Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framål. 43
Man har begått det stora misstaget, att
alltför mycket fästa sig vid dessa revolu-
tionära paradoxer. Det har sedan varit en
lätt sak att påvisa deras ohållbarhet, deras
ensidiga öfverdrifter hvar för sig och deras
bristande öfverensstämmelse sinsemellan. Och
sedan man väl gjort detta intelligenta grepp,
har man i triumferande skadeglädje konsta-
terat, att Strindberg var en fantast; vanvettig,
rå, 0: 8. vo manchar här hemma ett syn-
nerligen rikt förråd af dylika oförståendets
epitet. Höger och venster ha härvidlag gått
samman i broderlig endrägt; till och med
författare, för” hvilka Strindberg banat väg,
ha instämt i den samfälda kören.
Lika origtigt som det skulle vara att
med afseende på denne mans produktion
fasthålla en exklusivt psykologisk— estetisk
synpunkt, lika origtigt är det att exklusivt
bemöta densamma med vetenskapliga veder-
läggningar eller "polemiska tidningsartiklar, i
hvilka man teoretiskt och logiskt debatterar
abstrakta spörsmål Man råkar icke prick i
någondera fallet; man skjuter öfver eller under
målet. - Man skall icke helt förstå, ty man
saknar den allsidiga öfverblicken. Man ser
endast lösryckta företeelser, icke deras samman-
hang inbördes och den värmekälla, hvarur de alla
utstråla. Man måste komma ihåg, att Strindberg
är en diktarepersonlighet och man måste upp-
spåra denna diktaärepersonlighet i alla dess ytt-
ringar förattkunna förstå dessa. Uraktlåtenheten
häraf har vållat allt det skefva och dumma i upp-
fattningen och bedömandet af August Strind-
berg — utom förstås hvad illviljan och parti-
hatet och fegheten och enfalden åstadkommit.
Andra delen af »Giftas» är ett literärt
konglomerat ’af mycket skiljaktiga element;
det fins en hel skala att genomlöpa, ända
från de paradoxala tankekornen och de iso-
lerade smäreflexionerna, genom anekdotartade
resonnemanger, konstruktionsnoveller å la
hvilket skulle bevisas, kåserier och »ledare» i
tidningsstil, ända upp till det rena, äkta dikt-
verket, ett stycke lif omsatt i dikt. Att söka
enbart efter den logiska tankekonsekvensen
i dessa skiljaktiga beståndsdelar och sedan
döma på grund af resultatet är absurdt och
borneradt, emedan man med ett sådant för-
faringssätt icke ser arbetet såsom ett utslag
af Strindbergs hela personlighet, just så kom-
plicerad och omfattande som den är. Hos
Strindberg arbeta hjernan och känslomeka-
nismen ofta oberoende af hvarandra; han
kän argumentera med sitt förstånd på ett
sätt och känna med sitt hjerta på ett alldeles
motsatt; medan hans abstrakta tankar på egen
hand löpa ut i tomma excesser, sluter sig
hans starka djupa känslolif alldeles inom
sig sjelft. När detta öppnar sig som mest
oförbehållsamt och dess innehåll ymnigt in=
strömmar i diktens former, då är det som
man ser ända in i djupet af Strindbergs per-
sonlighet. Strindberg hör icke till dessa ar-
betare i diktningens vingård, som träja i sitt
yrke i svett och möda, som analysera upp
ord, föga samman, bit för bit. Sådana diktare
som han ha sina särskilda diktarestunder
— man kallade det förr, i romantikens naiva,
omedvetna dagar, »inspirationens ögonblick» —
då ett underligt, doldt, tyst lif rör sig på
djupet af deras väsen — mystiska stunder,
då syner sväfva genom själen som hallucina-
tioner, och tankar växa fram inne i dem och
breda ut sig i nya, konkreta vyer Och
hvad de i sädana stunder skrifva, det är
deras egen personligaste uppfattning af lifvet,
det är lifvet med den nyans afton, af dager,
af stämmning, som deras individualitet gifvit
det, det är sig sjelfva de ge, oupplösta, i hela
sin gätfullt komplicerade motsägelserikedom.
Det spörsmål, som drifvit Strindberg att
skrifva denna bok och som ligger under allt-
sammans, är könsfrågan. Då detta spörsmål
satt i rörelse blott och bart den abstrakta
tankeverksamheten hos Strindberg, bryter det
sig i en mångfald reflexioner och iakttagelser,
liksom solljuset i skiftande färgnyanser mot
prisman, och exploderar i ett virrvarr af lik-
som raketer i sprakande gnistor. DÅ det
åter satt i gång den hemlighetsfulla apparaten
i hans väsens lönkamrar, då blir det genast,
som om universum bredde sig ut för hans
inre syn i sina ändlösa vidder och som om
han säge det i nya, oanade proportioner och
förhållanden: han ser menniskolifvet mot den
imposanta bakgrunden af naturlifvet, och
menniskorna röra sig som små kryp i det
tallösa myllret af lifsformer, och de befrukta
hvarandra som väster och de para sig som
djur, enligt den enda heliga lag som fins:
naturens.
Detta spörsmål differentierar sig hos
Strindberg i tvenne: förhållandet mellan kö-
nen i deras privata och offentliga ställning
samt könsdriften såsom en naturlag gent emot
den konventionela samhällsmoralen. TI först-
nämda hänseende har Strindberg, på ba-
sis af en djupgående och omfattande lifserfa-
renhet, ställt sig i en lidelsefullt aggressiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
