- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
184

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184

När och Fjärran.

skap på detta område änuuv i dag kun påträtffa djur-
plågeri.

Det börjar likväl i våra. dagar erkännas och
beaktas, hvad bibeln alltid vetat, att äfven djuren
hafva ett själskft visserligen ofritt, under träldom
suckande, vanskligheten underkastadt, till timlighe-
tens område- begränsadt, men ett likväl så beskat-
fadt- själslifj att, ju mer vi iakttaga detsamma, vi
nödgas i dess lifsyttringar igenkänna olika faser af
vår egen själs på det lekamliga området framträ-
dande rörelser. De lägga på ett mera ohöljdt och
naturtroget och äfven mera okonstladt sätt i dagen
både vår glädje och vår sorg, vår sympati och
våra lidelser. De känna, likasom vi, oro och tref-
nad, högmod och blygsel, godmodighet och sjelfbe-
herskning, tålamod och ifver. Ja, de befinna sig
till och med på en sådan ståndpunkt, att de inom
sin af försynen gifna lifssfer kunna till en viss grad
uppfostras och läras att skilja mellan det tillätna
och det förbudna, godt och ondt, rättvisa och orätt-
visa. Hundens trohet, oxens tålamod, hästons klok-
het har till och med blifvit ett ordspråk. Helt
visst skulle djurens - vård och behandling vinna
derpå, om de hvilade på underlaget af en rätt kän-
nedom af dessa yttringar utaf ett ogendomligt mer
eller mindre utveckladt inneboende själslif

Men man har förbisett denna vigtiga sida-af
saken, man har under döfvandet, skirandot i skäll-
vande lemmar, stympandet och det pinsamma dö-
dandet af sitt utsedda offer, på samma gång hos
sig sjelf kloroformerat och dödat allt medvetande
derom, att man hir haft att göra med en varelse,
som Gud utrustat med känsla, gifvit rätt att vara
till och ej ämnat till experimentalfilt för den mensk-
liga nyfikenhetens grymma och barbariska lek. Man
har i sin vanvård af ett sjukt djur eller i det för-
vända sättet vid slagt visat en sådan förgätenheot
af hvarje mensklig känsla, att sådant endast kan
förklaras. såsom en frukt al ren okunnighet om be-
skaffeuheton af den varelse, man har under sin be-
handling. Man har i sitt umgänge med djuren
vant sig att handtera dem så, som hade man att
göra med on vidunderlig art af varelser utan känsla,
utan medyctande, utan själslif, och så har en för-
vänd vana alltmera i teorien rotfistat on skef upp-
fattning, som varit fullkomligt blind för don hos
det uppväxande slägtet så ofta förekommande 0se-
den att lekande rycka vingarne af flugor, skrattande
trampa masken under sina fötter och dylikt; och
den omstängigheten, att intet klagande ljud hörts
från de arma offren, hvilka sakna förmåga att gifva
luft åt sin smärta, har allt mera stålsatt menniskans
känsla. Och så har man utan vidare af nöjelyst-
nad, lättsinne, nyfikenhet, för att ej tala om en
grym och illa använd vetenskaplighet alltjomt fort-
gått på den en gång: beträdda vägen. Skulle man
väl kunna tilltro ett barn sådana gerningar, om det
verkligen vants, att i djuren ej se stockar och ste-
nar, utan lefvande varelser, som utrustats med
känsla af smärta och yviälbolinnande såsom vi. Vi
tro icke, att det vore möjligt; ty barnasinnet ir, der
det icke af en förvänd uppfostran blifvit misslodt,
mildt och vekt och ingen bödelsnatur.
sålunda före, att djurplågeriot väsentligen bör skritf-
vas på oförståndets och tanklöshetens, icke på det
grofva väldets skuldregister.

Men den kalla, egoistiska Kainsfrågan: skall
jag taga vara på min broder?" — en fråga, som
ännu långt derefter går igen i den lagklokes för-

Vi hälla |

nekande af slafven såsom rittssubjekt — har varit
seg nog att ända till våra dagar bibehålla sig, visser-
ligen med förändradt föremål, ty slafven, den svarte
negern, har nu ändtligen tillerkänts ott ram inom
ramen för den kristliga kärlekens verksamhet. Men
Kainsfrågan ljuder änou genom verlden och gäller
här närmast djuren, som ända till våra dagar varit
stälda utanför gränsen för barmhertighotens öfning. .
Det har gått långsamt för kristendomen att i lifvet
bana väg för sina dygder icke blott på djupet, utan
ock på vidden, oaktadt de af Kristus längesedan
bragts i ljuset. Men Kristi lära begynnver på allvar |
lefva sig in i monskligheten; hon växer i våra dagar
Åtminstone på bredden. Från slafven, somindtligen
erkänts berättigad till kristendomens välsignelse,
hälla. barmhertighetens vingar på att växa ut så |
vida, att de under sitt skydd kunna gömma hvarje
med lif och känsla utrustad varelse. Den oerhördt
stora verld af skapade väsenden, som hittills i ordets
falla mening lemnats ..fågelfri”, son en hyar menat
sig kanna utan ansvar misshandla, lemlista, pinsamt
döda, och för hvars suckan och gvidan man ej haft
öra och hjerta, begynner att inrymmas en plats
inom området för Frälsarens stora bud; ,, varen barm-
hertige" — ett bud, som står der i sin fulla om-
fattande tillämpning, en regel utan undantag: Eller
hvarför skulle just djuret, som ej gjort något ondt,
men hvars beligenhet ofta är sådan, att det mer in
någon annan lefvande varelse påkallar värt delta-
gande, hvarför skulle just det vara ett undantag
från det moraliska budets allmängiltighet? Hvem
vågar så tyda Herrens bud? Och dock är detta
en tydning, som i lifvet ofta tillämpas, och som an-
tingen vittnar om ett hjerta, som under grymhetens
lek hårdnat derhän, att det ir fullkomligt känslölöst
för det vemod, som talar ur ett lidande djurs öga,
eller ock bevisar det, att man så missuppfattat dju-
rets ställning, att man utan tanke på dess egen för-
del, dess egen trefnad och glädje, skattar det jemnt
och nätt så mycket, som det kan fylla sin uppgift
att gagna menniskans lekamliga existens, men ej en
hårsmån mera; alltså återigen ett drag af den gamla,
fula egoismen,

(Forts.

— — ee

»FRAMÅT» utkommer den 1 och 15
i hvarje månad. Prenumeration kan ske
hos hrr. bokhandlare och genom postverket:
Pris: Kr: 3: 50 för år, postarvode 35 öre.
Lösnummer: 25 öre. Annonspris: Kr. 20
för hel sida. Del af sida betingar mot-
svarande del af pris. Annonser mottagas å
»Framåts» annonsbyrå, Irwrgsgatan 60, alla
hvardagar kl 5—6 e m.

I redaktionsangelägenheter hänvänd
man sig till frk. Alma Åkermark; 2:dra
Långgatan 40, Göteborg (träffas tisdag oc
fredag 1—2 e. m.)

Göteborg, Wald. Zachrissons Boktryckeri, 1887,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 24 21:54:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free