- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
19:4

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 Det unga

Frankrike.

han sett icke endast sjukdomens väsen
och säte, utan äfven dess genesis. Ge-
nom skärpan i sin undersökningsmetod
har han kunnat särskilja ut ifrån hvar-

andra orsakerna och verkningarna sant |

tillika fullt uppfatta hela vidden af deras
fruktansvärda ömsesidiga vexelverkan.

Nutidsmenniskan utträder i lifvet med
ett sjukt nervsystem och en hållningslös
personlighet. En dålig bygien har med-
fört en fysisk rubbning, ett förvändt un-
dervisningssystem en moralisk. Sådan är
den grund, som lägges af de nutida upp-
fostringsgrundsatserna och hvarpå lifvet
sjelft har att bygga.

En mångfald faktorer samverka nu
till att fullborda detta förstörelseverk hos
nutidsmenniskan. Det fins en förfärande
alstring af idéer, ett tankens Indien, med
skiftande, vidunderliga växtformer; den ty-
gellösa utvecklingen af det intellektvella
lifvet i systemens, konsternas och dröm-
marnes verld måste på ett modernt sinne
framkalla samma känsla af tyngd och
slutlig vanmakt, hvilken landskapet på
Ganges” stränder ingöt hos Cakya-Mounis
trogne. Vi ha icke, såsom det sjuttonde
århundradets menniskor, ett allmän credo,
rättesnöret för alla samveten och princi-
pen för alla handlingar; vi ha icke ens
denna förnekandets kraft, som det ader-
touide seklet egde. Vi ha i den
grad mångfaldigat synpunkterna, så hän-
digt raffinerat tolkningssätten, så tåligt
sökt alla doktriners genesis — och der-
med deras berättigande, — att vi kommit
derhän, att vi tro, att en sanningens ande
döljer sig i de mest motsalta hypoteser
om menniskans och verldens natur. Och
emedan det icke fins någon högsta hypo-
tes, som förenar alla de andra, har en
fullständig anarki uppstått på det intel-
lektuella området, en skepticism utan mot-
stycke i tankens historia. Vi tvifla på
sjelfva tviflet.

Det fins hos samtiden en för den sam:
ma alldeles egendomlig blandning af na-
tur och raffinemang, afreflexion och upp-
riktighet, af entusiasm och ironi. Vikunna
icke återuppväcka i oss hvad scm på hvar-
dagsspråket kallas vårt naturliga väsen,
eller hvad som inom den exakta, veten
skapliga terminologien benämnes värt
instinktiva väsen, vi kunna icke frigöra

|
|

vår hjerna från det fruktansvärda trycket
al nedärfda böjelser och förvärfvade kun-
skaper, vi kunna icke mera lefva i omed-
vetenhet. Barnen redan ha, i rynkorna
i sina ansigten och i vecken på sina hän-
der, en utpräglad stämpel. De stamma
sina första ljud, och det språk, som am-
man lär dem, är redan ett genom årbun-

| dradens civilisation förfinadt analysverktyg.

De växa upp, och de böcker, som de ge-
nombläddra, vänja dem vid medvetandets
betraktande af sig sjelft. Motvigten mot
denna genom arf och uppfostran fram-
alstrade själsdisposition är så godt som
ingen. Då vi utträda i lifvet, är vår själ

| subtil och sammansatt, vårt sätt att känna
I icke enkelt och omedelbart. Vi lära känna

bilden af verkligheten, innan vi lära kän-
na verkligheten sjelf, bilden af förnim-
melserna och känslorna före förnimmel-
serna och känslorna sjelfva. Vi före-
ställa oss på förhand i vår inbillning alla
kommande fröjder och lidanden, men då
vi uppleft dessa, konstatera vi en dispro-
portion mellan hvad vi väntat skola erfa-
ra och hvad vi verkligen erfarit, och vi
falla i själskyla eller förtviflan öfver kän-
slolifvets vanmakt. Vi kunna icke njuta
ögoublicket, ty vi analysera med vår tan-
ke i st. f. att känna med vårt hjerta, och
njutningens finaste bouquet försvinner.
Allt går igenom vår hjerna, innan det
kommer till vårt hjerta. Denna »esprit
d’analyse» hos den moderna menniskan,
som skärpes genom öfningen liksom alla
andra fysiska och moraliska förmögenhe-
ter, förekommer i dag icke endast undan-
tagsvis, den mångfaldigas omkring oss.
Men mellan detta analyssmne och sjelfva

"lifvet förefinnes ett motsatsförhållande,
| emedan allt lif hvilar på en basis af omed-

| vetenhet och emedan just analyssinnet

öfrigas bekostnad kan odlas.
| mekanism har utomordentligt förfinats och

sträfvar att allt mer och mer döda denna
omedvetenhet. »Det till mjöl söndermal-

Ina kornet kan hvarken gro eller spira

upp.» Det är en genomgående naturlag,
att en förmögenhet i oss endast på de
Vår tanke-

komplicerats, men vårt känslolif bar i
samma mån förtorkat och steriliserats.
Vi ha funnit skarpa dissekeringsverktyg
för vår tanke, men vi kunna icke mera
lefva lifvet utan medelst artificiella kän-
slor. Vår tankes hvässade knif har af-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 24 21:54:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free