Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. Nå
Trots alla dessa bevis på tillgifvenhet
kunde: Cornelia aldrig öfvervinna den bitter-
het. och smärta detta behandlingssätt lemnat
i hennes sinne. Hon var i det hela miss-
trogen mot människor, hade i alt för unga
är gjort sorgliga erfarenheter och trädde ej
gärna i något närmare personligt förhållande
till andra än de ytterst få, som redan tidigt
kommit att stå henne nära, och för hvilka
hon bevarade en orubbad tillit och svärmisk
hängifvenhet ända till det sista. »Ni äro de
enda hederliga människor i verlden» var ett
uttryck man ofta hörde af henne, och hvil-
ket var karaktäristiskt för hennes i det hela
missmodiga stämning gent emot människor
i allmänhet.
Hennes starka rättskänsla gjorde henne
kanske också något sträng i sin dom.
Hon kunde råka i uppror vid den minsta
orättfärdighet och var alltid redo att utsätta
sig själf för obehag, när det gälde denna
Kampf ums Recht», hvarom Professor Jeh-
ring skrifvit sin. berömda afhandling. Hon
var - härvidlag besjälad
anda, som i den ofvannämda boken karak-
täriseras genom den resande engelsmannen,
hvilken tillbakavisar hotelvärdars prejeri med en
bestämdhet, som; gälde det Old Englands fri-
och rättigheter, och som i värsta fall för att
häfda sin rätt uppskjuter sin resa flera da-
gar och ger mt många gånger den summa,
som man obehörigen affordrat honom. >Folk
ler åt honom och förstår honom icke», säger
författaren.
Men ännu mindre förstår man i allmän-
het ett-liknande tillvägagående hos en kvinna.
En kvinna, som »bråkars, är ju för många
en styggelse. Och Cornelia hade också där-
för, på samma gång som hon alltid var om-
gifven af beundrande och till hvarie offer
villiga vänner, mycket ofta allvarsamma sam-
manstötningar med de människor, hon kom
i beröring med. Hon saknade själf och hon
föraktade denna smidighet, som ofta hjälper
en bättre fram genom lifvet än de största
karaktärsegenskaper,
af denna engelska.
Efter återkomsten från sin utländska
resa, hvilken stärkt hennes krafter och gif-
vit henne rika och upplifvande minnen, ka-
stade hon sig nu med hela ”sitt intresse
öfver sin verksamhet i muséet, hvilket
efterhand utvidgades mer och mer genom
gåfvor och inköp, och där hon nu hade en
varaktig anställning som amanuens. Hon hade
begagnat de tillfällen, som under resan er-
bjudit sig, till att göra ytterligare, etnogra-
fiska studier, hade själf afritat åtskilliga före-
mål, hvilkas härkomst och bestämmelse voro
tvifvelaktiga, för att kunna göra en jämfö-
rande granskning på andra muséer och hade
knutit. personliga förbindelser med åtskilliga
vetenskapsmän. Äfven under de följande
åren fick hon tillfälle att göra utländska re-
sor, blef korresponderande medlem al »Société
de (Gtographie commerciale» 1 Paris samt
hedersledamot i »Société de Topographie de
Frances, skref åtskilliga små uppsatser i antro-
pologi och etnografi samt blef slutligen 1883
sekreterare vid. Fiskeri-utställningen i Lon-
don, där hon vann stort och allmänt erkän-
nande för den berömda Vega-gruppen, som
hon nästan helt och hållet på egen: hand
ordnat, samt erhöll till belöning utställnin-
ningens silfvermedalj och hedersdiplom.
Under denna tid skref hon också åtskil-
liga skönlitterära uppsatser samt sonetter,
hvilka offentliggjordes dels i Ny Ill. Tidn.,
dels i kalendrar och andra tidningar, alltid
under pseudonymer, som ofta ombyttes. Bland
uppsatserna i N. I. T. märkas: Htt handels-
hus, Pariserbild — en detaljerad skildring
af det berömda Bon Marché’s inre ekonomi,
dess handelsbiträdens lif och vilkor, m. m.
studeradt på platsen — Modets slafvar, en
roande, satiriserande jämförelse - mellan de
högsta kulturfolks och de lägsta vildars svag-
het för det konventionella. Motsatser, en
uppsats i två afdelningar, den första be-
nämd Kulturens skötebarn, den andra Vild-
markens son, och däri framhölls olikheten
i .de lifsvilkor, -hvartill människor födas.
I kalla bygder, skildringar från lifvet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
