Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Tre teaterkvällar. —
Studentersamfundets ÅArbejderundervisning
Dramatiska teatern är denna säsong bättre
rostad än den varit på länge. Det är inte
småsaker att till de gamla krafterna — af
hvilka ju ej ens Knut Almlöf nu saknas —
hia lagt hr Hillberg, Bäckström och Palme
samt fru Håkansson, som visserligen ännn
ej är definitivt antagen, men som naturligtvis
fär engagement, så lysande som hennes de-
but var.
En lifsfråga, skrifvet af en yngling, ut-
fördes af unga krafter, "Hr Thegerström var
den ebde af de äldre som medverkade, Der
var aftonen fröken Björkegrens och hr Hill
bergs == och här visste de båda att nå ett
helt annat resnltat än nyligen i Minna von
Barnheim. De behöfva stå på verklighetens
mark för att röra sig iritt och känna sina
krafter.
TI En parisare var br Fredriksson hjel-
ten, lik sitt gamla jag, för öfrigt den ende
af de uppträdande, som hade något parisiskt
i sin person. Hir Hedin och Bäckström
sågo ut som när de föreställa svenska eller
tyska gubbar, fru Hartman precis som när
hon = spelar andra varianter af denna ädla,
naiva, hängifna ingenuetyp, som lefver sitt
oskuldsfulla lif i lampljuset, och som blir så
varmt och så beskyddande älskad af de half-
gamle routérna med deras oklanderliga verlds
mannahållning och verldsmannaåsigter.
Ett par dagar innan parisaren stod upp
för en klappande publik, var jag med om yt:
terligare en typisk afton i dramatiska teaterns
salong. Man gat Alfred de Mussets » Osvu-
ret är bäst», som upptogs i våras och nu i
november gafs för hela fjerde gången.
Jag behöfver väl inte yttra mig om »Il
ne faut jurer de rien», om de klassiska ty-
perna der, eller om Mussets snille, sådant
det” yttrar sig i hans pjeser. Men det är
klart at’, om dylika utsökt läckra rätter skola
serveras, så måste det ske på det allra deli-
kataste sätt, eljes ära vi heller dem förutan.
Det bästa spel är nätt och jämt godt nog
för Musset — och theatre frangais kanske
hans enda lämpliga skådeplats.
Hos oss hade högtiden till ära två konst- |
närer af det gamla gardets främste visat sig
hågade att täfla medsde franske i att gifva
lif åt den hederlige von Buck och den löjliga
baronessan de Mantes. Och utan dessa två;
hr Knut Almlöf och fru Hvasser, bade det
blifvit panokaka af alltsamman. Hr Almlöf
gör mindre än Thiron af von Back, men är |
rolig och konsekvent och fin alltigenom; —
| Venstremiend tale ved
| overhovedet önskede, hvad der er umuligt i vor
fru ’Hvasser så genommtobel, så fiät aristo-
kratisk och så rolig som” endast en verklig
storhet inom "sitt fack kan vara på en öch
samma gång. Hennes baronessa tillhör det
bästa, | nutida svensk skådespelarkonst åstad-
kommit — men den talas inte om, gud vet
hvarför, kanske derför att så få ha brytt sig
om att gå och 82 på »Osvuret är bäst» och ätt
så många af dem, som sett stycket, förklara
med "modigt höga röster, att »pjesen” är trå-
kig, lång ’öch — dum, men den spelas nå
utmärkt»;
Det är en trosartikel; att allting spelas
så utmärkt på dramatiska teatern. Man be-
höfver inte tänka på Got, Delaunay och Rei-
chemberg för att finna Norby; Törnqvist och
fru Hartman knappast lämpliga att gifva lif
åt Mussets figurer, minst den sistnämda, som
här står utom gränserna för den förmåga,
söm gjort henne så omtyckt.
För "dem, som funno Mussét dum, gaf
den gamla farsen Piccolet till efterpjes. Der
fick stockholmaren från gamla dagar se 64-ås
ringen hr Hedin lika ung och rödblommig
som för tre decennier sedan. ’Och Piccolet i
Svauote Hedins skepelse upplifvade dem, som
haft tråkigt af Alfred de Mussets geniali-
ska ’ dialog.
Jänte Ea lifsfrågas "och En parisares
premiérer var denna representation af ett
stycke af Frankrike: finaste skald i vårt se-
ke! en ytterst typisk teaterkväll.
Georg Nordensvin.
gj
Fra Köbenhavn.
Studentersamfundets Ar-
bejderundervisning,
D der i Annéh 1881 skete-en DPeling af vor
studerende Ungdom, derved at >Studenter-
samfundet> dannedes af en Del unge Mind,
der traadteudaf»Studenterforening-n>,davardette
| kun et blandt mange Tegn påa den Tvedeling,
den politiske Strid har frembragt herhjemme. Den
nermeste Anledning var, at Studenterforeningens
Seniorat niegtede at lade fremragende politiske
Föreningens Möder og
Tid: at holde Pulitik uden for de unges Debatter.
»Studentersamfonodet> dannedes af den unge Op:
position og til Formand valgtes Dr V. Pingel,
en Mand, der, som bekendt, kort Tid efter mi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
