- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
14:15

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt. 15

intryck af, att flit och sparsamhet kräfvas i kam-
pen för tillvaron, en erfarenhet, som ej kan vin-
nas i barnhemmet med dess tillströmmande gåf-
vor. Äfven skulle sammanskjutna penningeme-
del förslå att rädda flera barn, om de användes
på detta sätt i stället för till underhåll af skydds-
hem. Ett barns vivre kostar i dessa minst 300
kr. pr år. För halfva summan, 150 kr., kan man
på landsbygden erhålla verkligt goda hem hos
burget bondfolk. Genom denna art af välgören-
het skulle också den skadliga centralisation, som
strömmen af inflyttningar till hufvudstaden med-
för, i någon mån motverkas.

Åt landtbefolkningen skulle denna anordning
medföra en ekonomisk fördel. Mången bonde
kan utan särskild kostnad på sin lilla egendom
herbergera och föda en eller två personer utöfver
familjens medlemmar, så att för honom vore in-
ackorderingen ren vinst. Detta är orsaken, hvar-
för han, men ej stadsbon, kan mottaga barnet
för så ringa afgift. Är matmodern barnkär och
ej har egna små, eller äro dessa redan utflugna
ur boet, då kommer den lilla främlingen till gläd-
je och blir snart som barn i huset, om hon ej är
allt för ohandterlig.

Detta förslag är emellertid ej så lätt att ut-
föra, som det vid första påseendet kan tyckas, ty
alla hjonelag på landet, som gerna ville hafva
inkomsten af ett fosterbarn, äro derför ingalunda
passande till uppfostrare. För att förslaget skulle
kunna. verkställas ändamålsenligt forårades, att
man vore bekant med åtskilliga på landet boende
praktiska, samvetsgranna, menniskoälskande och
med allmogens förhållanden fullt förtrogna per-
soner, till hvilka man kunde vända sig för att
få anvisning på passande hem för barnen. FPrest-
fruar, som med kärlek och intresse söka uppfylla
krafven af sitt kall, äro lämpliga dertill eller
ock andra bildade kvinnor, som egna tid och krafter
till medmenniskors hjelp. Utan dylika mellanhän-
der vore planen outförbar, eller åtminstone vore den
till föga nytta. i;

Men skulle det ej vara skäl att nu, då så
många föreningar bildas, äfven söka åstadkomma
en, som omhiindertoge ofvannämda förslag, och i
hvilken kvinnor, som nitiälska för saken och hafva
bekantskaper med på landsbygden boende famil-
jer, borde slå sig tillsammans om att efterhöra
lämpliga personer på landet, som ville åtaga sig
mödan att skaffa platser åt barnen. Då så-
dana erhållits, skulle man tillkännagifva i polisen
att-unga flickor, som befunnes föra en utsväf-
vande vandel, kunde anmälas hos någon af
föreningsmedlemmarne för erhållande af lämp-
ligt hem på landet. Föreningen kunde be-
stå dels af aktiva, dels af passiva medlemmar.
De passiva behöfde blott tillskjuta medel; de ak-
tiva skulle jemte penningeafgift skatfa mellan-
händer på landet och ställa med barnens af-
flyttning. Att de aktiva medlemmarne måste ega
en hög grad af nit, omdömesförmåga och erfa-
renhet, behöfver knappast påpekas, icke heller,
att saken ej kunde utföras af hvilken välvillig
och entusiastisk person som helst.

Vidare skall jag be att få tillägga, att mitt
förslag icke är något löst hugskott eller någon
apriorisk konstruktion utan en redan i liten skala
pröfvad och nyttig befunnen verklighet. Några af
mina bekanta ha nämligen i sin hemort skaffat

plats åt minst !/3 tjog flickor, hvilka der växt
upp, gift sig eller tagit tjenst och blifvit dugliga
menniskor. — Och i stort taget, i det prak-
tiska England, ha hundratals af verldsstadens
>rännstensungar> blifvit af enskilda välgörande
damer öfverflyttade till goda hem i kolonierna,
der de uppvuxit till nyttiga och lyckliga med
borgare." Stora Barnhuset i Stockholm begagnar
samma utväg, och fastän i denna allmänna in-
rättning, der största sparsamhet med tid och pen-
ningar måste iakttagas, inackorderingssumman
för hvarje barn är alltför låg, och uppsigten öfver
deras vård på landsbygden otillräcklig, äro dock
resultaten öfver förväntan goda. Många af dessa
små hafva hos sina fosterföräldrar funnit ersätt-
ning för den ömhet, deras egna föräldrar med
onaturlig grymhet vägrat dem.

Härmed vare dock ingalunda sagdt, att skydds-
hemmen i staden skulle vara öfverflödiga. För
provisoriska fall äro de nödvändiga. Dessutom
finnas förhållanden, då barnet ej kan skickas
bort. Är det alltför varnartadt eller förderfvadt,
finnes ingen möjlighet till räddning annat än ge-
nom disciplinen i skyddshemmet. Men man bor-
de kunna hoppas, att det verkliga bebofvet af
skydd skulle genom en dylik förening fyllas, utan
att man behöfde utvidga redan befintliga hem
eller anlägga nya.

Hvad här blifvit sagdt om fördelarna af att
uppfostra vanartiga flickor i bondfamiljer på lan:
det, gäller ej blott sådana barn, utan i än högre
grad vanliga värnlösa barn af båda könen, och
det ju yngre de äro. Ju tidigare de omplanteras,
desto fastare och djupare slå de rot/i det nya
hemmet.

I en följande uppsats hoppas jag få lemna
en kort öfversigt af de många arrangementer,
som här i Stockholm vidtagas till skydd, stöd,
uppmuntran och glädje för välkända, men ensam-
stående och medellösa unga kvinnor.

Edmund Ganunal.

När och Fjärran.

in ung parisiska tillhörande stadens bästa
societet ämnar sig öfver till England för att taga

| kaptensexamen. Detta är, enligt Figaro, den tredje
| fransyskan, som i liknande afsigt begifvit sig

öfver till England.

är &


Rättigheten för kvinliga advokater i New-

I York att biträda processförande har för kort tid

sedan blifvit erkänd och underskrifven af guver-
nören för statens lagstiftande församlingar.

& &
+

Mrs Wood, eu engelska, har till ett möte
sammankallat ett stort antal landsmaninnor, hvar-
ibland många ur Englands högre kretsar. Dis-
kussionen vände sig om, hur de engelska kvin:
norna skulle kunna deltaga i förhindrandet af de
många årligen förekommande skeppsbrotten vid

> Se »Facta non verba>.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 24 21:54:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free