Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eramåti. E g
gar, att när han skrifver få dialogen, sortier,
entréer, allt att verka så, som det bör och
kan verka på scenen. Också känner sig
författaren i regeln ganska »enkel», när han
på generalrepetitioner ser sitt arbete uppföras.
Dialogen kan han ha läst högt hemma och
kan sålunda ha fått den naturlig, enkel, po-
interad. Men nu ser han longörer just der
han, me lan han skref, fanh finesser, nu drö-
jer en entrée oskäligt länge, nu spatsera per-
sonerna om - hvarandra i ett virrvarr, eller
står en och har ingenting att säga en lång
stund, medan de andra språka.
Dylikt aktar sig en erfaren teaterförfat-
tare för — men hur många kunna ha erfa-
renhet? Och dessa många, ja, de märka inte |
alla dessa små bristfälligheter förr, än de se
stycket, och detta sker i regeln här i landet
ej förr än på en af de allra sista repetitio
nerna. Att ändra då kommer naturligtvis
inte i frågan. Aktörerna ha knappast hun-
nit lära sina roller, styckets inöfning har
gått med en brådskande fart, det vore omöj-
ligt att nu vilja ändra i texten.
Men det är just, hvad Je franske förfat-
tarne göral En Sardou bryr sig katten om
skådespelarnes besvär och generar sig alls
inte för att befalla tio repetitioner till. Han
tänker på intet annat än på att presentera
sitt stycke i så fulländad gestalt som möj-
ligt. Derför är han med om hvarje repeti-
tion, ser han en longör,
han någon ny idé, i och för sceneriet eller
till och med iör sjelfva intrigen, så ändrar
han utan tvekan i manuskriptet. Kvickhe-
ter komma till, mindre väl valda uttryck
strykas, skådespelarna måste foga sig i krång-
let, om ock haltva pjesen göres om, under
det den inöfrvas. Men så kommer den också
till slut fram i fulländadt skick, absolut full-
bordad. Verkningen af hvar och en replik,
hvar och en detalj studerad på scenen, ej
blott öfvertänkt framför manuskriptet.
Der ha vi till en del att söka den franske
teaterförfattarens öfverlägsenhet i det tekniska.
Men ett förfaringssätt som det parisiska
är naturligtvis ej tänkbart på andra orter,
än der teaterpersonalen har tid att egna dus-
sintals repetitioner åt hvarje nytt stycke och
der man kan vänta, att det nya originalet |
skall nå sina femtio, hundra representationer.
I vårt land är det ej så väl. Men derför
äro också våra nya dramatiska alster ytterst
sällan genomarbetade, utan snarare att be-
trakta..som utkast.
så stryker han, får |
En dylik studie var Tor Hedbergs skå-
| despel, i många detaljer förtjenstfullt, vär-
| digt en författare af rang, i andra deremot
dimmigt, svårbegripligt. Möjligen hade vår
dramatiska teaters publik, »derför att pjesen
var så dyster» låtit den dö sotdöden, äfven
om den varit bättre genomarbetad, filad och
ciselerad i detalj, — dess värde hade likväl
varit större då och dess rykte bättre för ef-
terverlden.
| En duktig studie blef en lifsfråga i alla
| fall. Att jämföra denna dikt med den hop:
| konstruerade, spiritnella »En parisare» kom-
| mer ej i fråga. Det var verkliga menniskor
och verkliga känslor i Tor Hedbergs arbete
— inte teaterfolk.
I Gondinets berömda stycke fans ej en,
som ej var af den stora teaterfamiljen. Rol-
| ler, men inga menniskor, — som i de flesta
teaterstycken,
Det som särskildt förvånade var, att detta
| stycke med titeln: En parisare och som blif-
| vit så omtyckt i Paris, att det alls ej i
| högre grad än de flesta andra franska kome-
dier gaf oss den typiske moderne parisaren.
| Man väntar sig ovilkorligen något dylikt. I
| styckets början yttrar också hufvudpersonen
| ett par ord om sig sjelf, som lofva en smula
| Individualisering. Men sedan blir vår hjelte
i den vanlige halfgamle verldsmannen, som
| har en nog kvinlig skyddsling boende i hu-
| set, och som behöfver tre akter med förtro-
I liga tét-å-téter och oskuldsfulla bekännelser
| från hennes sida, innan han, verldsmannen,
Iden erfarne kvinnotjusaren, kan förstå, att
flickan är kär i sin fosterfader och att äf-
Il ven han är kär i henne. Han affärdar då
| småstadsfrun, som satt in sin hela kraft på
| att bli hans svärmoder, och han blir lätt af
med småstadsfruns dotter, — den pedantiska,
lärda seminarieeleven,
föregående komedier — som har en annan
| friare i bakbåll.
I Hvad man kan afundas den franske tea-
| terfabrikanten, är denna stora förmåga att
| bygga en komedi ätven med ett utslitet ämne,
| så att den blir intressant och underhållande,
| Ty dessa egenskaper har Gondinets stycke
| alltigenom. Som matsmältnings-tidsfördrif
lämpar det sig förträffligt, man har roligt,
I medan man ser det, äfven finsmakaren har
| roligt åt styckets kvickheter: man går nöjd
| ifrån sin aftonunderhållning och författaren
| har vunnit sitt mål. Succés, stor succés!
il + .
+
också hon känd från ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
