Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några tankar om vår kvinnouppfostran.”
ling, att hon känner sina gåfvor och anlag,
och gör hon ej det, så måste man fortfaran-
de rikta sin uppmärksamhet och sina ansträng-
ningar på att hjelpa henne till klarhet i
detta fall. Vi må ej förbise den omständig-
heten, att i hemmen råder ännu fördom mot
vissa arbeten och yrken, samt att »skolvägen»
ännu anses för den mera ansedda stråkvägen
för »bättre folks döttrar», och att det, i följd
af sådana skefva åsigter är svårt för mången
flicka att få ögonen öppna för sin naturliga
kallelse.
Men har hon kommit på det klara med
hvad hon duger till, då måste för henne fin-
nas tillgång till en sådar undervisning, hvil-
ken samtidigt med att den skänker henne en
sund mensklig upplysning, som är något
helt annat än en samling döda kunskaper,
tillika utvecklar hennes särskilda anlag. Det
må tillåtas henne en förnuftig valfrihet af
kunskapsämnen, dock med vilkor, att hon ej
undandrager sig den allmänt aenskliga lagen:
»Du skall arbeta i ditt anletes svett». Skolorna
måste upptaga kroppsarbetet bland sima läro-
ämnen, och det måste ordnas så, att de syss-
lor, flickan €j kan få lära i hemmet, får hon
lära i någon fackskola.
Det är möjligt, att vi härmed måste upp-
gifva den slags allsidighet, som äro orsak till,
att den unga »damen» skall veta allt men
förstår mycket litet. —I ersättning finge wvi
dock upplysta, klartänkta, sanningsälskande
kvinnor, hvar på sitt sätt rustade att gå ut
i lifvet för att kämpa en god kamp och
främja Ihenniskoslägtets utveckling.
Samhället behöfver ej idel boklärda med-
lemmar; det har föga gagn af den allsidighet,
som ej kan eller vet någonting grundligt;
och en massa dilettanter främja hvarken kon-
sten eller den goda smaken. Men vår mensk-
liga natur och vårt sedliga medvetande kräf-
ver, att hvar och en af oss arbetar både med
tanke och hand till gagn för det enskilda
och allmänna.
Derför måste vi, i stället för skolor ef-
ter en och samma schablon, hafva läroanstal-
ter, der personligheter och ej läroböcker föra
ordet, och der afseende fästes vid lärjungarnes
olika anlag och begåfning, så att dessa, och
ej rikedom och samhällsställning, blifva be-
stämmande för den unga flickans framtida
hana.
Härat följer äfven, att de s. k. lägre
skolorna, folkskolorna, undergå en grundlig
förändring, ty med samma rätt, som här
sträfvas att tillämpa likställighetstanken mel-
lan könen i den s.k. högre undervisningen,
må man kräfva lika rätt för den fattiga som
den rika flickan att utbilda sig enligt sina
anlag.
För att ett land må få em kvinnobild-
ning, som verkligen är till praktiskt "gagn
för samfundet, fordras, att hvarje flicka upp-
fostras och undervisas enligt sina anlag och
icke efter: sitt stånd. Samhällsställningen är
något tillfälligt, men begåfningen är guds-
tanken i hvarje särskild menniska, och det
bör vara målet för all uppfostran och under-
| visning att klargöra denna inneboende skapär-
| kraft, så att den får ett uttryck i individens
lifsgerning.
En uppfostran i denna anda låter oss
se allt arbete såsom länkar i samma kedja:
ingen af dem är onödig, alla gripa in i hvar-
andra. Det är blott kroppsarbetarens ringare
andliga utveckling, som låter oss begå det
felet att betrakta den lärdes afhandling om
en flugas kroppsbyggnad för något högre än
bondens arbete vid plogen. Det måste också
bli kvinnans uppgift, att, genom en förnuftig
förening af kropps- och själsarbete, på ett
praktiskt sätt visa verlden, att den företrädes-
vis bokligt bildade menniskan äfven kan lit-
nära sig genom handens arbete, och att de,
som företrädesvis arbeta med handen, äfven
kunna besitta en omfattande andlig upplys-
ning.
Häraf skulle då äfven följa en natur-
ligare arbetsfördelning samt flera vägar till
förvärf öppna sig. Stockningen och flockan-
det på vissa arbetsvägar skulle försvinna, och
bristen på dugliga krafter å andra banor
likaså. Och när den s. k. förnäma flickan
ej längre ryggade för att välja den verksam-
het, som bäst motsvarade hennes anlag och
begåfning, och den fattiga fritt finge välja
enligt sina gåfvor, då jemnades af sig sjelf
den nu hotande klyftan emellan fattig och
rik, emellan arbetsgifvare och arbetstagare.
Och då skulle: verlden slippa längre se
den sorgliga synen af lärarinnor utan kal-
| lelse och; förmåga; af håglösa, onyttiga da-
mer samt af en rå och okunnig kvinlig ar-
betsklass, inom hvilken så mången själ och så
många goda krafter kväfvas af brist på till-
träde till sund mensklig upplysning.
I land, hvarest staten öfvar skoltvång
öfver alla, är det blott en rättvis och billig
begäran, att alla dess medlemmar få lika till-
träde till kunskapskällan, och att der beredes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
