voro dessa:
justitie statsministern, grefve Gyllenborg,
tatsrådet, grefveRosenblad, justitieråderna
Poppius och Blom, justitie ombudsmannen
"örneblad, landshöfdingen, friherre Edel-
;reutz, vice presidenten Rolén, hofrätts-
rådet Widman, kommerserådet Zenius,
dvokatfiskalen Staaf och jurisadjunkten,
oktor Afzelius.
Jag tror, såsom jag nyss förklarat,
icke mycket på personliga auktoriteter;
men deremot lägger jag stor vigt på de
vittnesbörd om menniskokuliurens gång
i verldshistorisk "betydelse, som civilise-
rade nationer uttalat i sina lagar; och i
letta hänseende vill jag nämna, att ogift
vinna efter Romersk rätt och således
i alla de länder, der den för närvarande
äller, likasom efter Preussiska, ÖOsterri-
iska, Badiska, Wirtembergska, Fran-
yska, Engelska, Skotska och Nordame-
Vd
yndig, ändå att hon den ålder ej upp- /
klok : beräkning torde |
il
| rikanska lagarna tillgodonjuter samma
myndighet som mannen.
Att denna rätt, hvaraf qvinnan i så
många länder, och ännu flera, som skulle
kunna uppräknas, dels från lång tid till-
| baka "varit och dels genom senare lag-
| stiftningar kommit i utöfning, der visat
"sig skadlig, eller att fråga någonstädes
varit väckt om den ringaste inskränkning
deri, har jag ej kunnat upptäcka. Afven
i Norrige, der gqvinnan/ intill de sistför-
| flutna åren varit lika omyndig som hos
oss, har man nyligen tagit ett icke obe-
"tydligt steg till lossande af de hårda ban-
den på hennes frihetz Och: sedan man i
’ Sverige ändtligen (1845) kommit derhän
i rättvisa, alt lagen gjort qvinna jemn-
god med man i arf och giftorätt, är jag
| säker, att den dag ej skall vara allt för
| långt borta, då man upphör att, i afse-
ende på förmågan att sig och sitt gods
sjelf råda och förestå, behandla den sven-
skå gvinnan såsom mindre vetande.
I det föreslagna senare momentet af
5 8, om ogift qvinnas rätt att råda öfver
sin årliga inkomst, finner jag icke något
antågligt surrogat för myndigheten. Det
kan vara gödt nog såsom medel att låta
rika qvinnor trösta sig öfver förödmju-
kelsen att anses för oskickliga till fri
förvaltning af sin egendom ; men det
öppnar ingen utväg för den mindre be-
medlade qvinnan att, genom nedläg-
gande af sin ringare förmögenhet i
nyttiga företag efter eget val, bereda
sig en sjelfständig bergning. Afven så-
som «öfverröstad i fråga om qvin-
nans oinskränkta myndighet, finner jag
mig således ej belåten med detta stad-
gande.»
R x
LJ :
Richert hade den tillfredsställelsen att
upplefva den tid, då hans förutsägelse
om lagstadgad myndighet för ogift kvinna
gick i fullbordan. Han dog nämligen
den 2 Januari 1864 och således efter ut-
färdandet af den ofvan nämda förordnin-
gen af den 16 November 1863. Med
den orubbliga öfvertygelse om det rättas
vch godas seger, den lifliga önskan om
menniskornas framåtgående i bildning,
upplysning och inbördes kärlek, hvaraf
han till sitt sista ögonblick genomträng-
des, skulle han utan tvifvel med glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
