Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Ett dåligt system.
fattigdomen blir följden at föräldrarnes
sträfvan att gifva så väl döttrarna som
sönerna en uppfostran, som borde sätta
alla syskonen i stånd att förvärfva en an-
ständig utkomst.
Det är ju ej längre så ovanligt, att |
makar kunna vara lika skickliga, t. ex.
i kontorsgöromål; men om då hustrun,
som tillika måste utföra en god del göro-
mål i sitt hem, med lätthet kan få plats
mot half aflöning, medan mannen kanske
får gå sysslolös, så stjelper hustrun hem- |
mets ekonomi i stället för att, som me-
ningen är, med sitt arbete upphjelpa den-
samma.
Det bör sålunda vara klart för alla,
icke minst för arbetsgifvaren, att det för
hela samhällets bästa kräfves lika stor —
icke lika liten — lön för kvinnan som
för mannen, när de båda göra samma
slags arbete.
»Kvinnan har mindre behof än man-
nen och kan således nöja sig med rin-
gare inkomst,» heter det. Men detta är
ju en sak, som ej hör hit, så vida sam-
hället ej anser sig böra straffa den ena
hälften, den större, af sina inbyggare
för en återhållsamhet, som den andra
hälften saknar, samt tillika, genom att
sätta de arbetande familjerna på stark för-
knappning, möjligen söka tvinga männen
till att inskränka sina öfverflöliga vanor.
— Men detta åsyftas troligen ej med det
bedröfliga aflöningssystemet.
Kvinnan, liksom mannen arbetar sällan
endast och allenast för sin egen utkomst;
är hon gift eller enka, kräfver familjen
hennes arbete; är hon ogift, kan hon ju
ha fattiga föräldrar, små eller sjuka sy-
skon att sträfva för. — Hvem är det van-
ligen, som viger sitt lif till en dylik plig-
tens gerning, brodern eller systern? So-
nen eller dottern? Jag tror, att alla skola
svara: I allmänhet kvinnan. Och dock
bjuder man henne, som ärligast och pligt-
trognast arbetar för att ej öka samhällets
fattigbörda med nya medlemmar, knappt
hälften af den aflöning, som tillerkännes
mannen!
Ar det en smula sundt förnuft i ett
dylikt system, och det i en tid, då man
af hvarje bildad man kan ha rätt att
kräfva någon insigt om icke i rnational-
ekonomi, så åtminstone i arbetare- och
fattigvådsfrågorna?
ll
Arbetsgifvarne äro dock icke de allena
| ekyldige till detta ohyggliga, i sina kon-
| sekvenser så olycksbringande system; äf-
I ven arbetstagerskorna hafva bidragit och
| bidraga alljemt till dess genomförande
| på alla möjliga områdev. Och i spetsen
för detta oskick stå de bäst lottade arbe-
| terskorna, sådana som tillhöra jemförel-
| sevis burgna hem.
Krafvet på sjelfständighet, grundad på
| eget arbete, har, som man vet, gjort sig
| gällande hos kvinnor af skilda klasser
| och samhällsställningar, och så söka de
| hvar för sig att tillfredsställa detta kraf,
utan tanke på den verkan, som individer-
nas handlingssätt utöfvar på det allmänna
| lifvet.
| En flicka, som har ett godt hem, der
| hon kan bo och lefva fritt, låter anställa
| sig som kassör 1 en större handelsaffär
| med en lön af 30 kr. pr månad, och hon
| tycker sig ha bandlat rätt, ty hon för-
skaffar sig med sitt arbete en inkomst,
som i viss mån gör henne oberoende.
Men genom detta handlingssätt har hon
| skapat otaliga bekymmer och lidanden åt
många familjer. Ty snart går den burgna
fröken B. på samma sält som fröken A.;
efter kommer fröken C., fru E. 0.5. Vv
alla arbetande för samma ringa aflöning.
|
| Nu kommer en faltig familj och sö-
ker anställning för en dotter. »Ja, 30 |
| pr månad; vi kunna få så många burgna
"kvinnor som helst att arbeta för det
| priseb.» —
| Hvad är att göra annat än gå in på
| vilkoret? Det blir ju en kjelp till hyran
| och maten. — Men kläderna då? >Ja,
herre gud, man får försaka och slita, hä:
II danefter som hittills, fast flickorna äro
vuxna och lärt något. Det är ändå lyck-
ligt, att vi kunna gifva dem ett hem, så
länge äfven vi orka arbeta; sedan vete
herren, hur det skall gå med dem.»
Detta är armodets resignation, en uu-
dergifvenhet utan utsigter, utan hopp, der-
för får den så ofta utseende af slöhet.
Men icke alla fattiga flickor hafva för-"
äldrahem, många af dem måste helt och
hållet försörja sig genom sitt arbete. Och
hvilken lön bjuder man en sådan flicka
för t. ex. 12 timmars dagligt arbete på
kontor eller som kassör i handelsboden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
