- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
111

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt.

TEL

koret jemte de andra skriftskolebarnen, gos-
sarne på ena sidan, flickorna på den andra.
Septembersolen sken in genom de höga fön-
stren, i dess strålar blänkte och skimrade
silfverkalken, och det röda vinet i karafinen
derinvid lyste som blod. Nedre delen af den
förgylda ramen på altartaflan hade fångat en
hel knippa solstrålar, och framför altaret stod
prosten med ett segerrikt leende på läpparne.
Hans arbete var slutfördt, och han var öfver-
tygad om, att det burit god frukt, att han
lyckats utrota otrons’ ogräs i de ungas sinnen.
Fanns det äfven ett och annat sinne, som ej
ville tro som han hade lärt, så hade han
ändå, tack vare sitt embete, fört dem in i
kyrkans sköte, ty nu återstod endast, att de
i församlingens närvaro högt skulle aflägga
sin trosbekännelse. Klart och tydligt afgåfvos
svaren af några, otydligt och sväfvande af de
flesta, och det ja Annas bleka läppar fram-
bragte var knappast hörbart. Hon kunde ju
inte tro såsom hon blifvit lärd och hon tyckte,
att Frälsarens ögon från altartaflan sågo före-
brående ner på henne, — hon kände sig
upprörd, olycklig — men hon kunde inte
tro. Sedan svaren blifvit afgifna och prosten
hållit ett förmaningstal till de unga att akta
sig för den lede frestaren, hvilken ofta om-
skapar sig till en ljusens engel, och sedan
han uppmanat församlingen att inom sig upp-
taga dessa unga bröder och systrar i Christo
Jesu, nalkades barnen, på ett gifvet tecken
af prosten, altarkransen för att knäböjande
och medels händers påläggning invigas till
den heliga akten. Med blicken riktad mot
kyrkans blåmålade tak och liksom gripen af
en helig hänförelse, invigde han nu den unga
skaran till medlemmar af den kristna kyrkan.
Akten var slutad, djupa och mäktiga
brusade orgelns toner, och det göt sig ett
underbart lugn öfver Annas upprörda sinne.
Tonerna lyfte henne liksom på starka vingar
och förde henne långt bort, hon glömde, att
hon skulle bli fördömd, då hon ej kunde tro,
glömde all sin fattigdom och allt elände i
hemmet.

Vid utgången från kyrkan varseblef Anna
en herre med mörka ögon och mörkt krusigt
skägg, hvilken stödd emot en pelare förföljde

henne med sina blickar. Hon tyckte, att de
mörka ögonen brände henne, hennes hufvud
kändes hett, och hon skyndade att komma ut
ur kyrkan.

oc Fram på hösten lyckades Anna få ar-
bete hos en familj i staden, hofrådet von

Finkenbergs. Der funnos flere döttrar och
således fullt upp med arbete. Hofrådinnan
och - fröknarne skulle ha nya hösttoiletter,
och hofrådinnan lät aldrig sy någonting ute;
ty det föll sig tredubbelt billigare att göra
det hemma. Anna kunde således hoppas på
arbete för -en längre tid och det var hön
glad öfver. Stor var ej den dagspenning hon
erhöll, ty hofrådinnan v. Finkenberg betalade
par princip aldrig väl åt någon af dem hon
hade i sin tjenst, »ty», resonnerade hofrådin-
nan, »betalar man dem bra, bli de sturska
och inbilla sig vara något». Och att hennes
metod dervidlag varit riktig, och att den
arbetande klassen derigenom hölls på den
plats försynen bestämdt dem, det hade hen-
nes mångåriga erfarenhet lärt henne.

Pengar förtjenade Anna således ej stort,
och den lilla summa hon på lördagsqvällarne
hemförde, och hvilken hon fröjdat sig öfver
att få använda för egen räkning, måste hon
vanligtvis afstå åt modren, ty tadren foört-
satte med att på krogen förstöra det mesta
af sina inkomster, och modren hade blifvit
sjuklig och klen, men hon fick bättre kost
än hvad hon varit van vid, och efter en tid
fingo de bleka kinderna friskare färg och de
fina läpparne erhöllo en lätt anstrykning äf
purpur.

I huset der Anna sydde, kom mycket
främmande, och en gång vid en större bjud-
ning blef hon af hofrådinnan anmodad att
hjelpa till vid serveringen. Då hon inkom
med thébrickan i herrarnes rum, varseblef
hon bland gästernas antal den samme herre,
hvilken i kyrkan så envist följt henne med
ögonen. Nu riktade han ånyo blicken på
henne, och ånyo kände Anna sig underlig
till sinnes. Hon blef blodröd öfver hela an-
sigtet och långt ned på halsen. Hvad var
det i hans ögon, som kom henne att rodna,
och hvad var han för en menniska, som
både till klädedrägt och utseende var så olik
de andra herrarne i staden. I serverings-
rummet fick hon af betjeningen höra, att han
hette Holm, att han varit anstäld på kontor
i utlandet, till och med i Australien, och
att han nu vistades hos slägtingar i staden,
till dess det kunde lyckas honom att få en god
anställning i hufvudstaden.

Följande kväll, då Anna gick hem från
arbetet, stod han i portgången till hofrådets
gård och inväntade henne. Hon ville afvisa
honom, men han tog hennes hand i sin och
tryckte den sakta, och i skenet från gatlyktan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free