Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 3
sin mand underdanig som Herren, tage sine |
prygl, om hun får nogle, og föde sine börn
med en smerte, der ved hjelp af denne dej-
lige forbandelse ved manden kan tugindfold
fordobles.
Man forteller os af og til, at kristendom-
men straks begyndte at antage sig kvinder-
nes sag.
Ja, tilvisse, Kristus er den förste, store
emancipist; — men at det er presterne, der
gjennem tiderne har vist sig at vare dem,
der har taget op dette Frelserens arbejde, at
rejse det fortrykte — at det har varmet de-
res hjerter at lette kvindernes byrder, derom
lerer historien intet.
Alvilde Pryde.
Vals.
Ur den outgifna omarbetningen af En Hanske>.
Yndigt at skue
förstegangslue,
lengsler, som mötes i rigeste kjerlighed. |
Guddomsbegavet
Venus af havet,
nyskapt på stranden mot förslegangs
kjaerlighed.
Sommerluftsödme,
aftenluftrödme
ånder i sinnene, opglöder sanserne,
tonerne, takten,
vesenet, dragten
blandes berusende sammen for danserne.
Og som heenderne i keden
alle mötes, går der strömme.
Aldre, yngre, alle drömme,
kjerligheden, egteskabet,
egteskabet, kjerligheden,
det tilkomne eller tabet.
Alt, som vi nevne
kraft i vor evne,
en gang har styrtet sig sydende, glö-
dende
in i en brusen,
hvor der var tusen
magter, som virvlet den; da blev den
födende.
| Dansen er billedet!
Farverikt spiller det
ind over tvenne i valsens fortryllelse.
Elskoven har dem,
| tonerne tar dem
|
I
bort fra de andre som i eu omhyllelse.
Björnstjerne Björnson.
Pyrrhussegrar.
Stella Kleve. ]
| / Vy ärta Ulfklo har kommit till Mont-
> reux för att andas alpluft, dricka
| drufsaft och bada i solljus, — har kom-
| mit till Montreux för att dö.
Hon ligger på knä i den djupe, hög-
I ryggade länstolen och — slapt framät-
| lutad, med de magra, gulbleka händerna
| korslagda öfver den snidade karmen —
| stirrar hon ut öfver de skinande zinkta-
| ken mellan de sluttande gröna trädgår-
’ darne och sjöns vida, blanka blå. Da-
| garne gå och komma, med vexlande vä-
der och vind; — sunnanstormen tränger
| sig hvinande genom Rhönedalens smala
| remna, piskar fram väldiga, hvitskummiga
| vågor på det grönblå vattnet; blixtarne
| korsa hvarandra öfver Savoyens alpås
och regnbyarne slå den rodnande frukten
| från träden; solskenet väfver öfver sjön
| sin hvitnande väf, blånar vinet, som på
breda, murade trappsteg sträcker sin skil-
| tande matta uppåt strändernas sluttnin-
|
|
ar.
i Dagarne gå och komma, — ångbå-
tarne frusta vid landningsbryggan, bringa
hundratals främlingar och hundratals kof-
fertar till Montreux; den rödhvita flag-
gan på hotelltaket viker för den randiga
amerikanska, denna åter för Brittanniens
purpurduk, för Rysslands och Frankrikes.
Dagarne gå och komma, alla Europas
I nationer stämma möte under platanerna
| vid Genfersjön — men de trötta, mörk-
| ringade ögonen bakom fönsterpostens ro-
I sor och clematis se ej det vexlande, bro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
