- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
262

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det unga Frankrike.

tresset hos honom har varit att skildra dessa
allmänna abnormiteter hos det moderna tids-
lynnet, och han har först i andra rummet
hopkonstruerat en individ, som kunde: passa
till ram kring, uppbära och stå inne för alla
dessa äfventyrligheter.

Efter att i »Les soeurs Vatard» ha bör-
jat som en lärjunge till Zola, har Huysmans
i sin sista roman dokumenterat sig såsom
Baudelaires mest fanatiske efterföljare och de-
kadansliteratnrens enfant terrible Hans tidi-
gare produktion hade samma sociala prägel
som Zolas bästa arbeten, samma breda basis

af en hel samhällsklass” lif, samma ymniga:

figurrikedom och samma distinkta allsidiga
karaktäristik af trivialt hvardagslif, som är
utmärkande för denne mästares originellaste
verk, det revolutionära arbetaredramat »Ger-
minal» Men ifrån att skildra massorna i
stort har han småningom öfvergått till den
mest minutiösa utpensling af raffineradt sin-
nes- och själslif.

Det är utan allt tvifvel att »A Rebourss
är en af århundradets egendomligaste literära
skapelser, men den har dock derjemte ett
visst tycke af bravurnummer. Författarens
tekniska virtuositet är öfvermåttan. säker och
ämnet djupt och storartadt tänkt, men det
händer emellanåt, att diktaren icke förmått
hålla sig kritiskt öfver sin skildring, hvilken
då förefaller en smula naivt parodisk. Sjelfya
typen är en abstrakt komponerad form, istöp-
ningen har icke helt och hållet lyckats, ex-
perimentalanalysernas smälta metall har icke
fylt hela formen, utan lemnat luckor vid stel-
nandet. Och dessa experimentalanalyser äro
föster af en abstrakt fantasi, fastän efteråt
omsatta i en färgbugnande målning. Medan
hvart. och ett af Baudelaires poem är ett
blottande af en vindning i känslan, en strimma
in öfver själens skumma djup, ett stämnings-
distinkt spel på det omedvetna lifvets instru-
ment, är Huysmans diktverk mera ett intel-
lektnelt, fysiologiskt fantasiexperiment.

Det är emellertid sin egen individnalitet
som menniska och konstnär, han ger i denna
sjelfbiografi, lika mycket som i den stora
sociala interiören »Les soeurs Vatard» och i
den trista melodien >»En ménage» Des Es-
seintes” lynne och öde är endast konsekven-
sen af Cyprien Tibailles och af den person-
lighet, som framträder i de båda nämda ar-
betena.

»A Rebours»
apoteos.

är det artificiella lifvets

Des Esseintes framställes såsom den siste
ättlingen af en urgammal adelsslägt och så-
som en spenslig ung man på trettio år, ane-
misk och nervös, med insjunkna kinder, med
ögon af en kall stålblå färg, med torra magra
händer, med askblondt spetsskägg samt med
ett på samma gång trött och slugt ansigts-
uttryck, — hvilket allt intresserar oss min-
dre såsom individuel karaktäristik än såsom
en allmänt-typiskt lämplig apparition. Med
det normala i lif och smak har han temligen
snart blifvit färdig; hans nervositet och hans
andes sjukliga kräsenhet, skärpan och delika-
tessen i hans sinnen samt hans känslolifs
exotiska morbiditet drifva honom tidigt ut i
abnormiteterna och raffinemanget. Så t. ex.
har han en gång gifvit en fest för sina vän-
ner i stil af en begrafningsmåltid, hvarvid
matsalen var öfverdragen med svart, träd-
gårdsgångarne täckta med kol, bassinen rtyld
med bläck, bordet höljdt med en svart duk,
hvarvid en dold orkester spelade sorgemar-
scher och betjeningen utgjordes af negrinnor
samt hvarvid man åt svarta rätter och drack
svarta drycker. På kvinnorna har han äfven
blifvit led, sedan han i sin egen erfarenhet
genomgått hela skolan af naturliga och ona-
turliga förbindelser samt användt alla raffine-
manger såsom retelsemedel. I sin motvilja
för det nutida samhället med dess nidska,
glupska penninglystenhet; dess flacka stillös-
het, dess snusförnuftiga trivialitet och kälk-
borgerlighet, har han en gång med vett och
vilja ledt en ung man utför de första stegen
på den träppa, som för till fängelset, och nju-
ter af att ha skapat en samhällsfiende ytter-
ligare:

Men liksom han tröttnat på allt banalt
juste — milien och allt trivialt »commun»,
blir han också led vid dessa ostentativa ex-
cesser; hela det verkliga lifvet bland moen-
niskorna blir för groft och stupidt för ho-
nom, och han ser ingen annan utväg än att
på artificiel väg och utom verkligheten fram-
skapa en ny verld, ett nytt lif, materielt som
andligt, existerande blott och bart för honom
i hans egen fantasi. Naturen har slutat sin
funktion, uttömt sina resurser, gjort bankrutt,
visat sin oförmåga att täfla med menniskan.
Naturen är för enformig, för nyanskattig.
Alla hennes beprisade skådespel af skogar,
berg, haf, vattenfall, blommor, — allt kan
menniskans konst göra skönare och utsöktare,
mera subtilt och grandiost. På samma sätt
med det naturens verk, som vunnit mest be- =

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free