Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREE TREE
Framåt.
231
hair) eller i det
»Félice»: +
svårmodiga afskedet i
We know not whether death be good,
But life at least it will not be;
Man will stand saddening as we stood,
Watch the same fields and skies as we
And the same sea.
Let this be said between us here:
One love grows green when one turns grey;
This year knows nothing of last year,
To-morrow has no more to say
’To yesterday.
Live and let live, as I will do,
Love and let love, and so will I.
But, sweet, for me no more with you:
No while I live, not though TI die
Good-night, good-bye.
Der är öfver dessa vers en oförliknelig
stämning; hela en ren Öktoberdags kyliga
resignerade ro, med blekt, härdt ljus öfver
vida hösthorisonter och djupa, mörka skug-
gor, med mildsyrlig doft från fuktig jord och
vissna, multnande blad — doft, som minner
om död.
Och är der ej hela höstens ödsliga hopp-
löshet blott i dessa två rader:
Ah, sweet, and we two can we bring
One sigh back, bid one smile revive?
När man i »Poems and Ballads» läser
sådana strofer som dessa, är det som om
man i den heta, färgmättade yppigheten af
en tropisk urskog plötsligt kände en doft af
ljung och kylig dimma slå upp emot sig;
som om man förnam werkan af Nordeng-
lands rena, fuktiga luft, den öde stillheten
öfver sjöarne och heden. Det är den starka
underström af sentimentalitet och morbid
melankoli, som ständigt rör sig på djupet af
detta lif af raffinerad sinnesberusning och
spasmodisk njutningsfeber — liksom en kry-
stallklar golfström i ett evigt stormfyldt, eld-
och nattspeglande, fosforskimrande haf.
+ Jag näns icke att öfversätta dessa vers —
de skulle förlora alltför ohjelpligt. Engelskan här
är för öfrigt så lätt, att de fleste utan svårighet
kunna förstå den, och om också någon ej fullt för-
står orden, skall han alltid fatta rytmens egendom-
liga, svaga bundna musik.
Swinburne är som diktare alltigenom
ytterst »modern», men i motsats till de fleste
andra skriftställare, hvilka inrangeras under
denna kategori, är hans arbete icke att ana-
lysera, utan att sammansmälta. Haf, himmel,
jord och luft, med allt hvad deruti lefver
och” rör sig, lägger han i sin stora »stobe-
sked> och det han sålunda diktar om är in-
tet bestämdt väsen, intet bestämdt landskap,
intet bestämdt begrepp — det är allt lef-
vandes qvinte essentia.
För honom gå naturen och menniskorna
helt in i hvarandra, lifvet är en böljande
kretsgång, alltid samma lif i olika former.
Han inte blott personifierar naturen, han lå-
| ter också personerna uppgå i denna, för-
|| vandlas till ting och begrepp liksom i de
| gamla, gamla sagorna.
Förstår ni, hvad jag menar? — Ni skall
strax förstå det.
Hör blott t. ex. hur han skildrar något
så abstrakt som året — en försvunnen tids-
rymd:
»Det gamla årets döda händer äro fulla
af dess döda blommor.»
Eller — å andra sidan:
»Luften var som en lång, ljuf dröm och
jorden var som ett enda stort, ljuft leende.»
Dertill kan kan också låta lefvande men-
niskor uppgå i fullständigt abstrakta begrepp:
Som t. ex. i det lilla härliga stycket »A
match», der hvarje strof begynner med för-
utsättningar sådana som dessa:
»I love were what the words are
And I were like the tune» —
eller:
If you were life, my darling,
And I, your love, wete death.
ÖS UBENVE SÖN NNE
Detta är för öfrigt ett af de lyriska
stycken i »Poems and Ballads», hvarest den
universella sensualismen hos Swinburne fram-
träder skarpast accentuerad och i sin mest
egendomliga form. (Jmf. äfven »The triumph
of time» — om hafvet, — och »Before Dawn»).
Det är bl. a. här i »A match», söm det be-
kanta uttrycket »Green pleaswre and grey
grief» förekommer, "
+ Detta färgläggande af abstrakta begrepp är
emellertid långt ifrån egendomligt blott för Swin-
burne. Redan Balsac talar om »le rouge désir» och
sla påle rösignation» Afven hos I. P. Jacobsen,
hvilken i sina dikter så ofta står Swinburne nära,
återfinner man detta. — Se +t. ex. »Efterladte Digte»,
sid. 158: Den purpurröda Attraa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
