Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. Framål.
273
det nu gälde egna barn, man skulle låta sig
ryckas upp och protestera mot det rådande
»laisser-aller»-systemet. — Så se vi ju på
alla områden, ätt det tyvärr behöfs en verklig
katastrof för att väcka allmänheten till insigt
om, att reformer äro af nöden, I sådana fall
kunna vi tillämpa satsen: »det är aldrig nå-
sot så ondt, att icke ett godt deraf kan
följa». Med glädje må vi erkänna, att, äfven
ee detta tillfälle, har denna erfarenhet visat
sig riktig. Sålunda har en ganska respekta-
bel opposition. framträdt i form af tidnings-
uppsatser, broschyrer och föredrag, mot på-
ståendet att lasten skulle vara nödvändig
samt mot. denna läras. utspridande genom lite-
raturen, och på samma gång mot predikandet
al njutningarnes religion. Man erkänner nu-
mera, att det i sedligt afseende står fullt så
illa = till inom samhället, som Federationen
förut sökt framhålla, ehuru den då blifvit
’beskyld för öfverdrift. Ja, än mer, man er-
känner nu till och med öppet, att det icke
allenast är berättigadt att blotta uselheten,
utan att detta är en pligt, då man verksamt
vill varna deremot. Dessutom ha vi från två
olika håll i vinter sett en bok varmt rekom-
menderas, just för dess framhållande af åter-
hållsamhetens möjlighet och nytta för mannen,
en bok, hvilken Federationen vid dess öfver-
lyttande till vårt språk för 31/, år sedan
og till utgångspunkt för diskussionen på ett
offentligt möte, samt derefter vid alla till-
fällen sökt att så mycket som möjligt sprida.
Jag menar: »Ungdomens sedliga uppfostran»
af med. d:r Elisabeth Blackwell.
: Ja, utan tvifvel är det godt, att allmän-
eten ändtligen lyckats inse, att något inom
amhället icke är, som det bör vara, och att
eformer äro nödvändiga; låtom oss då se
till; hvilka reformer som påyrkas, och huru-
vida de kunna nå det åsyftade målet. Här-
vid kan jag naturligtvis ej ingå i någon när-
mare redogörelse för alla de literära alster,
som upptagit sedlighetsfrågan till behandling;
jag vill derför inskränka mig till de på allra
sista tiden utkomna, och i dessa endast fästa
mig vid några få punkter, hvilka direkt falla
i ögonen vid frågans betraktande ur Federa-
ionens synpunkt. För såvidt jag kunnat följa
ed, är det egentligen endast tvenne förfat-
tare inom vårt land, neml. F. A. Ek: »Om-
» Våra barns” faror», hvilka tagit steget fullt
t och — i all synnerhet den sistnämde —
karpt betonat samhällets stora skuld, då det,
j
törtning eller utveckling» samt O. J. Frank:>
genom att ingå kompromiss med lasten, sjelf
befordrar ”osedlighet i lära och lefverne. Denna
förträffliga bok, »Våra barns faror», talar så
för sig sjelf, att man på det varmaste kan
rekommendera densamma till hvar och en,
som nitälskar för att ett kommande slägte
måtte ernå högre sedlig renhet än det nu-
varande.
Tidningspressen deremot tager frågan
allt för ytligt och lättvindigt, för att — efter
mitt förmenande — någon verklig förbätt-
ring i tidsandans öfverklagade osedlighet der-
af skulle kunna uppstå. Jag tror man lättast
skall fatta detta påstående genom belysande
exempel. I tidningsuppsatserna påyrkas för-
nämligast strängare skoltukt, ett noggrannare
öfvervakande af ynglingarne, sparsammare
lefnadssätt inom hemmen. Att alla dessa re-
former, hur önskvärda och välgörande de än
må vara, ej kunna omdana tidsamndans osed-
liga tendens, framstår så naturligt för hvarje
allvarligt tänkande, att vi ej behöfva upp-
taga tiden med att bevisa detta.
Mer djupgående äro otvifvelaktigt de
anklagelser, hvilka tvenne lärare, herrar Per-
sonne och Bergman, med sedlig indignation
framställa och likaså de reformer, som de af
samhället krväfva. Men äfven hos dem mär-
ker man att något fattas. Båda dessa varma
sedlighetsreformatorer anfalla blott samhällets
passiva skuld, men ignorera fullständigt dess
aktiva synd. Rektor Bergman har till och
med i sina föreläsningar förbigått en så vig-
tig faktor som fäders och lärares dåliga ex-
empel. Lektor Personne uttalar sina tankar
i broschyren »Strindbergslitteraturen och osed-
ligheten bland skolungdomens och som efter
all sannolikhet denne ärade författare repre-
senterar den pedagogiska sidan af den nu
framträdande sedliga oppositionen, vill jag
genom att granska hans äÄsigter i nämde
broschyr, klargöra Federationens ståndpunkt
gent emot hans uppfattning af sedlighetsfrå-
gans lösning. Hela andan i denna utmärkta
bok röjer ett så rent sedligt syfte och en så
djup sorg öfver det rådande osedliga tillstån-
det, att Federationen med stor glädje helsar
författaren såsom en meningsfrände, då hon
hos honom igenfinner sina egna principer.
Så mycket större blir dock den förvåning
och smärta man erfar, då man hör att han
ogillar Federationens sträfvan. Att detta hans
ogillande innebär en sjelfmotsägelse, skall
jag försöka att bevisa. Herr P. anklagar den
osedliga litteraturen, derför att densamma för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
