Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Om osedlighet i litteraturen.
sin egen tanke, och boken är utan fläck, hur
vågad den än synes.
x +
LÅ
Här i Norden började man med” äkten-
skapet och qvinnofrågan. - En serie af roma-
ner, af teaterpjeser och afhandlingar syssel-
sätta sig med lösningen af problemen om
qvinnans ställning. Derefter gick man in på
de båda könens fysiska drifter, på mannens
och qgvinnans likställighet i frågor, som röra
moralen; och till sist börjar man rota äfven
i ungkarlslifvets mysterier, i de fallna qvin-
nornas lif och i den osedlighet, som råder.
En- roman om en prostituerad har man nyli-
gen beslaglagt. En annan, Garborgs »Mann-
folk», har man deremot lemnat orörd och
dermed äfven fritagit från beskyllningen för
osedlighet.
» Mannfolks är en framställning af den
manliga ungdoms laster, eller rättare af den
tillvaro, denna ungdom för i Kristiania. Är
den sann, hvilket man alls icke eger skäl
att ens betvifla, måste man endast lyckön-
ska till dess ytterliga naturtrohet; och om
Garborg verkligen velat uträtta något godt,
med andra ord har en tendens, söm han i
boken önskar framhålla, måste man blott be-
klaga, att den öfverglänses af skildringen.
Ty är det alldeles: nödvändigt att så
djupt rota i smutsen? Är det nödvändigt att
i bild på bild, i handling och resonemanger,
på flere hundra sidor icke syssla med annat
än djuriskhet, raed beskrifning efter beskrif-
ning på den fysiska driftens uppkomst, på
dess omedelbara tillfredsställande och följd,
en stunds afsmak? Och är detta ett ämne
för en så bred och tokrolig hnmor, som den,
hvilken förf. visat sig ega i sina andra verk?
För öfrigt är det bra litet af denna hu-
mor, som uppenbarar sig. En och annan
episod, t. ex. Daniel Brauts anfäktelser, er-
inrar oss visserligen om förf. till Bondestu-
denter, men det allra mesta af sjelfva histo-
rien i »Mannfolk» präglas icke af humorns
karaktäristiska vemodsfröjd. Tvärtom bär det
Räheten
och djuriskheten äro förherskande i boken,
och ovilkorligt frågar man, hvart det mensk-
liga tagit vägen! ;
en slöja af den brnatalaste grofhet.
+ i +x
Hvad är då problemet, som diskuteras
i »Mannfolk?» Utan tvifvel det, hur denna
osedlighet pestsmittar. Garborg vill fästa vår
uppmärksamhet på eländet i ett ungkarlslif,
på lasten, som det medför, depravationen, som
det mutsår, på lögnen och skrymteriet, som
deraf blifva en följd, på alla dessa förskräck-
ligheter, som det ingjuter i tillvaron. Gar-
borg vill söka att uppväcka oss till sjelf-
pröfning och eftertanke, och bokens hela mo-
ral är blott en fråga: Jur skall man hjelpa
det?
Synbarligen svarar han äfven sjelf på
denna fråga. Jemt- och ständigt talar han
om, att allt skulle bli bra, endast det ginge
för sig, att man tidigare gifte sig. Mannen
blefve nog räddad, om han strax fick den
älskade, i stället för att, som nu, gå och
vänta, tills han blir gammal, Och kunde vi
blott klarera den förargliga penningfrågan,
tidigare få ett lofvebröd till en hustru och
en familj, komme icke vår ungdom att så
rått och simpelt bortslösas.
Blir man då bevarad — eller lyckligare
— i äktenskapet? Nej, svarar förf., och åter
stå vi der rådvilla.
den älskvärde Georg Jonathan, gifter sig med
en dam, hvilken förut var hans mätress; och
han skrifver om detta äktenskap, som han
Hinduerna hålla
helig, liksom vi med värt äktenskap.
En af bokens hjeltar,
liknar vid floden Ganges.
den
»Men Ganges var öfverfyld med lik och styg-
gelse och var en: källa till all Indiens pest.»
+ Berättelsen. »Ungdoms tyckes ha samma ten-
dens. Jens Karlstad, som är sin fästmö otrogen,
säger till sig sjelf: »Hvarför fick vi inte gifta 0ss,
så snart vi blefvo vuxna?» Det var frågan. Hade
Jens gift sig med Jenny, när han var 16 år, så
hade han aldrig råkat galet ut med Anne Malene.
Men qvinfolken de gifta sig, när de voro 17 år, de,
så att de kunde nog komma ifrån dett Jemför äf-
ven Strindberg i Giftas I, första berättelsen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
