Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
321
utdelar några blad ur den kända boken
med femtiotvå pagina. Genast resa sig
alla och följa honom in i hans rum, der
spelbord äro stälda i ordning; man slår
sig ner och begynner aftonens arbete.
Stämningen är nu en helt annan, alla synas
lifvade och spelet fortgår långt in på mor-
gonen, sedan supén är undangjord och
värdinnan dragit sig tillbaka. Man spelar
först om- små summor — fem och tio
marks sedlar -— men snart börja insat:
serna stiga; småningom börja femtio och
hundra marks sedlar bli synliga — och
ofta sättas tusental ut på elt kort. Storm
förlorar — tvåtusenfemhundra och äfven
Möller har ständig otur. - Mån öfverens-
kommer att åter nästa afton träffas i en
restaurationslokal för att spela ett re-
vancheparti.
I nästa kapitel framställes Möllers
fästmö, Olga Berggren, den unga ritlä-
rarinnan, »som : sitter uppe långt in på
nätterna och arbetar och sträfvar för det
blifvande gemensamma hemmet, till hvars
trefnad och välstånd: hon äfven med sin
flit och omtänksamhet vill bidraga. Hon
är föräldralös och har sedan barndomen
varit hos fremmande menniskor, derför
längtar hon så mycket efter att en gång
få ett eget hem. Hon ser med förvå-
ning, att "det långt in på nälterna brin-
ner . ljus i fönstren till en midtemot be-
lägen. restaurationslokal, och hon undrar
öfver, hur menniskor kunna sitta uppe på
värdshus så länge.
Det är sällskapet från föregående af-
ton, som sitta der och spelar kort. Så-
lunda’ fortgår det flere kvällar å rad.
Möller förlorar ständigt och nödgas slut-
ligen anlita en procentare, som mot sSex-
tio: procents ränta lemnar honom pennin-
gar. - Men hans spelskulder ökas ständigt
och han blir allt mer indragen i procen-
tarnes nät, samt nödgas slutligen skrifva
till. sin gamle far och begära hjelp. Fa-
dren svarar mildt förebrående; — pen-
ningarne skulle han skaffa — tjugufem-
tusen mark. Ledsammast var det med
systrarna; han kunde ej nu mer tänka
på att låta dem, komma in till hufvud-
staden för att utbilda sig i musik, då han
nu nödgades taga lån på egendomen.
Men det kunde ju inte hjelpas; han hop-
pades att sonen nu skulle bättra sig- och
ej spela mer.
En sten föll från Möllers bröst; nu
kände han sig äfven ega mod att skrifva
och yppa allt för sin fästmö, — säga
henne, att han, under de tider hon trott
honom upptagen af strängt arbete, spelat
och slösat bort en hel förmögenhet —
men att han nu skulle bli en annan men-
niska. Kunde hon väl förlåta honom och
tro hans löfte att ej spela mer?
Fästmöns svar lydde, — att hon för-
lät honom. Han var ju hennes allt i
verlden, — hur skulle hon väl kunna
svika honom för så litet. Och hon visste
ju; att han älskade henne. Denna viss-
het var henne nog — jemte hans löfte
att ej spela mer.
Slutet af berättelsen omtalar, huru-
som häradshöfding Storm, som fått en
till fabrikör Frisk utstäld vexel helt ovän-
tadt uppsagd till betalning, blir tvungen
att göra konkurs; — samt huru Möller,
som af läkare blifvit tillrådd att för sin
bröstsjukdom tillbringa våren under ett
sydligare luftstreck, reser söderut, — till
Nizza samt slutligen hamnar -— i Monaco.
Här blir han på nytt gripen af spelfebern;
han spelar, spelar oupphörligt, i hopp alt
en gång återvinna det förlorade — och
slutligen är han en dag spårlöst för-
svunnen.
Sådant är slutet af »Helsingfors-Mo-
naco.> Liksom för att fullständiga detl-
samma, är å bokens titelvignelt anbragt
en hand, hållande en afskjuten pistol —
synlig nedanom ett sällskap ifrigt spe-
lande damer och herrar — tydligen i
Monaco; — och torde detta syfta på en
förmodad sorglig tilldragelse.
En annan, äfvenledes ganska intres-
sant boknyhet är den ett par veckor sed-
nare utkomna »Statsrådet.» I denna be-
rättelse skildras det så allmänna moderna
lycksökeriet inom våra embetsverk. Stats-
rådet von Sabel, som under åratal vistats
i Ryssland, har nu flyttat tillbaka till
Helsinafors samt speknlerar här på er
hållande af chefsposten vid ett embels-
verk, af hvars förvaltning han ej begriper
det minsta. Trots flere medsökande med
otvifvelaktigt större förtjenster och mer
berättigade till platsens erhållande, lyckas
han vinna sitt mål, genom sin inställsam-
het hos höga vederbörande samt isynner-
het genom sin slughet att lålsa ett syn-
nerligen varmt intresse för de finska sträf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
