- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
21:8

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I

3 Literatur. Å
helhet i kärleken för att få ’»behålla en | det mäst afgörande — bort komma 1ined.
del». - Således är hans slutliga utveckling | synnerhet har sista vintern blifvit allt för

endast ett resultat af hans egen själfupp- |
offrande Jlifsåskådning och slår därigenom. |
af på den egentliga fordran inom den nya ti-
dens äktenskap. Denna är: att kärle- |
ken skall bli så lidelsefullt hel, att den |
ej nöjer sig med mindre än full tilleqnel-
se af den älskades personlighet, och så för-
stående, att hvardera maken därunder kan |
bevara sin frihet. Därigenom skall framti-
dens äktenskap, äfven mellan en man och
en: kvinna, hvilka båda hafva utpräglad in-
dividualitet och särskild lifsuppgift, kunna lyc-
kas — så att äktenskap äfven mellan hvar-
andra mycket olikartade naturer skall kunna
innebära bådas frigörelse, ingenderas under-
tryekande.

Ett afdrag torde kanske alltid få lof att

göras, nämligen för de mycket sällsynta un- |

dantagsnaturer, hvilka likt Ulla i kärleken
finna »en inre ofrihet»’o,s. v., därför »aldrig kun-
na ge sig helt> åt den, aldrig kunna >upp-
ge sitt inre ensamhetsbehof», något som kän-
netecknar detta slags naturer, kvinliga eller
manliga, såsom i hög grad skapande naturer.
Deras starkaste lidelse är alltid hängifvenhet
till en uppgift, ej till en person. Men hän-
gifvenhet tillsen person innebäres oeftergifli-
gen i den individuella kärleken. Och en del
naturer af båda könen äro danade så, att de ej
blott till en tid utan alltid hafva sitt egent-
liga lif i ett personligt erotiskt förhållande,

Falk är en sådan. Originaliteten i hans
natur framträder just i detta, ej i ett snille,
som tvingar honom till en enda intellektuel
uppgift. Han blir alltid hel i sitt känslolif,

men kan dela sig i sitt arbete; hon blir all- |
tid delad i känslolifvet och hel i arbetet; det |

vill säga, att hon får mannens hittills van-
liga rol inom äktenskapet och han kvinnans.

Men denna resignation å hans sida är
endast en omflyttning, icke en lösning af svå-
righeten.

Det är emellertid icke att beklaga, att
Sommarsagan lämnar frågan öppen. Diktver-
ket har därigenom fått mera lilsverklighet
och därför också blifvit tankeväckande inom
ett mycket större område.

Själfva hufvudpersonen, Ulla, är fru Ed-
grens mäst lefvande, mäst konstnärligta karak-
tärsskildring. Skall man anmärka något, så är
det kanske, att framställningen är för konceuntre-
rad kring afgörande situationer, att någotmera af
hvardagslifvets jämna lopp — i sig själftkanske

| de uppväxande barnen.

’ henne.

hastigt förbigången, såväl med afseende på
makarnes brytning som Ullas förhållande till
I stället har här en
hufvudpersonernas hela utveckling bety-
Etty, kommit i förgrunden

för
delselös person,

I och tyckes af författarinnan kvarhållen där,

som det ofta sker i lifvet, då en förveckling
blifvit outhärdlig för kontrahenterna mellan
fyra ögon. Förhållandet till Etty åskädlig-
gör i någon mån det trobjärtadt »enfaldiga»
hos Falk, hvilken genom sin, af Etty miss-
förstådda, ömhet naivt bidrar att ta lifvet af
Men detta drag i hans natur var
klart nog förut och får nu ea alldeles opro-
portionerlig vigt; så blir också i ett annat
| afseende fallet genom förhållandet till fru
Krabbe i början af boken, hvilket åskådlig-
gör svagheten i Falks «starkt erotiska tem-
perament». Karaktärsskildringen skulle vun-
pit på, att författarinnan mycket flyktigare an-
tydt den i och för sig riktiga iakttagelsen,
att Falk, innan: han kommit att själf älska,
’ genom kvinligt koketteri lätt lockas in i en af
de okyska »kurtiser», hvilka vid badörter äro
lika fixa elementära beståndsdelar som sand
och vatten.

Hvarken fru Krabbe eller Etty äro häller
i och för sig intresseväckande. En så sund
och renhjärtad författarinna som fru BE. gör
inga stora upptäckter i fruarne »Krabbes» na-
turalhbistoria; hvad Etty angår, så är Mignonty-
pen efter Göthe sällan fängslande, och detta har
| & häller nu blifvit fallet, ehuru fru EB. har fina
iakttagelser af och varm medkänsla för denna
| bundna natur och dess öde. Lewison är en
betydelsefullare biperson, och Sommarsagan
skulle vunrit på, att hans karaktäristiska fy-
| sionomi synts mycket mera en face. En väl
» anbragt figur är äfven Nellys, Ullas raka
| motsats. Nelly hör till det slaget nutidskvin-
nor, som tro sig frisinnade, emedan de ver-
ka för »emancipationen»; som äro till tän-
kesättet radikala, men däremot till nataren
formalistiska; som ha munnen full af » frågor»
och själen full af fördomar; dessa, som nu
hålla på att göra emancipationen till en ny
konventionalism och »kvinnofrågan» till en ny
| dogmatik — korteligen, samma slag, som för
| femtio år sedan romantiserade och broderade,
men nu diskuterar och tenterar, emedan bru-

| ket tillsvidare går i den riktningen,
I allmänhet har dock fru E. svårt att få
| bifigurerna lagom framträdande, emedan hen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 5 09:43:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free