Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
37
mycket utkräfvass. Ha-vi icke skäl att tro, att det,
när alla menniskor skola dömas, skall kräfvas min-
dre af den, som i moraliskt afseende är så olyck-
ligt lottad som sAlbertines? Månne icke hon för
honom, som ser till hjertat, för honom, som ser, att
hon ätit sitt bröd knapt i sitt anletes svett, alltjomt
upptagen af en tanke — att hon icke måtte falla
som systern — kanhända är mera ren än vi, lyck-
ligt lottade kvinnor, hvilka alla visa aktning, der-
före att vi tillhöra den bildade klassen? Hvem af
oss vågar säga, att vi icke i Aibertines ställning
hade slutat som hon? Krogh har med Albertine lärt
mig två saker: Att älska mina olyckliga, fallna med-
systrar och bedja för dem, Jag måste med skam
erkänna, att det har jag aldrig gjort förut. Jag
hörde en gång i min första ungdom en gammal
dam yttra om dem: »de äro besatta af djefvulen.
Det trodde jag och ansåg mig alltför blygsam
både att tänka på dem och bedja för dem. Sedan
jag har läst Albertine, tycker jag, jag kan gråta
blod öfver hennes sorgliga öde, och hvarje dag har
jag uppsändt en brinnande bön för hennes likar.
Det är ju det enda jag kan göra för dem.
Jag är afgjordt icke enig med -den ärade talare,
som vill, att Albertine skulle vara konfirmations-
gåfva till unga flickor för att tjena dem som varnagel.
Fjortonåriga barn (det är ju arbetsklassens konfir-
mationsålder) hoppas jag ännu äro så okunniga, att
det vore hjertlöst att detaljeradt upplysa dem om
lifvets faror. Bokens tendens är dock — hvilket
redan blifvit sagdt af andra — ej osedlig, sinligt re-
tande. Den mogne, bildade mannen och kvinnan
kunna icke taga någon skada af att läsa den. Jag
skulle skämmas för att ha en så rå och smutsig
tankegång, att jag kallade Albertine en oanuständig
bök. De menniskor, hvilka ej läst boken, böra i
alla händelser hvarkon skriftligen. eller muntligen
bedöma den.
Jag nekar icke, att jag tänkte lägga bort den,
när konstapeln hade varit hos Albertine, derföre att
jag fick veta saker, jag förr varit okunnig om och
som jag mådde bäst af att vara i okunnighet om, Då
jag emellertid tyckte, att jag icke kunde bilda mig
någon åsigt, utan att ha läst allt, såg jag äfven ige-
nom de sista bladen.
Alberline beslaglägges! Bel ami al Maupas-
sant iär det ingen skam att läsa! Då jag i somras
fått till lifs två tredjedelar af den, lade jag bort
den; jag vämjdes vid den, den var osedlig och så
rolig, att den visst för många måste vara farlig och
retande, ty der berättas om bildade herrar och da-
mer, som göra sig till slafyar af sina lidelser. Inte
hellor kan den vara skrifven i ett godt ändamål,
hyilket jag känner mig öfvertygad om att Albertine är.
Religionsfrihetsföreningen i Stockholm hade
för någon tid sedan ett enskildt sammanträde, hvar-
vid till revisorer blefvo valda hrr A. Sterky och K.
ÅA. Strömberg med fröken A. Whitlock och licenti-
aten K. Wicksell såsom suppleanter. Derefter till-
kännagaf styrelsen, att den ämnar anordna ett möte
för diskussion af frågan: »Kunna kyrkliga reformer
göra statskyrkans afskaffande obehöfligt?> Några
förslag om ändring i stadgarna, afseende höjning af
årsafgiften mm. m., bordlades. Slutligen höll doktor
Holst ett ganska intressant föredrag om den för
närvarande i England pågående agitationen mot be-
talandet af presternas’ tionde.
Anledningen till denna agitation, som hufvud-
sakligen bedrefves i Walos, vore åkerbrukets be-
tryck och hatet mot statskyrkan. Man fordrade
på mötena afgiftens sänkande med åberopande af
att godsegarna började nedsätta arrendena. Striden;
som fördes: med ifver så väl å klerikalernas som
frihetsvännernas sida, hade gått så långt, att den
20 september upprorslagen upplästes, med hot om
2 års straffarbete. Slutligen hade man kommit till
åsigt om, att blott ett sätt funnes: statskyrkans af-
skaffande, hvartill genom denna agitation och dess
verkningar ett ej ringa steg vore taget. Talaren slu-
tade sitt föredrag med de för kyrkans ställning be-
tecknande orden af biskopen af Liverpool: »sökte
man i dessa dagar i ett lifförsäkringsbolag få stats-
kyrkans Kf assureradt på 20 år, skulle svaret sä-
kerligen blifva ett bleklagdt nejs.
(D. N)
Motion af herr P. Waldenström om ändring
af 18 kap. 7 $ strafflagen, Det torde svårligen
kunna nekas, att den unga qvinnan behöfver bättre
skydd af den allmänna lagen mot: förförelse, än
denna lag hos oss för närvarande lemnar henne. I
kap. 18 $ 7 af nu gällande strafflag säges, att den,
som öfvar otukt med kvinna, som fylt tolf men ej
femton år, skall dömas till straffarbete i högst två
år eller fängelse i högst sex månader. Är kvinnan
deremot - fylda femton år, straffas den, som öfvar
otukt med” henne, endast med. böter af högst ett
hundra kronor, hvilket straff likväl ej kan ådömas
i annat fall; än då mannen efter lagsökning af kvin-
nan eller hennes målsman åligges att underhåll
gifva till barn, hvarmed kvinnan i lägersmålet rådd
blifvit ($ 9). Har sålodes en samvetslös man för-
fört en femtonårig flicka, så kan han enligt svensk
lag icke till något straff dömas, derest flickan ej i
lägersmålet blifvit hafvande. Om det någonsin —
hvilket jag icke tror — funnits en tid, då den unga
kvinnan, eller rättare sagdt: det kvinliga barnet,
kunnat anses genom ett sådant stadgande ega allt
det skydd, som af den allmänna lagen skäligen kunde
för henne begäras, så torde hvar och en medgifva,
att denna tid är förbi. Allt starkare och högljud-
dare blifva ock de röster, som i familjens, i kyrkans,
i statens, i mensklighetens namn höjas, ropande på
kraftigare skydd för henne mot den förförelse, för
hvilken hon nu ofta mycket tidigt göres till före-
mål af samvetslösa män, isynnerhet om hon, upp-
vuxen i ett torftigt bo, är nödsakad att genom ar-
bete utom den familj, som hon tillhör, söka sin
bergning. Ett steg fram emot detta mål vore det
utan tvifvel, om det skydd, som nu lemnas flickan
intill femton års ålder, utsträcktes ytterligare några
år, Jag tager mig derför friheten föreslå,
att Riksdagen måtte för sin del besluta sådan
ändring af kap. 18 $ 7 strafflagen, att orden
»femton år» utbytas mot »aderton år».
Stockholm den; 28 januari 1887.
P. Waldenström.
Utskottsbetinkandet lydde:
Genom skrifvelse den 15 november 1884 har
kongl. maj:t anbefalt nya lagberedningen att till be=
handling företaga frågan om revision af strafflagens
straffbestämmelser. Förarbeten till den anbefalda
revisionen af strafflagen lära redan vara började.
Vid sådant förhållande kan utskottet icke finna lämp-
ligt, att riksdagen nu skulle vidtaga någon åtgärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
