Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
135
på det att de må få veta, att Helsingfors är
ett vaket samhälle, som inom sig bär goda
frön till framåtskridande.
—ee.
sod från lifvet i vår stad denna vinter, och
|
|
När och Fjärran.
»Föreningen Siällskapskretsen» heter en nyli-
gen stiftad kvinnoklubb i Stockholm, hvilken afser
att sammanföra kvionor ur olika kretsar, och för att
närmare klargöra klubbens afsigter taga vi oss här-
med friheten aftrycka det tal, hvilket blef hållet &
första allmänna mötet af klubbens vice ordförande,
fröken Bertha Hiibner, 7
Mina damer!
Det var en gång en vitter kvinna, som skref
aUorinne ou Pltalie, och som dermed sådde den
draksådd, ur hvilken wvi, här församlade, vi, det
nittonde århundradets till hälften frigjorda kvinnor,
hafva uppspirat. Samma vittra dam tillägges emel-
lertid äfven ett mycket tvetydigt yttrande till hon-
nes köns apoteos: »det enda, som tröstar mig med
att vara kvinna, ir att jag nu slipper gifta mig med
en kvinna». Hon satte oss således i det hela ioke
mycket högt, denna kvinnoemancipatiorens moder.
tskilliga decennier hafva gått sedan hennes
tid, och fördomarnes kinesiska mur, bakom hvilken
vi kvinnor haft vår verld, den har fått stora spric-
kor och delvis ramlat, och döck — det är en ful
sanning — atavism, den ha vi icke kunnat fria oss
från, utan iän i dag gömma vi inom oss vis å vis
hvarandra en god portion af M:me do Staöls ironi.
Samlade kring vår emancipations banér likna vi vil
mycket en medeltidens här, sammansatt af folk från
de most skilda länder, sammanhållna af egennyttan,
men fylda af djup misstro och fruktan för hyvar-
andra. Ja, vår frihetssträfvan är ett Babelstorn, på
hvilket vi bygga, men allt från början hafva vi talat
skilda tungomål och ännu år 1887 är det blott ett
ringa fåtal af oss, som kunna »volapiks.
Männen deremot hafva alltid dyrkat frimureriet
och förstått, närhelst det gält det egna könet, att ju
mer man prisar hvarandras dygder, blundar för
hvarandras fel och respekterar hrarandras frihet,
desto enigare och starkare blir man. Do hafva för-
stått magten af solidariteten, en magt, som vi aldrig
kunnat tillegna oss — jag är generad att säga hvar-
för,
Ä
Vi hafva emellertid icke kommit hit för att
höra cn predikan öfver våra synder utan för att
tala om vär klubb. Men dess mål är just on blän-
dande kontrast mot det skildrade mörkret, hvilket
jag gjort så egyptiskt som möjligt i den stygga
tanke att egga upp oss till att öfvervinna gamla
svagheter och vid detta tillfälle åtminstone visa
sällspord enighet.
Hvilket är då sällskapskretsens mål, och är
det någon lifskraftig tanke uti att nu bilda en klubb
för qvinnor? Den senare frågan fån I sjelfva be-
svara med diskussion, den förra skall jag söka af-
färda.
Det har sagts oss från flera häll att vårt pro-
gram är svälvande. Jag tillåter mig att inlägga en
bestämd protest häremot, det är enkelt, men fullt
klart. Vi vilja skaffa oss en neutral plats, städse
tillgänglig för oss, der vi skola taga oss den vädliga
friheten. hafva roligt, och der vi skola lära oss någon-
ting för oss lika konstigt som kilskriften en gång
för de lärde — kamratlif.
Säledes ingen filantropi, ails ingen i dessa
filantropiens festdagar — nej ingen — vi äro tyvärr
icke moderna i våra sträfvanden, möjligen deremot
något före vår tid.
Filantropi mot oss sjelfva, derom få vi väl
icke tala — men kanske den eljes kunde vara så
der temmeligen berättigad. Vi arbetets kvinnor i
främre ledet, kanske vi kunde ha pretention på att
få skapa oss litet lifsglädje, litet sol och litet fri
luft. Många af oss föra en ansträngande kamp för
en enkel existens, som nöter och sliter sinnet, och
hvarifrån homta friskhet och förnyelse? Hemmet är
nog godt för dem, som hafva ett. men utom hem
och arbete behöfs alltid ett tredje, som helt enkelt
kan kallas ombyte. Det vanliga siällskapslifvet
hur ofta är det öppet för oss just de stunder, då
vi längta efter andlig rekreation, och huru bundna
äro vi icke der af konvenans och tusen betänklig-
heter, huru kvaf är icke luften, huru tillkonstladt
lifvet. Nej, hvad vi behöfva är ett neutralt område;
der vi äro hemma som hos oss sjelfva, men ändå
ute i lifvet, der vi kunna möta våra vänner utan
att bjuda dem, der vi kunna läsa, skämta, disputera,
diskutera och lära känna hvarandra, icke som kritiska
kvinnor, utan som. kamrater.
När vi tänka oss ett utförande af saken, då
hägrar för oss en stor, hög och luftig samlingssal;
der åhörarno hafva godt om plats och der ordet här
klang, och så derinnanför några bekväma, mindre
rum med böcker, tidningar och instrument och små
trefliga hörn, hyarest man kan prata ostördt utan
att blifva hörd af den det icke angår. Dessutom
tillgång till både mat och dryck allt efter smak;
och detta Eldorado — det skulle vara vårt hela
långa dagen, hela året om. Vore det icke värdt en
smula energi och association.
Men hvad för ord skola talas i den stora salen ?
Fru Fama har som vanligt varit framme och satt
godtyckliga variationer till vår melodi. Vi äro ott
hemskt socialistsällskap med en styrelse af idel
»Louise Michelars, och vi skola troligen sluta detta
möte med att gå omkring med en tallrik och begira:
»pour la dynamit s’il vous plaits. Jag försäkrar att
det icke är sant. vi äro, åtminstone hvad denna sak
angår, mycket beskedligt folk. Fria tankar och fria
ord skola hafva sin tummelplats i vår klubb, men
ett fritt ord är icke alltid ett rödt ord, ty om det
röda ordet vill vara allena saliggörande, då är det
icke längre något fritt ord. Det är tillåtet för alla
färger, svart, rödt och blått att komma in i vår
klubb, menu klubben sjelf har ingen färg.
Återstår nu alt se, huru vi skola kunna reali-
sera våra hägringar och mäste jag då yttra några
få ord om styrelsen och dess verksamhet till dato.
Den provisoriska styrelsen samnfanträdde första
gången den 9 december samt»består af: ordförande
fru N, Frölander, vice ordförande och kassör fröken
B. Hibner, sekreterme fru ÅA. Hammarlund, leda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
