- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
323

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt.

323

Den svartes tjell föröds vid Nigerns stränder,
der kastar menskojägarn sina bränder,

i Nubien såg jag nyss hans karavan

af gissel drifven och med jern betungad
i gul och brännhet öken gå sin ban.
Snart är från bågen siste pilen slungad
af Nya Verldens siste indian.

Tasmaniens: stam förmultnar hos de döde.
Jag ser den siste australierns öde,

då ur hans hand för sista gången sprang,
i luften kretsande, hans bumarang.

Så stöta folken hop i blodigt möte,
men hvad är denna fejd med udd och jern
mot den jag sett och ser i statens sköte
med lag som vapen och med lag som värn?
Der förs en strid, en dolskare och värre:
stånd trampas der af stånd, och klass af klass:
den som ej gör sig till de andras herre
är viss derom att öfverväldigas,
och tyranni, i lagens mantel klädt,
det kallas rätt, och ir förvisso rätt.
Förr såg jag romarn i senatorskrud
nedstörta slafven i pistinans vatten
att göda karpen till sitt gästabud.
Förr såg jag borgherrn famna triälens brud
i kraft och helgad rätt till första natten.
Och fast det der är längesen förbi,
tv sed och lagar skifta ju i längden,
så ser jag äfven nu ett slafveri,
som rufvar tryckande på menskomänguden.
Kabirerna ”) den starka trälaätt NA
de dina manat fram till slägtets vil,
ha ej gjort Adams söner lifvet lätt,
ty nu är menskan desse trälars träl.
På landets bygd, der lärkor ännu sjunga,
förstummas monskosång och sträingaspel;
de gula skördar, som på fälten gunga,
i dem har skördemannen ringa del;
hans usla hydda blir för trång till slut,
och barnen då ur solens sken han sänder
att fastna i de nät af mörka gränder,
som slöjdens jättespindel spänner ut.
Jag ser i belgierns, ser i brittens länder
det hemska djuret spinna nät vid nät —
en stad är hvart och ett, så kallas det,
men ej en stad, som ler i solens strålar
och klättrar upp för kullar gosseglad
att löga sig i eterns blåa bad
och allra högst på bergets hjessa prålar
med propylé och tempelpelarrad.
Nej, ständigt öfver dessa städer hänger
en himmel klädd i sorg, en rökkupol,
igenom hvilken knapt en solglimt tränger
längs svarta murar ned i källarhål,
som hysa jimmer, laster, nöd och skarn
och hysa trälaskarans bleka barn.
Hur skördar växa der för Dödens lia!
Befriaren, den ende värd sitt namn,
hår brädt derinne att de små befria
ur kränka mödrars och eländets famn.

« . Så är det stäldt. Du finner det förfärligt
och ropar trotsigt på en annan gud ..-.

Ja, en annan gud! Ty det är ej menniskoslig-
tets öde att evigt ,,kampen för tillvaron’ skall be-

") Maskiuerna.

höfva rasa blind och ohejdad inom detsamma. Det
fins en punkt i utvecklingen, då medvetandet vak-
när, då förnuftet kommer till tals och menniskorna
på allvar fråga sig sjelfva: fins det ingen möjlighet
att vinna framstegets lycka utan dessa offer?

Jo, förvisso. Först och främst är on sak att
märka, som vi socialister många gånger betonat:
kampen för tillvaron i våra samhällen har icke ens
samma berättigande som i naturen, att de bäst ut-
rustade bli segrarne, ty det kämpas icke under lika
vilkor. Den ene gynnad af kapitalets gud, spränger
fram, som sutte han på en eldig springare, don
andre, personligen ojemförligt bättre begåfvad, kom-
mer efter, ty förutsättningarne till seger äro ej
större än för en åkarhäst på kapplöpningsbanan.
Till och med naturens mening med kampen blir
förfalskad, ty det är ej do bästa som bli sograre,
utan de, som hafva bäst förspändt. Och redan för
denna enkla betraktelse faller klassamhället, som
icke. kan ge alla sina söner samma vilkor vid täflin-
gens början.

Men vi socialister vilja gå ännu ett stog lingre.
Det behöfres icke, på en viss kulturgrad, att någon
»kamp för tillvaron" alls: eger rum from samhället.
Vårt mål är icke ens striden inbördes på lika vilkor,
utan gemensam sträfvan, sida vid sida, för att mod
enade krafter öfvervinna hindren för allas lycka.
Solidariteten, broderligheten skall träda i stället för
den gamla inbördeskampen. Klass-samhället faller.
som vi sett, redan för fordran på lika vilkor i
kampen; men vi socialister hafva det positiva tilläg-
get till klassernas borttagande i broderskapets och
solidaritetens idé, som förekommer att samhället
blir tummelplats för en hop individers inbördes
kamp i stället för täflande klassers.

Låt oss då städse äfven i dagens bittraste stri-
der minnas vårt stora, höga mål, att icke blott
bryta ned alla klasser, utan äfven ersätta en hop
likstälda individers inbördes kamp med ett gemen-
samt arbete för gemensamt bästa. När det skor är
det nya samhället förverkligadt.

(Social-Demokraten).

Fröken Ellen Key

har i Helsingfors på inbjudan af Finsk Kvinnoförening
hållit tvänne föredrag, om gift kvinnas eganderätt,
båda talrikt besökta. Åhörarne voro nästan uteslu-
tande fruntimmer. Föredragarinnan helsades vid sitt
inträde af lifliga applåder, Ådagaläggande att de åsig-
ter, hvilka hon på ett så varmt och värdigt sätt för-
fäktade, funno samklang och anslutning hos de när-
varande.

Fröken Keys framställning af den utvecklings-
gång, frågan om gilt kvinnas eganderätt tagit i de
nordiska länderna, var synnerligen sakrik och upp-
lysande, samt följdes med spändt intresse, så mycket
mer, som hvarje skede, frågan genomgått, af före-
dragarinnan underkastades en klartänkt och konsekvent
kritik, visande att den sak, hvars talan hon förde, och
det mål, till hvilket den syftade, ej blott af föredragar-
innan omfattades med hjertat och känslan, utan äfven
öfvergått till en klart fattad lifsuppgift, hvars genom-
förande hon ville lägga hvarje tänkande samhällsmed-
lem varmt på hjertat, Föredragarinnan, som obe-
tingadt påyrkade egendomsskilnad och borttagande af
mannens -målsmansskap öfver hustrun, samt i detta
sammanhang äfven underkastade f. d. prokuratorn
Montgomerys. kända uttalanden till förmån för äkten-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 24 21:54:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free