- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
242

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

–242

Från Amerika.

men hvad den omyndigas ära angår, så får
hon sjelf svara för den vid 10 års ålder,
och hennes förförare har lagen på sin sida.
I nio år efter hvarandra- hade sedlighetens
ifrare insändt petition om ändring af denna
upprörande lag Förgäfves! TI nio år lades
motionen orörd på hyllan. Parlamentet
"hade ingen tid att befatta sig med dylika
småsaker. I staten Pensylvania är ännu
den dag som är skyddsåldern för en flicka
10 år, i staten Delaware endast 7 år. En-
dast i gamla kulturstaten Massachusetts och
i Colorado har åldern höjts till 16 och 18:
Det var Steadska affären och de skändlig-
heter, som uppdagades i Pall Mall Gazettes
spalter, som ledde frågan inom 14 dagar
till dess mål: åldern uppflyttades från 10
till 16 år. Redaktör Stead, en utmärkt
make och far, af oklanderlig karakter, var
dykaren som pejlade Londonlifvets hemska
djup och hemtade dess fasor upp i dagen.
Han kastades i fängelse, medan vällustin-
garne på klubben himlade sig och bann-
lyste tidningen, medan en Sir Charles Dilke
skandaliserades öfver de smutsiga artiklarne.
Stead förflyttades på drottningens inverkan
från fängelset i lindrigt häkte, och Englands
kvinnor — inga utländskor fingo bidraga
— hopsamlade åt kvinlighetens riddare en
summa af 6,000 pd st. i kopparslantar, ty
för att gifva till och med den fattigaste
kvinna ett tillfälle att visa sin erkänsla,
fick ingen bidraga med mera än en penny.
I Chicago hade W. OC. T. U. kommit så
långt, att i en hvar af de olika polisstatio-
ner i staden anstälts en ärbar, vänlig polis-
matrona, som tager hand om de fallna och
druckna kvinnor, som ditföras hvarje natt
och som förr transporterades af män, döm-
des. af män, sattes i häkte af män och der
åter bevakades af män. Detta får ej mera
ske, och mått och steg ha tagits att under-
visa dessa vilsegångna i husliga syss-
lör. Bland 1,000 fallna kvinnor, som förts
till poliskontoret, hade nämligen ej mera än
150 visat sig vara kunniga i sömnad.
; Med den sanna optimistens tro på det
gödas slutliga seger, motser Miss Willard
förtröstansfullt framtiden, då skefva samhälls-
äsigter rättats, då en enda sedelag gäller
för man och kvinna, då föråldrade, bar-
bariska lagar undanröjts eller förbättrats.
Den tid skall randas, då en ung flicka skall
ställa. den älskade valet fritt mellan henne
och det som strider mot sedlig renhet.

Han som ställer så höga anspråk på henne,
att han ej ett ögonblick skulle hos henme
tåla de tankar och gerningar som han an-
ser berättigade hos sig och sina kamrater,
han skall komma att inse skyldigheten att
i sedligt afseende intaga samma höjd som
hon. — Hittills tyvärr har frågan på äkten-
skapets tröskel ej varit, om han är henne
värdig i sedligt afseende. Nej, frågan har
varit, om han är en förmögen och liberal
man. Miss W. sade, att kvinnorna wid
Adriatiska hafvets fisklägen gå ned till stran-
den i styggt väder och sjunga »Ave Marial»
Och i fjerran i stormen komma i bland
männens, sonens, broderns, faderns svar till-
baka: Ave Maria! Så skall kvinnans rop
och uppmaning till mannen om ett rent,
sedligt lif finna sitt gensvar i männens
läger — det gifve Gud! Exemplets makt
från de högt uppsattes sida är af nöden.
Miss Willard talade om President Grants
höga sedliga ståndpunkt. En glad officer
hade en gång under inbördeskriget kommit
till chefens tält, sett sig omkrimg och sagt:
»Godt! jag ser att-damerna imte äro inne!
Då skall jag tala om en rolig historia!»
Med en ogillande blixt i ögat svarade
Grant: »Nej, damerna äro inte inne; men de
som äro här äro gentlemän, kom ihåg det!
Och officeraren fick stoppa sin snygga histo-
ria i fickan och bita sig i läppen. Presi-
denten berättade vidare, att då de hållit
möten i Chicago vecka efter vecka för att
bjelpa drinkaren ur rännstenen till ett or-
dentligt lif, hade en och annan man frågat
dem: »Detta är nog så bra — men hvar-
för arbeta ni ej för kvinnans väl?» »Jo,
derför att kvinnan bäst hjelpes genom att
uppresa den, som borde vara hennes stöd.
För hvarje man som återföres till ett or-
dentligt lif, äro minst två kvinnor hjelpta.»

Hon: betonade vidare huru vigtigt det
är, att en mor samtalar med sina upp-
växande barn om de saker och ting, som
förr eller senare i förförelsens skepnad skola
möta dem utom hemmet. Nej, modern
är för finkänslig att påpeka faran, eller
också inbillar hon sig, att gossens oskuld
skall vara hans värn. Men oskulden en-
samt är i frestelsens stund otillräcklig,
medan den karaktersfasthet och moraliska
viljekraft, som modern bättre än någon
annan kunnat alstra hos barnet skulle
visa sig vara ett band af tusen sega silkes-
trådar, En son sade en gång till sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 24 21:54:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free