Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vas
NNE
Framåt.
5
skurit bandet mellan oss och det rika,
varma, fulla lifvet.
Nutidsmenniskan är utsatt för en dub-
i och under dem, kan hon icke förklara.
| Den förfärliga sanningen, att det fins en
| oöfverstiglig gräns för vetandet, är den
bel nötning: det intensiva arbetets och det | nutida vetenskapens sista ord. Hon gör
intensiva nöjets. Blodet flyter tunnt och
i feber, musklerna ha mist sin spänstig-
het, nerverna ligga slappa i den ena mi
nuten för att i nästa spännas så hårdt,
att de värka, för ingenting. Vår kropp
nötes, vår själ nötes.
Och öfver denna tröstlösa tafla hölja
tvenne fruktansvärda sanningar sin skym-
ning: naturens och vetenskapens slutliga
bankrutt. - Hela menniskolifvet mörknar
till en natt, hvari intet hopp kan ana
någon morgonrodnad.
Samtidens allmänna otillfredsställelse
och oförmåga att lefva lifvet är icke en-
dast ep öfvergående verkan af vårt tide-
hvarfs sociala skakningar; källan dertill
ligger i sjelfva kulturen och kan icke ut-
sina. Den är den naturnödvändiga, ound-
vikliga följden af en disproportion mellan
våra behof som kulturmenniskor och den
yttre, omgifvande verklighetens resurser.
De förra utvecklas snabbare än de senare,
medan menniskan fordrar af tingen, att
de skola lämpa sig efter henne, Ju me-
ra egendomligt raffineradt och nyanase-
radt civilisationen organiserar mennisko-
hjertat, dess mera intensivt smärtsamt
skall detta känna verklighetens hårda, råa
oböjlighet. Naturen har uttömt sina till-
gångar; den gör bankrutt.
| bankrutt genom att erkänna, att universet
’ alltid skall förbli en gåta.
’" Och med detta universum, hvars upp-
| hof hvilar i natt, hvars väsen är en gåta,
| men hvari allt, stort som smått, lyder en
| blind nödvändighets lag, gent emot hvil-
| ken det icke gifves någon appel och fri-
| heten skulle vara ett oting, — med detta
| universum sammanhänger menniskan med
| hela sin varelse, med hud och hår, med
kropp och själ, fysiskt och moraliskt.
Hennes tanke- och känslolif beherskas af
samma stränga, orubbliga naturlagar som
| hennes kroppsliga organ. Alla hennes
| förmögenheter hvila på fysiska substrat,
| och derför ryckes hon hel och hållen, som
| en viljelös marionett, in i det stora verlds-
| skådespelet. Hon tänker och känner lik-
som hon andas, liksom hon har en lång
eller kort arm, på ett nödvändigt och
oåterkalleligt sätt. IHon är med nödvän-
dighet sådan hon är, hon handlar med
| nödvändighet just så som hon handlar.
Hennes handlingar framgå ur omgifnin-
| garnas inverkan, liksom en våg bryter
sig mot stranden och glider tillbaka igen.
Hvar och en af hennes tankar, känslor
och handlingar är endast afslutningen
Men den sensibla menniskoanden vill |
finna en verld efter sitt eget beläte. Och
medan hjertats längtan stiger som en rö-
kelse upp mot detta okända, anade, slår
tanken sin klara dager ut öfver ändlösa |
vidder. Men universet tiger, — en hemsk
dödstystnad.
Nutidsvetenskapen rycker det sista stö-
det undan oss. Hon nöjer sig icke med
att påvisa hvad som är okändt för den
menskliga intelligensen, hon påvisar äfven
hvad som aldrig kan kännas. Hon till-
står sin oförmåga att förklara universum,
vare sig rationelt eller mystiskt. Hon
omöjliggör hvarje tro på något slags öf-
vernaturligt, på samma gång som hon
medger, att hon icke kan lösa de pro-
blem, ’ hvilka förut löstes af uppenbarel-
sen. Det är den oändliga mängden af
företeelser, som hon förklarar i deras in-
bördes förhållanden; enheten, substansen,
inom menniskan af en lång sammanhän-
| gande serie naturföreteelser.
Derför måste menniskan bli sådan
| som naturen är. Naturens väsen och
menniskans måste vara identiska. Man
kan endast relativt tala om dygd och last,
ty hvad man åsyftar med dessa benäm-
ningar är produkter, bildningar alldeles
analoga med socker och vitriol. Man kan
icke tala om »sundt» och »osundt«, hvar:
ken på det fysiska eller moraliska områ-
det, utan endast om fysiologiska och psy-
kologiska tillstånd, hvilka i ena fallet äro
| välgörande, i det andra förderfbringande,
men i båda framträdande i öfverensstäm-
melse med orubbliga naturlagar, alltså
normala. Allt är »naturligt.> Emellertid
| fins det i universets natur element, hyilka
hos menniskan gifva sig utslag i hvad vi
| kalla »last», »osundhet», »onatur», o. d.
II sjelfva naturens hjerta döljer sig en
| a grund af synd, af smärta och
IH" od.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
