Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
När och Fjärran. .
klarar de sinliga drifternas tillfredsställande
för mannen ej blott berättigadt utan nödvän-
digt för bibehållandet af en sund natur.
Godt och väll Men hvad annat göra sam-
hällsmyndigheterna, då de vidtaga sådana an-
ordningar att männen med så liten risk och
så beqvämt som möjligt må kunna hängifva
sig deråt? Hvad annat gör väl vårt högt
aktade läkaresällskap, då det bestämdt förordar
sågom gagneligt och nödvändigt detta osed-
lighetens lagliga stadfästande? Ja, hvad an-
nat gör väl hvarje sämhällsindivid, som med
likgiltighet ser lagens väktare inrangera osed-
lighetens utöfvare bland sina skyddslingar?
Ingen vill väl förneka, att polisförordningen
rörande den reglementerade prostitutionen en-
dast kan försvaras, om man antager nödvän-
dighelen at de sinliga begärens tillfredsställan-
de för mannen på hvad sätt som helst. Må
man ej svara, att denna förordning icke är
allmänt känd och att derför så få röster höjt
sig deremot, ty numera, när dessa frågor
kommit främst på dagordningen, när — till
största delen genom Federationens hittills så
skarpt klandrade afslöjanden — myndigheter-
nas sätt att omhulda otuktsynden blifvit fram-
stäldt i öppen dag, nu måste hvar och en,
som ej vill blunda, se och taga parti för eller
emot; nu gäller det: »den som icke är med
mig, är emot mig.» Och derför påstår jag,
att det är en skriande inkonseqvens att ropa
ve och förbannelse öfver osedligheten inom
litteraturen, men med tystnad Tförbigå att
samma osedlighets utöfvande lagligen beskyd-
das inom ens eget samhälle. Det är mer än
inkonseqvent, ty det är: »att se grandet i
broderns öga, men icke bjelken i eget.» Eller
månne det ej är en tiofaldt större synd, att
den lagliga myndigheten sjelf bidrager till
att direkt utsprida gift bland samhällets med-
lemmar, än att han ej nog strängt förhindrar
dess fndirekta utspridande genom osedlig
litteratur?
Det verksammaste medel, som af den
pedagogiska sidans målsmän förordas, är
strängare - tillämpning af tryckfrihetslagen.
Jag. vill ej ingå på denna fråga, emedan det
skulle föra mig för långt från ämnet. Dock
kan jag ej underlåta att uttala min förvåning
öfver, att den, som sjelf håller så strängt på
strafflagens 18 kapitel 13 $, på samma gång
kan förklara” att federationen slagit in på
orätt väg, då (hvilket torde vara allmänt
kändt) hennes grundprincip just är fordran
på lika sträng tillämpning af Strafflagens 18
kapitel 17 $." Äro ej båda lagparagraferna
lika klara? Skilnaden består endast dernti,
att vederbörande myndighet begår en wunder-
låtenhetssynd: genom att ej tillämpa Straff-
lagens 18 kap. 13 $; men ifråga om samma
kapitels II $ föregår han sjelf med exempel
såsom lagbrytare genom att ordna och be-
skydda skörlefnaden såsom yrke.
Reflexionerna göra sig sjelfva!
Emedan vi nu lyckligtvis ega en sådan
lag i Sverige, har den svenska afdelningen
af Federationen så mycket som möjligt kon-
centrerat sin verksamhet på upphäfvandet af
prostitutionens reglamentering, såsom stridande
mot lagen. Hennes vigtigaste inlägg är med
andra ord kraf på laglydnad i detta hänse:
ende, i första rummet af den lagliga myn-
digheten sjelf. Det förefaller derför minst
sagdt egendomligt, att samma person, som /|
ogillar: Federationens sträfvan, sjelf förklaras:
»Laglydig, lojal», är icke den samhällsmed-
lem, som sjelf lyder och underkastar sig gäl-
lande lag, men för öfrigt stillatigande åtnö-
jer sig med hvad lagens representanter god-
tyckligt göra och låta, utan den, som i sin
mån vakar öfver och yrkar på att gällande
lag efterlefves.» ”" Skulle denna herr: Per-
sonnes definition på en laglydig eler lojal
medborgare vara sann; hvilket Federationen
har allt skäl att underskrifva, så drabbas väl
af denna stränga dom i första rnmmet hvar
och en, som ej vill deltaga i striden mot
myndigheternas ofvan nämda lagbrott.
Man fäster sig äfven ofrivilligt vid så-
dana yttranden af samme författare som dessa:
»Våra skolgossar skola vara bra klent ut-
rustade för att icke kunna göra den enkla
slutsatsen: skolan lär oss gudsfruktan, sed-
lighet och lydnad för lagarna; samhället tillå-
ter förkunnelsen af rakt motsatta läror 4
strid mot sina egna lagar» .. .. (ännu när-
+ Dessa lagparagrafer lyda sålunda:
$ 13. »Sprider någon ut skrift, målning, teckning
eller bild, som tukt och sedlighet sårar; straf-
fes med böter eller fängelse i högst sox må-
nader. Lag samma vare, om man genom
annan gorning sårar tukt och sedlighet, så
att allmän förargelse eller fara för andras
förförelse deraf kommer.»
»Främjar någon otuktig lefnad genom köpp-
leri, eller håller sådant hus, der otukt dmt-
ves; dömes till straffarbete från och med sex
månader till och med fyra år. Qvinna, som
i dylikt hus låter bruka sig till skörlefnad,
sträffes med fingelse i högst sex månader
eller straffarbete i högst två år.»
> »Strindbergsliteraturen» sid. 63.
$ IL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
