Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
STL
- barnens - egendomligheter; störa skolor göra
tillfälle åt alla till en uppfostran, som mot-
Svarar hvars och ens anlag. Men en reform,
som går ut på att omforma en rådande tanke-
gång. och utplåna urgamla fördomar, måste
dock - utgå ur enskildas arbete. Man börje
med enskilda barnskolor, ty för att kunna
uppdraga kraftiga träd måste man hafva
friska, kraftiga plantor. — Barnskolan må ej
blifva större, än att lärarinnorna kunna känna
vanligtvis blott fabriksarbete och kunna svår-
ligen undgå att göra sådant. När skolan
motsvarar lifvets och tidens kraf, skapar lif-
vet sig sjelf ständigt nya former, i hvilket
det bäst kan utveckla sig. Det är menni-
skans sjelfkloka sträfvan efter att bygga sy-
stem i hvilka: hon vill inpressa lifvet, som
verkar så hämmande på utvecklingen. Så-
dana på en gång färdigbygda system liksom
kristallisera lifvet; det lyser, glittrar och —
bländar, men glansen är kall, lik prakten i
snödrottningens ispalats.
Kvinnan måste hafva mod att tro på
lifvet och dess goda andliga magter och våga
grundlägga en kvinnouppfostran i med-
vetande af, att det är lifvet och dess sedliga
kraf, som måste reglera skolplanen och ej
tvärtom. En skolplan får hvarken vara en
orubblig grundlag eller en tvångströja, som
förkrymper både lärare och lärjungar och
dermed äfven förlamar en sund uppfostran i
hemmen. Der mäste gifvas plats åt nya un-
dervisningsämnen, när ett sådant kraf göres
gällande, och man måste hafva frihet att
utesluta sådant, som visar sig vara onjutbart
för den eller den åldersklassen; ty erfaren-
heten skall snart visa, att hvad den ena fria
skolan ej mägtar med, det upptager den an-
dra, och i stället för att jagas eller fösas
igenom klasserna i ett och samma fast regle-
menterade. läroverk, skall den wnga kvinnan,
i samma mån hennes anlag och gåfvor har-
moniskt utvecklas, kunna göra sitt val emel-
län de ”kunskapsämnen, som erbjudas, och
taga hvad hon bäst behöfver.
Det är blott under det förstenande läro-
bokssystemet med dess mekanik, som man
behöfver frukta ombyte af skolor. Berörin-
gen med nya personligheter och nya tankar
är af stor betydelse för all andlig utveckling
för den mognande kvinnan, sedan hon som
barn. åtnjutit en sådan undervisning, att hon,
så att säga, blifvit rätt vänd i lifvet och fått |
öga och tanke upplåtna för ljuset.
Derför är barnskolan, liksom barnens
första uppfostran i hemmet, af en så oändlig
vigt, att vi först och främst mäste rikta vår
uppmärksamhet på dessa två, innan vi kunna
hoppas att få se bättre frukter af de unga
kvinnornas undervisning.
Med ett skolsystem, som under förnuftig
tuktan och vård får uppväxa ssom trädet
från roten, som floden ur källan», skall helt
säkert samundervisning icke bli införd, utan
inflyta som en helt naturlig sak. Ty hvad
skulle man väl säga flickorna, som ej gossarne
finge höra, eller tvärt om? Läroämnena blefve
ju de samma, och vid en friare undervisning
torde det äfven komma att visa sig, att en
del af kvinnoslöjden också tilltalar gossar,
liksom att en del af det, som nu kallas karl-
göra, med stor framigång skulle öfvas af
kvinnohänder.
Det är dock troligt, att ur det: fria (af
staten stödda) skolväsendet, skulle utveckla
sig vissa fackskolor för unga kvinnor, ty här
finnas områden, der endast kvinnan kan verka,
och till dessa områden höra de rent husliga
sysslorna samt de små barnens vård och
första uppfostran.
Liksom sjukvården ända tills senare
ären varit anförtrodd åt de mest okunniga
och mest olämpliga kvinnor, emedan man
ansett denna befattning opassande för en bil-
dad ficka, så ligger ännu barnvården i
hemmen oftast i händerna på tjenarinnor, åt
hvilka man ej skulle vilja, om så blott för
en dag, anförtro nyckeln till hushållskassan,
och hvars sedliga lif för öfrigt ej står högt
i vår tanke. Men ändå anförtro vi åt dem
vården af de små hjelplösa barnen! Här är
ett läroämne af högsta vigt och tillika en
verksamhet värdig de ädlaste och mest upp-
lysta kvinnor.
När man i våra dagar skall tala om
kvinnans uppfostran, måste det företrädesvis
bli om menniskan och ej om könet, ty de
fel, som vidlåda kvinnans undervisning, vid-
låda äfven det andra könets; och då kvinnan
blir bättre och mera praktiskt uppfostrad;
faller det af sig sjelf, att äfven mannens
bildning blir af ädlare och gedignare art.
Derför må här ej arbetas på en ensidig
kvinnouppfostran, utan vi måste sträfva för
att vid all undervisning företrädesvis taga
sigte på mermiskan och på hennes utveck-
ling, så väl till kropp som själ, så att hvar
och en må komma till att förvalta det pund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
