Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framål. ; -
243
mor, att hon skulle häpna, om han talade
om huru liten han varit, då han först på
lekplatsen - bland kamrater lärt sig fula
ord och kunskap om ämnen, som hans
mor var för finkänslig att någonsin i all-
var och renhet vidröra. Hon drog sig
tillbaka i sin sedliga renhets altarskåp och
lemnade sitt eget, frestade barn utanför att
drifva fram vind för våg. Hon blundade
och invaggade sig i hoppet, att han blundade
liksom hon.
En gosse, som aldrig förr varit borta
från hemmet, kom första dagen i skolan
hem och omtalade för sin rena änglalika
mor de fula ord och anspelningar, som han
hört af äldre kamrater och hvilka sårat och
upprört honom i hans finkänslighet, utan
| att han förstått dem. Och modern sade
| strängt: »Charlie, du får aldrig mera nämna
sådant inför mina öron!» Det sved i gossen,
liksom han stängts ute i kölden, ensam,
tveksam, utan moderns deltagande, ett byte
för den nyfikenhet som dref honom att veta
mera om det påsyftade ämnet. Och kun-
skapen, som modern bort gifva honom med
varsamhet, inhemtade han snart nog utan-
för hemmet ur en oren källa, och modren
hade mistat gossens förtroende för alltid.
| Flickans skydd är ingalunda oskulden,
den är skörare än glas. Lagen skall skydda
henne i samhället, men bäst skyddas hon
genom praktisk sysselsättning och moderns
redan omtalade ledning i det ömtåligaste af
alla ämnen. Och hållande sig obesmittad,
bör hon af den man, som begär henne till
hustru, fordra nykterhet mot nykterhet, sed-
lig renhet mot sedlig renhet, lika mot lika.
Kvinnan är ju ej längre hjelplös som förr,
beroende som förr. Hon kan stå på egna
fötter och välja en bana bland tusen som
nu stå öppna för henne. Är mannen, som
påstår sig älska henne, obenägen att blifva
af med sina ovanor, så låt honom behålla
dem och mista henne. Förlusten å hennes
sida blir ej särdeles stor.
Men Miss Willard som tror på det
goda i menniskan kunde näppeligen tänka
sig en ung mans val blifva sådant. Hon
har sett exempel, då den mest förhärdade
smält som vax för ett enda sympatiskt ord,
en medlidsam blick, Hon tror på mennisko-
kärlekens solsken och dess lifgifvande kraft,
och nog har hon rätt i sin tro, ty den gör
flere lyckliga än pessimismen.
För någon tid sedan flyttades spinn-
husets innevånare till en ny fängelsebyggnad
i St. Louis, som stod under" en kväkerskas
uppsigt. Den sista fången var en 70-årig
käring, som sutit på spinnhuset i 30 år,
som dessförinnan brutit mot hela reglementet
och visat sig så svår att handskas med, att
hon allmänt kallades »Häktets skräck>. Hon
bars af 2 män i en stol, med händer och
fötter fjettrade, och sattes ned vid spinn-
husets tröskel. Matronan, den milda kvä-
kerskan, kom ut och sade genast halfhögt
till bärarne: »Tag genast af henne kedjor-
na». De tvekade, men matronan befalde
och måste åtlydas, ty hon hade en drottnings
makt i sitt embete. Och då den gamla
gumman var fri, böjde kväkerskan sig ned,
lade armen om hennes hals, kysste henne
och bad henne vara välkommen. » Gumman
sjönk ur stolen ned på sina knän, snyftade
som ett barn och sade: »Trodde ni, att
jag kunde bli bra igen? Trodde ni det?> —
Och »Häktets skräck» blef en annan menniska,
mjuk oeh foglig, ett mönster af godt upp-
förande och inom. kort tid »Häktets sol-
sken.» —
Efter slutadt föredrag omringades Miss
Willard af vänner och bekanta, hvilka i sin
tur ämnade presentera sina vänner för den
verldsbekanta presidentskan för W. OC. PT. U.
Den ena folkströmmen flöt sålunda med
allvarliga miner mot utgången, den andra
mot talaretribunen och den älskliga lilla
damen, på hvilken allas ögon riktades ny-
fiket och med glad förväntan. Hon hade
ett vänligt ord åt en hvar, och, om jag får
döma andra efter mig sjelf, så kände säkert
alla, att de sågo upp till en hjertevarm, :
öfverlägsen kvinna, som egnat sig med själ
och hjerta åt främjandet af det goda och
sanna hos sina medmenniskor och som före-
gick dem med en ren vandels exempel.
Hon - talade med stort intresse om Fru An-
derson—Moeijerhjelms verksamhet i Norden
och uttryckte den önskan, att den svenska.
systern måtte komma öfver hafvet och tala
på »den här sidan» om - Atlanten. På tal
om exemplets makt, i synnerhet från sam-
hällets: höjder, nämnde hon till slut: »Jag
får ej glömma att framhålla i mina nykter-
hetsföredrag, att konung Oscar och hans
drottning tagit blåa bandet.» 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
